<anforande>
<dok_hangar_id>2349472</dok_hangar_id>
<dok_id>GX0981</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2009/10:81 Onsdagen den 3 mars</dok_titel>
<dok_rm>2009/10</dok_rm>
<dok_nummer>81</dok_nummer>
<dok_datum>2010-03-03 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 13 §) Vissa säkerhetspolitiska frågor (forts. UU11)</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>CF318F56-314E-45B0-9422-3594418B67BA</anforande_id>
<anforande_nummer>134</anforande_nummer>
<talare>KERSTIN LUNDGREN (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Det här är ett betänkande om 
vissa
 säkerhetspolitiska frågor. Det är ett motionsbetänkande. Som framgått av den tidigare debatten är det inte hela säkerhetspolitiken som avhandlas utan mer en följd av motioner. I många fall har motionerna fått ett förenklat svar med hänvisning till att utskottet och kammaren i andra sammanhang under mandatperioden haft att diskutera säkerhetspolitiken i särskild ordning.
Fru talman! Ett av de områden som är särskilt värt att uppmärksamma är det som handlar om hur vi når en värld fri från massförstörelsevapen, ett av de allvarligaste hoten mot internationell fred och säkerhet alldeles klart. Kärnvapenstaterna har ett mycket stort ansvar att följa det avtal om icke-spridning som träffades 1970. Det finns ett ansvar för oss alla att uppmana de stater som inte skrivit under avtalet att göra så. Det finns fortfarande länder som inte skrivit under. Likaså är det illa när det avtal som föreligger urholkas av att länder som skrivit under agerar i strid med avtalet och att vi inte har klarat av att komma till rätta med det. Vi har sett provsprängningar i Nordkorea senast 2009. Vi ser hur frågan om kärnvapen och eventuella möjligheter för Iran att skaffa kärnvapen ständigt är högt på agendan.
Därför är det så oerhört angeläget att en översynskonferens som ska hållas i vår når framsteg. Det är bra att regeringen har varit tydlig på det här området. Man arbetar för att stärka avtalet. Vi måste hitta vägar för att komma till rätta med framställningen av klyvbart material. Det handlar om provstopp, det handlar om uppföljning, IAEA:s muskler och möjligheter. 
Men, fru talman, det handlar också om det som är icke-statligt. Det finns ett perspektiv på spridning av massförstörelsevapen som rör andra grupper, inte stater. Det är en av de mest oroande tendenser som vi naturligtvis måste följa och försöka komma till rätta med. Jag besökte nyligen IAEA i Wien och hörde alldeles tydligt de farhågor man hyser med tanke på det klyvbara material som är på villovägar, det klyvbara material som man inte känner till förrän det dyker upp i tull eller på annat ställe och visar sig vara stulet. Det är någonting som kan komma att få allvarliga konsekvenser, inte minst kopplat till de nya former av inre konflikter i olika länder som vi ser. En användning av massförstörelsevapen i en eller annan form inom länder kan få förödande regionala konsekvenser. Vi har, fru talman, sett allvarliga exempel på hur förtryckarregimer skrupulöst använt sig av till exempel kemiska och biologiska vapen för att behålla sin makt och slå ned oliktänkande.
Fru talman! En viktig del inför den överenskommelse som jag hoppas att vi kan träffa i vår är naturligtvis det avtal som Ryssland och USA förhandlar om. Det är välkommet att man har öppnat en ny dialog, men det måste leda till resultat. Här har EU ett ansvar att vara med och arbeta för att nå framgång i den delen. Inte minst är det viktigt att EU på olika sätt bidrar till att klä av vår kontinent de taktiska kärnvapen som finns hos oss. Det är ett av de förslag som fanns i Blixkommissionen. Jag kan bara konstatera - jag förstår att det har varit uppe till diskussion och också framgår av reservationen - att flera av de förslagen i allra högsta grad är viktiga i den process som väntar. 
Avslutningsvis bara kort om klustervapen. Precis som vi sagt från denna kammare tidigare är det oerhört viktigt att vi når fram till ratifikation av det avtal som har träffats och som Sverige har skrivit under. Sverige har naturligtvis en skyldighet att arbeta också i bredare sammanhang för att nå framgång med att avveckla klustervapnen, som har så förödande mänskliga konsekvenser. Men det är viktigt och centralt, som vi konstaterat tidigare, att Sverige självt går före.
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet UU11.
</anforandetext>
<intressent_id>0155487380917</intressent_id>
<rel_dok_id>GX01UU11</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>262983</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GX0981/#anf134</protokoll_url_www>
</anforande>
