<anforande>
<dok_hangar_id>2349477</dok_hangar_id>
<dok_id>GX0986</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2009/10:86 Torsdagen den 11 mars</dok_titel>
<dok_rm>2009/10</dok_rm>
<dok_nummer>86</dok_nummer>
<dok_datum>2010-03-11 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Mellanöstern och Nordafrika</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>A1636B25-04DA-49BF-B18C-66ACBD0001F1</anforande_id>
<anforande_nummer>16</anforande_nummer>
<talare>GUSTAV BLIX (m) replik</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>
Fru talman! I detta håller jag helt med Bodil Ceballos. Det är precis det som vi vill se. Vi vill se den försoningen. Vi vill se den nationella processen. Vi vill se att man tittar på sin egen historia, precis som vi också har gjort här i Sverige. Men vi har säkert fortfarande en del kvar som vi inte pratar tillräckligt om.
Det här är känsliga nationella processer. Dem måste man ha respekt för. Det är den respekten vi också vill visa genom att vi inte fattar ett beslut här, 349 folkvalda politiker i ett annat land, om vad som har hänt.
Vi vill se en öppenhet. Vi vill se en forskning. Vi vill se en försoningsprocess. Vi välkomnar den process som sker, men vi visar också respekt för den processen och vet att den är svår och att den är ömtålig och att vi inte ska klampa in.
Sedan har vi en sak till i detta, och det är folkmordskonventionen. Sedan när är det så att partier i denna riksdag står upp för att det är politiker som ska sitta som domare? Sedan när är det politiker som ska fälla avgöranden i den här typen av frågor? I folkmordskonventionen är vi tydliga med vad det är som utgör ett folkmord men också med: Hur ska detta prövas? Och det är inte av parlament eller kommittéer genom utslagsröstning i voteringar. Det finns bättre vägar att nå den försoning som vi alla vill se.
Vi vill se den försoningen. Vi vill se det närmandet. Vi vill se en bättre framtid och ett närmande inte bara mellan de här länderna och staterna utan också mellan människorna där. På samma sätt har ju också vi här i Sverige lämnat en del av våra oförrätter bakom oss.
Vi är överens om vad vi vill, Bodil Ceballos, men jag tror att vi har olika vägar dit.
Vi står upp för den princip som jag har talat om här. Det är inte politiker som ska skriva historien, och det är inte politiker som ska döma i den här typen av frågor. Det ska andra göra. Men vi välkomnar processen. Vi vill se öppenheten. Vi vill se forskningen. Vi vill se debatten, i Turkiet, i Armenien och i andra berörda länder - och här i Sverige. Men beslutet och försoningen måste ske bland de berörda.
</anforandetext>
<intressent_id>0741005094627</intressent_id>
<rel_dok_id>GX01UU9</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>263497</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GX0986/#anf16</protokoll_url_www>
</anforande>
