<anforande>
<dok_hangar_id>2349472</dok_hangar_id>
<dok_id>GX0981</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2009/10:81 Onsdagen den 3 mars</dok_titel>
<dok_rm>2009/10</dok_rm>
<dok_nummer>81</dok_nummer>
<dok_datum>2010-03-03 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Statlig förvaltning</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>val</kammaraktivitet>
<anforande_id>FB5F6300-BF68-4D30-832B-7BD9642A379F</anforande_id>
<anforande_nummer>108</anforande_nummer>
<talare>GÖRAN PETTERSSON (m) replik</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Jag ser att jag har två minuter att tala. Det påminner om programmet 
På minuten
. Där har man bara en minut på sig. Jag skulle protestera för avvikelse från ämnet.
I dag talar vi om statlig förvaltning. Nu lyfter vi upp ett ämne som rör arbetsmarknadspolitik och sakförhållanden. Låt mig svara på det lite mer principiellt.
Jag kommer tillbaka till grundfrågan: Vad ska beslutas på vilken nivå?
I Sverige har vi ett system med oberoende myndigheter. Vi vill ha myndighetschefer med skinn på näsan som, när de får en uppgift, har en dialog med sin uppdragsgivare.
Jag är inte generaldirektör för Skatteverket. Jag avkrävdes nästan att svara på vad jag skulle göra om jag var generaldirektör för Skatteverket. Om en myndighet inte kan leverera den kvalitet och det som du hypotetiskt beskriver är det ju myndighetens uppgift att redovisa konsekvenserna för regeringen.
Jag är inte insatt i sakförhållandena. Jag tror att en debatt här och nu om vad Skatteverkets generaldirektör borde göra och hur dialogen ser ut mellan Arbetsmarknadsdepartementet och Skatteverket inte blir meningsfull.
</anforandetext>
<intressent_id>0558039843819</intressent_id>
<rel_dok_id>GX01FiU25</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>262957</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GX0981/#anf108</protokoll_url_www>
</anforande>
