<anforande>
<dok_hangar_id>2349467</dok_hangar_id>
<dok_id>GX0976</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2009/10:76 Onsdagen den 17 februari</dok_titel>
<dok_rm>2009/10</dok_rm>
<dok_nummer>76</dok_nummer>
<dok_datum>2010-02-17 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Skogspolitik</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>3C0DD2BC-F187-4F36-9E54-80A0CD1D5590</anforande_id>
<anforande_nummer>105</anforande_nummer>
<talare>TINA EHN (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>
Fru talman! I det här betänkandet behandlas motioner om skogspolitik. Ett par motioner tar upp frågor om forskning. Det är intressant att i fråga om skogsforskning hänvisas till den forskningsproposition som behandlades i riksdagen förra året. Vi i utskottet hade knappast någon större inblandning i den propositionen. Jag vet att propositionen omfattade både jord- och skogsforskning, eftersom jag tittade en del i den. 
I svaret från utskottet hänvisas till att det i forskningspropositionen sägs att det behövs en fördjupad forskning om konsekvenserna av biomassauttagets påverkan på biologisk mångfald, läckage av växthusgaser och näringsläckage samt ekosystemen och dess buffertförmåga. Det tycker jag kan vara viktigt att påpeka.
Skogen är så mycket mer och är så komplex. Den är mycket mer än biomassa. Det är fråga om biologisk mångfald, ekosystem, hem för djuren samt rekreation och frihet för många människor. I dag går skogsbruket alltmer mot specialisering och mer av skogsplantage. Sammantaget finns en samlad önskan om att producera mer från skogen och samtidigt veta att vi skyddar tillräckligt för att inte utarma för många arter eller för viktiga ekosystem.
Jag hittade en liten redovisning om att år 2009 skyddades 10 700 hektar för bildande av naturreservat. Det kan jämföras med att mellan 2004 och 2008 avverkades 1,7 procent av kända och oskyddade värdekärnor, alltså 12 586 hektar. Något som vi behöver vara rädda om är värdekärnorna. Vi har alltså under 2009 skyddat mindre än det som avverkades under många år. Det här är en allvarlig utveckling, och vi har ett stort ansvar.
I motioner som behandlas i detta betänkande berörs det faktum att vissa skogar inte sköts, att det är svårt att få ut skörden från vissa skogar och marker eftersom det finns markskador. Tjälen är inte längre stabil och maskinparken blir allt tyngre. Det är ett faktum att det trakthyggesbruk och skogsbruk som i dag används ifrågasätts ur ett längre hållbarhetsperspektiv. Vi behöver skydda den gammelskog som finns, men vi behöver också utveckla skogsbruk som inte är monokulturskog. I en monokulturskog finns inte den rika biologiska mångfalden. Det är precis likadant med jordbruket.
Mångfald är däremot intressant. Den måste få finnas i större områden. Det behövs ett starkt skydd för vissa delar, men det behövs också ett skogsbruk med större hänsyn. Vi måste nå fram till att ha ett bra skogsbruk samtidigt som flera arter som i dag missgynnas ändå kan trivas och finnas i den skog som brukas. Därför har jag väckt en motion om kontinuitetsskogsbrukets roll och om inventering av svenska skogar som aldrig har slutavverkats. Jag föreslår bland annat att en heltäckande inventering över skogar som aldrig fallit offer för slutavverkning ska ske och att Skogsstyrelsen i sin rådgivning till skogsägare ska ges ett fortlöpande uppdrag att stödja utvecklingen av hyggesfria skogsbruksmetoder. Det handlar alltså om vilka värden vi vill förvalta för framtiden och vad det får kosta.
I år har vi året för biologisk mångfald. Meningen och vikten av det är att uppmärksamma dess viktighet. Det är ganska uppenbart. Samtidigt beslutade vi i kammaren, förra året eller 2008, att skogsproduktionens mål skulle vara viktigare än själva miljön. Vi har i ett par års tid fått besked om att de andra målen ska antas i den kommande miljömålspropositionen. Den har vi ännu inte sett röken av. Så här under mandatperiodens sista vår ska den dimpa ned i mars, och det ska bli intressant.
Förra året debatterade vi även skogen utifrån ett hållbart skydd av naturområden. Då lekte man med siffrorna för att kunna påvisa att man skyddade massor av arealer. Men i verkligheten flyttade man runt en hel del siffror, och skyddade områden bytte helt enkelt kategori. 
Anslaget till skydd har sänkts under mandatperioden. År 2009 var anslaget för områdesskydd nere i 465 miljoner kronor. Det är mindre än hälften av anslaget för 2005. Samtidigt ökade priset på skogsfastigheter och skog. Det är faktiskt svårt att skydda mer skog för mindre pengar.
Det har också svept förbi en lagrådsremiss som tar upp frågan om affektionsvärdestillägg. Jag vet inte var den kommer att hamna, men jag förstår att det kommer att kosta ännu mer pengar att skydda skog om den frågan blir verklighet. Mer pengar behövs i så fall, inte mindre, eller också får man hitta på någonting annat.
Avslutningsvis skulle jag vilja ställa mig bakom Miljöpartiets reservationer, och jag yrkar bifall till reservationerna 1 och 6, som det också tidigare har yrkats bifall till.
</anforandetext>
<intressent_id>0154189076919</intressent_id>
<rel_dok_id>GX01MJU17</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>262536</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GX0976/#anf105</protokoll_url_www>
</anforande>
