2349463 GX0972 Riksdagens protokoll 2009/10:72 Onsdagen den 10 februari 2009/10 72 2010-02-10 00:00:00 Straffrättsliga frågor föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 3304A135-D0FD-4160-9B42-37DE96BF3221 36 JOHAN PEHRSON (fp) fp Herr talman! Till straffrätten ska vi hålla oss något pragmatiskt. Att snöa in på enskilda teorier om allmän prevention eller ren vedergällning låter sig inte göras i en modern lagstiftning. Straffrätten handlar om vilka lagar vi stiftar för att markera vad som är rätt och vad som är fel, framför allt det som vi tycker är mycket fel, det vill säga hur långt straffet ska vara och om det ska avspegla hur avskyvärt vi tycker att brottet är. För de flesta människor i Sverige räcker det med att konstatera att något är förbjudet för att man ska avstå från ett visst beteende. Det är därför vi har variationer i straffvärdet. Andra människor kalkylerar dock med risken för upptäckt och ett eventuellt efterkommande straff. Är ekvationen där felaktig är det klart att risken är stor att dessa personer struntar i lagar och begår brott för sin egen vinnings skull. Jag vill verkligen vara tydlig med att för Folkpartiet är straffrätten inte det enda verktyget för att minska brottsligheten. Vi om några är tydliga med att man måste fokusera på brottslighetens orsaker. Vi vet att det är jätteviktigt att bekämpa social misär i allmänhet och droger i synnerhet. Vi vet att skolor som ger unga chanser i stället för chanslöshet är jätteviktiga om vi ska minska kriminalitet på lång sikt. Vi vet också att arbete i stället för bidrag och understöd är jätteviktigt för att man ska känna gemenskap och kunna delta aktivt och med stolthet i samhället. Därför måste straffrätten balansera olika sorters brottslighet och dess olika drivkrafter. Med detta sagt krävs det dock en relevant straffrätt som möter en rätt krass verklighet. Därför är vi glada över att man från regeringens sida, och Folkpartiet har varit med i det arbetet, har kunnat driva fram ett förslag som nu föreligger om mycket skärpta straff när det gäller grov brottslighet, grova våldsbrott. Det är orimligt låga straff i dag för grov misshandel om man slår ned någon med ett basebollträ. Detta ändrar vi nu så att straffet skärps. Det är väldigt få människor som ägnar sig åt sådan verksamhet, tack och lov, men de som gör det mår bra av en längre tids inlåsning. Vi skärper synen på utpressning, vi skärper synen på organiserade brott. Det är mycket värre när människor begår organiserat brott med syftet att bara tjäna pengar. En del brott begås av människor som är djupt olyckliga, missbrukare, satta under svår fysisk eller psykisk press. Dem som endast håller på med brott för att tjäna pengar kan vi nu låsa in något längre. De får en sämre brottsekvation för sin verksamhet. Vi är också tydliga med att återfall i brott ska ses med skärpt allvar. Det är självklart så att den person som begår ett brott alltid ska få en ny chans. Det är mycket därför vi på våra fängelser och i vårt straffsystem rehabiliterar människor. Men de personer som gång på gång begår ibland mycket grova brott, för den delen brott som inte har så högt straffvärde, behöver en längre tids inlåsning för sin rehabilitering. Jag var nyligen på ett besök i Skaraborg och träffade poliser som jobbar i tuffa och svårt utsatta områden. De kände en väldig frustration, och jag fick ett exempel som jag tror att jag har fått tusen gånger, men jag tar det exemplet. Där jagar man en person som oavbrutet kör bil olovligt, ibland påtänd, ibland kraftigt berusad. Personen togs in gång på gång för grov olovlig körning, men straffvärdet blir inte särskilt högt. Polisen hade tagit den här personen för 23:e gången. Det fanns någon gång något parti i riksdagen som sade att man skulle låsa in folk efter tredje gången, tredje gången gillt. Tredje gången man begick ett brott skulle man få ett skärpt straff, lite förenklat. Jag ska villigt erkänna att 23:e gången gillt är okej för Folkpartiet, för någonstans måste man fundera på när man ska markera att personer är farliga. Den här personen kanske någon gång kör över en människa, och det är någon som bär ansvar för att den personen går ute. Här levererar man förslag från regeringen som jag tycker är mycket bra. De riktar sig mot den grövsta brottsligheten och den organiserade brottsligheten. Där är det bäst att ändra brottsekvationen. Vi skärper också synen på människohandel. Vi gör det lättare att döma för människohandel. Det finns en lagrådsremiss där sådant förslag ligger framme. Vi tar bort kravet att människan som styr detta ska ha kontroll över offret. Detta ska inte vara avgörande. Vi ser till att den dubbla straffbarheten tas bort så att man kan döma lättare här i Sverige. Det svarar delvis mot vad som anförs i några av reservationerna, och jag tycker att det är väldigt bra. Herr talman! För Folkpartiet är det viktigt att vi parallellt med straffbarhet och straffvärde fokuserar på pengarna. Det kommer vi att prata om senare i dag då vi ska prata om processrätten. Det är helt självklart att dessa människor som håller på med grova brott inte är sadister generellt. De är värderingslösa människor som kränker andra systematiskt och ibland struntar i om de lemlästar eller dödar folk. De har ett enda syfte - snabba cash. De vill tjäna pengar, och de vill göra det på andra människors bekostnad. Därför är det viktigt att vi går hårt åt deras brottsvinster och gör det än mer enkelt att beslagta deras resurser. Begår man grova brott ska man riskera längre tids inlåsning, och man ska också lättare bli av med pengarna. Då drar vi undan den ekvation som gör att många ägnar sig åt brottslighet. Herr talman! Det här betänkandet avslöjar vissa inställningar hos oppositionen. Jag vill understryka att det är några öppna dörrar som slås in. Rattfylleriet tas upp här. Vi har också i förslaget, som jag redogjorde för nyss, skärpt synen på grovt vållande till annans död, det vill säga att om man kör en bil och är berusad innebär det att man faktiskt kan köra ihjäl någon, och det är ingen annan än den som kört den bilen som har ansvaret för detta. Detta är en skärpning som har efterfrågats. I reservationen om organiserad brottslighet efterfrågas skärpt syn. Det har jag redogjort för. Mutbrottet tas upp, det vill säga när människor förstör vårt system av ordning och reda i samhället genom att muta sig fram, betala pengar under bordet och så vidare. Om detta har vi en utredning på gång. Jag hoppas att vi kan återkomma. Ett intressant förslag som finns i en reservation, som jag tycker att vi ska titta närmare på, är om detta med förverkande av bilar. Jag nämnde exemplet med mannen som oavbrutet körde bil olovligt. Här har vi gjort det lättare att beslagta bilarna. Men det finns fortfarande en oskälighetsdel i kravet på att ta hand om detta. Är det en person som kör olovligt och bilen är mycket dyr, är det svårare att beslagta den därför att det anses som oskäligt. Jag tycker inte att det spelar så stor roll. Är man gång på gång ute och kör bil utan körkort är det en signal om att man skiter i andra människors liv. Då ska bilen förverkas. Detta tycker jag att vi ska fundera på om vi kan gå vidare med. Detta är en reservation som är värd att tas på allvar. Herr talman! Om jag får använda någon minut till måste jag nämna Vänsterpartiets fantastiska ingångar med att det ska vara tillåtet att knarka. Jag träffar rätt många människor runt om i Sverige som jobbar inom sjukvård, missbrukarvård och inom kommuner, och alla jobbar de med att försöka minska narkotikans skadeverkningar - denna narkotika som förstör livet för individer, för familjer, för vänner och kamrater. Detta är ju någonting som är kriminaliserat för att man ska kunna gripa in. Med Vänsterpartiets logik, som vi har fått redogjord för här, är det mängder av saker som är missbruk. Människor missbrukar sex, människor missbrukar sprit, människor missbrukar sin fysiska styrka och använder våld. Ska detta också avkriminaliseras? Det är häpnadsväckande! Det finns en mjukhet och en otydlighet från oppositionen i synen på narkotika, vilket oroar mig. Jag hoppas verkligen att de som ingår i oppositionen tillsammans med Vänsterpartiet gör klart för Vänsterpartiet att detta inte är ett bra sätt att gå fram med politik. Beskrivningen att det inte görs någonting i Sverige vad gäller missbrukarvård är nästan oförskämd, i alla fall mot alla människor som jag har träffat som gör otroliga insatser i landsting och kommuner för att se till att människor slutar att använda narkotika. Att säga att du får fortsätta att knarka utan att samhället med tvång griper in är inget bra svar. Det är ett dåligt svar, ett svar som signalerar hopplöshet. Herr talman! Folkpartiet står bakom majoriteten i detta betänkande. Jag yrkar avslag på de reservationer som finns och på de motioner som har lämnats in. Men det finns en hel del här att jobba vidare med. Jag ska bara nämna att om det är någonting som Folkpartiet ser att vi måste göra framöver när det gäller straffrätten, så är det att vi måste ta tag i olaga hot i alla dess former. Jag ser en del av Sveriges framtid på åhörarläktaren här. Ni vet hur det ser ut med olaga hot i dag. En hel del används och en hel del människor kränks av dessa, till exempel på nätet. Hur möter vi i en ny tid och på nya arenor brott i olika former, till exempel olaga hot? Jag tycker att vi ska titta vidare på rånbrottet. För Folkpartiet är det alltid svårt att förstå att ett rån som begås mot en butik eller bank med ett låtsasvapen, så kallad soft air gun, kan betraktas annorlunda än om det är ett riktigt vapen. Tillträdesförbud till butiker för folk som systematiskt stjäl tycker jag att vi ska fundera på. Det är ingen mänsklighet rättighet att stjäla. Jag tycker att vi ska fundera på snatteribegreppet över huvud taget. Stöld är stöld och ska kallas stöld. Jag tycker att vi ska titta på olagliga spel. Penningtvätt återkommer jag till i nästa debatt. Sist men inte minst, herr talman, tror jag att vi måste göra en rejäl upprensning i påföljdssystemet. Vi behöver en reform som skapar mer adekvata och relevanta påföljder för de brott som begås. På så sätt håller jag med Vänsterpartiet i deras tidigare inlägg om att man möter många människor i fängelser som man undrar vad de verkligen gör där. Varför åker människor in på två tre månader, vilar upp sig, äter upp sig, kanske är drogfria några veckor eller en månad och sedan åker ut i en situation som är helt oacceptabel? Herr talman! Med detta avslutar jag mitt inlägg. Ursäkta att jag överskred talartiden något. 0224712677012 GX01JuU7 N 2010-01-01 00:00:00 262088 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GX0972/#anf36