<anforande>
<dok_hangar_id>2349455</dok_hangar_id>
<dok_id>GX0964</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2009/10:64 Onsdagen den 27 januari</dok_titel>
<dok_rm>2009/10</dok_rm>
<dok_nummer>64</dok_nummer>
<dok_datum>2010-01-27 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Jakt och viltvård</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>C7227B9E-74FA-4222-800E-811EF52C696E</anforande_id>
<anforande_nummer>56</anforande_nummer>
<talare>IRENE OSKARSSON (kd)</talare>
<parti>kd</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Det är ett tunt betänkande räknat i antal sidor och antal motioner, men det är inte desto mindre viktigt.
Det är lite intressant att oppositionen hittills i debatten har företrätts av en socialdemokrat, som har fokuserat på en motion i betänkandet.
I detta betänkande behandlas många viktiga frågor. Det är den biologiska mångfalden, hur Sverige ska ta ansvar för den och vad som är subsidiärt för oss. Vad är det vi ska hantera här i kammaren, och vad är det andra ska hantera på regional nivå och på internationell nivå?
Den ena reservationen i betänkandet berör fjälljakten och förutsättningarna för den. Vi har under debattens gång hört att Socialdemokraterna vill ha en annan tingens ordning än vad som gäller i dag.
Herr talman! Jag skulle kunna göra det enkelt för mig och be kansliet lägga ett kopieringspapper på mitt anförande från den 29 april förra året. Egentligen är det precis samma sak vi säger i dag som vi sade då, förutom att Bengt-Anders Johansson har gett oss en föredömlig genomgång av vad regeringen har gjort sedan dess och är på väg att göra.
När det gäller den biologiska mångfalden har vi ett gemensamt ansvar. Det finns inte landsgränser eller länsgränser. Naturens gränser kan möjligtvis ses i klimatzoner. Därför är det viktigt att vi tar det arbetet på allvar, och det har regeringen gjort, inte minst under det ordförandeskap som vi nu har lämnat bakom oss. Man har drivit på ett ansvarsfullt arbete för att vi ska ta den biologiska mångfaldens frågor på allvar. 
Det gäller då att varje land måste besluta utifrån sina förutsättningar om viltvård och andra viktiga frågor. Då måste hänsyn naturligtvis också tas till de olika förutsättningar som finns inom unionen. Där jobbar Sveriges regering, både miljöministern och jordbruksministern, med de frågorna. Bengt-Anders har på ett föredömligt sätt redogjort för att vi har kommit en bit på väg.
Vi har under de här åren försökt anpassa jakten till den verklighet som råder här i Sverige. 
Så kommer vi då till dagens stora fråga. Min fundering är om Helén Pettersson ser fler dimensioner i denna fråga. Precis som förra året säger jag att jag är varken jägare eller norrlänning, men jag dristar mig i alla fall att ha synpunkter i frågan. Det gäller nämligen att hitta former för den här jakten som vi kan leva med och, framför allt, som de kan leva med som finns i det område där jakten ska bedrivas.
Jag konstaterade att en del hade hänt under året när jag i går gick in på länsstyrelsernas hemsida och fick se just det som vi hörde tidigare. Nu finns möjligheten för invånare i respektive län och för kommuninvånare att ha särskilda jaktkort och därmed få sitt jaktintresse tillgodosett.
Det som ingen har nämnt i dag är det uppdrag som Naturvårdsverket har att följa detta. 2009-2011 görs en speciell uppföljning av ripan. Projektet ska analysera hur den mår på statens mark. Syftet är att ge generella förvaltningsprinciper för småviltsjakt i fjällen och även ta reda på under vilka förutsättningar som jakt behöver begränsas. Detta är spännande att följa, tycker jag.
I detta sammanhang vill jag som kristdemokrat säga att jag känner mig trygg med det arbete som regeringen bedriver. Jag är trygg med att vi har en regering som står för ett förvaltarskap och att bruka utan att förbruka. Det är en regering som står för att arbeta för ett väl fungerande skydd för den biologiska mångfalden på europeisk och internationell nivå men även här hemma. Det är en regering som arbetar med att på EU-nivå driva på för att jakten ska få ta nationella hänsyn på det sätt som är möjligt - faunan ser olika ut i Italien och Norrland - och för att vi ska få utveckla en turistnäring som innefattar jaktturism såväl i Sverige som annorstädes. Detta är något som vi har tappat bort i den här debatten.
Vi ska ge länsstyrelserna och övriga myndigheter de redskap de behöver för att fatta kloka beslut. Där har vi gjort mycket i den senaste propositionen, där debatten här i kammaren tyvärr i stort sett handlade bara om varg. Det är synd att vi blir lite ensidiga i talarstolen ibland när vi ska beskriva vad vi gör.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga motioner.
</anforandetext>
<intressent_id>0743081365718</intressent_id>
<rel_dok_id>GX01MJU13</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>261668</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GX0964/#anf56</protokoll_url_www>
</anforande>
