<anforande>
<dok_hangar_id>2349476</dok_hangar_id>
<dok_id>GX0985</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2009/10:85 Onsdagen den 10 mars</dok_titel>
<dok_rm>2009/10</dok_rm>
<dok_nummer>85</dok_nummer>
<dok_datum>2010-03-10 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Vissa handelspolitiska frågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>85623355-AD53-44E3-9820-D46441FEF0FA</anforande_id>
<anforande_nummer>184</anforande_nummer>
<talare>MARIE WEIBULL KORNIAS (m) replik</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Lage Rahm ställer ett antal frågor till mig och svarar själv på hälften av dem.
TRIPS-avtalet är bra. Det stöder fattiga länders rätt att skydda folkhälsan och så vidare. TRIPS-avtalet ger möjlighet till tvångslicensiering, vilket innebär att patentinnehavaren får rätt att tillverka kopior av exempelvis läkemedel.
TRIPS-avtalet är alltså bra. Men jag vill lyfta ett varningens finger för att sätta alltför stor tilltro bara till TRIPS-avtalet när det gäller möjligheten att bota svåra sjukdomar och så vidare i fattiga länder. Det är så många andra komponenter i utvecklingsarbetet som måste till. Det måste finnas läkare, och det måste finnas en infrastruktur. Det är inte bara patenterade läkemedel som kan skapa lösningar på alla de hälsoproblem som kan finnas i utvecklingsländer.
</anforandetext>
<intressent_id>0906517990916</intressent_id>
<rel_dok_id>GX01NU13</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>263479</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GX0985/#anf184</protokoll_url_www>
</anforande>
