<anforande>
<dok_hangar_id>2349477</dok_hangar_id>
<dok_id>GX0986</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2009/10:86 Torsdagen den 11 mars</dok_titel>
<dok_rm>2009/10</dok_rm>
<dok_nummer>86</dok_nummer>
<dok_datum>2010-03-11 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 8 §) Mellanöstern och Nordafrika (forts. UU9)</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>1831E773-8732-4D21-8DE1-55A0E60BD359</anforande_id>
<anforande_nummer>128</anforande_nummer>
<talare>ESABELLE DINGIZIAN (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Det har varit en lång och smärtsam eftermiddag, speciellt för mig som är svenskarmenier. Det har varit många kloka ord och resonemang, speciellt från mina kolleger på den rödgröna sidan, och jag har inte så mycket mer att tillägga än att instämma i vad de har sagt om att det faktiskt är dags att erkänna folkmordet i dag.
Historien har gång på gång lärt oss att vi aldrig kan komma undan obehagliga sanningar genom att vara tysta. Sanningen har kommit ikapp oss och det är dags att se den.
Jag vill vända mig till alla anhöriga och lyssnare och säga: Om det mot förmodan skulle bli så att det i dag, den 11 mars 2010, inte går igenom att folkmordet erkänns, så ge inte upp kampen för rättvisa. Snart ser vi också en ny regering.
I detta anförande instämde Siv Holma och Amineh Kakabaveh (båda v) samt Bodil Ceballos (mp).
</anforandetext>
<intressent_id>0182190010218</intressent_id>
<rel_dok_id>GX01UU9</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>263609</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GX0986/#anf128</protokoll_url_www>
</anforande>
