2349455 GX0964 Riksdagens protokoll 2009/10:64 Onsdagen den 27 januari 2009/10 64 2010-01-27 00:00:00 Jakt och viltvård föredragning av utskottsärende med eventuell debatt D76876D6-B862-4E8D-8957-E9AB726F3F5E 51 ERIK A ERIKSSON (c) c Herr talman, ärade ledamöter, Ämtervikingar och andra åhörare! Jag ska redogöra lite kort för Centerpartiets ställning i dessa frågor med utgångspunkt i betänkandet. Jag yrkar, herr talman, bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna. Centerpartiet och Allians för Sverige har samarbetat i dessa frågor sedan valet 2006. Om vi ser på resultat - det är det som våra medborgare räknar - tycker jag att vi har nått framgång på ett antal områden som rör jakt och viltvård. För många av Sveriges ca 300 000 aktiva jägare uppfattas jakten inte bara som ett redskap för att förvalta våra viltstammar. Den är också synonym med kamratskap och naturupplevelser och ger tillfälle för många svenskar att stanna upp i sin stressade vardag och reflektera över livet. Det är intressen som Centerpartiet och Allians för Sverige slår vakt om. I dag pågår en debatt i samhället om det är rätt eller fel med jakt på vårt vilt. Den debatten följer vi intresserat, men vi är också lite förvånade över tonläget ibland. Därför är det kul att vi ledamöter får en chans att debattera frågorna i kammaren och beskriva våra utgångspunkter. Vi vill ha en långsiktigt hållbar jaktpolitik som tar väl vara på den förnybara resurs som viltstammarna utgör. Vi måste också ta hänsyn till regionala skillnader och låta besluten fattas närmare dem som berörs. Det gäller bland annat fjälljakten. Därför finns det en förståelse för den frustration som många jägare har känt, inte minst i norra Sverige när förändringarna runt fjälljakten ägde rum. Jag kommer att gå in närmare på detta, men jag vill understryka att förändringen som regeringen gjorde inte var en politik som vi aktivt drev. Det var ingen valfråga. Vi tvangs att ta ställning till en uppkommen situation. Jag ville få detta framfört eftersom Socialdemokraterna hade en hög svansföring i fråga om att om det var ett perfekt läge tidigare med goda förhandlingar med EU - där Sverige är ett av 27 medlemsländer - borde man väl ha sett till att denna situation inte hade uppkommit. Nu uppkom situationen. Det var en alliansregering som styrde Sverige när detta hände. Det kunde lika gärna ha varit en socialdemokratisk regering. Det är trist att detta har hänt. Men låt oss då dra lärdom och fundera över situationen i den här frågan och även i andra frågor. Ledamoten Bengt-Anders Johansson har före mig redogjort för några av direktiven. Låt mig gå in på ett annat av direktiven, bland annat art- och habitatdirektivet, som i dessa dagar är högaktuellt när det gäller våra rovdjur. Jag tänker på den vargjakt som har genomförts, där Sverige föredömligt har arbetat med ett art- och habitatdirektiv. Genom att följa de guidelines som finns har man i ett samarbete inom EU kunnat genomföra en politik som syftar till att arbeta för en situation som berör människorna lokalt. Det gäller rovdjur i det här fallet, men det kan också vara andra frågor. Herr talman! Det som närmast rör medborgaren är utgångspunkten för Centerpartiet och för Allians för Sverige. Beslut nära människan är viktigt. Jag har tidigare sagt i kammaren att i ärendet som rör fjälljakten är det viktigt att det är människorna som bor i dessa områden som i första hand ska ha tillträde till jakten. Så är fallet i dag. Det är viktigt att som centerpartist få betona detta. Vänsteroppositionen vill riva upp den förändring av rennäringsförordningen som regeringen gjorde 2007, som innebär att inte bara svenskar ska få bedriva småviltsjakt på statens mark ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen. Skälet till ställningstagandet är att man uppfattade förändringen som ett stort hot mot inte bara den framtida jakten utan också mot hela den svenska fjällvärlden. I ett desperat försök att framstå som eniga har de tre partierna enats om en gemensam reservation, men i ett särskilt yttrande skriver Miljöpartiet: "Grundproblemet är att den fria småviltsjakten på samiska marker över huvud taget släpptes helt fri, inte vilken nationalitet som jägaren har." Det är milt sagt en viss skillnad. Vänsteroppositionen är inte mer enig på detta område än vad man är angående exempelvis vargjakt. Man kan fundera över varför den socialdemokratiska regeringen inte gjorde vad den borgerliga regeringen gjorde som genomförde förändringen 1993 till en annan ordning i fjälljakten, när man nu i efterhand vurmar för frågan. Miljöpartiet infinner sig inte ens i kammaren, inte heller Vänsterpartiet. De har tydligtvis åsikter i frågan men infinner sig inte till debatten. Det hade varit intressant att höra vad Miljöpartiet har att säga, eftersom partiet inte har samma syn som Socialdemokraterna i frågan med tanke på att det finns ett särskilt yttrande utöver reservationen. Det hade varit intressant att få höra Miljöpartiet. Än har de chans att komma hit och förklara hur de tänker eftersom de vill riva upp det beslut som fattades. För att kunna debattera de förändringar i fjälljakten som det fattades beslut om 2007 är det bra att känna till den juridiska bakgrunden till beslutet. Bakgrunden var att Kommerskollegium kom fram till att försäljningen av jaktkort indirekt kunde hindra den fria rörligheten av tjänster eftersom turistföretag hindrades att sälja jakttjänster till utländska medborgare på samma villkor som tjänster kunde säljas till svenska medborgare. Tolkningen gjordes av jurister inom utrikes- och jordbruksdepartementen. Därför gav regeringen Jordbruksverket i uppdrag att utreda frågan. Jordbruksverket anlitade i sin tur en extern jurist med inriktning på EU-rätt. Även denne kom fram till samma slutsats som Kommerskollegiums och regeringens jurister. Detta är bakgrunden. Regeringens samlade bedömning var därför att det skulle vara en stor risk att ge sig in i en process med EU. Det hade bland annat kunnat resultera i höga böter och även en risk för att EU-domstolen skulle uttala sig i hur upplåtelsen av jakträtt ska ske. Då är frågan hur det hade sett ut med den fria jakten i fjällvärlden. För dem som med mig anser att politiker ska vara rädda om skattebetalarnas pengar och att den svenska jakten ska förbli en regional och nationell angelägenhet var det här därför inget alternativ. Vad gäller jakt i övriga nordiska länder är det Norge som enligt vår uppfattning skiljer ut sig mest och som har störst krav på bosättning. I övriga länder gäller ungefär samma regler som i Sverige, med vissa variationer. Nog för att ett eventuellt maktskifte senare i år skulle få stor inverkan på många politikområden, men den samlade tolkningen av gällande lagstiftning klarar inte en spretig opposition att förändra här - eller? När EU-kommissionen gjorde bedömningen att upplåtelse av jakträtt inte var en tjänst skilde sig inte heller den bedömningen från Sveriges. Kommissionen konstaterade visserligen att jakten i sig inte är en tjänst men att den blir ett indirekt hinder för att fritt sälja tjänster i EU om den upplåts till bara svenskar. Nu är vi med i EU, och vissa saker tycker vi är positivt med samarbetet. Det finns andra saker vi tycker är mindre positiva. Men, herr talman, precis som jag inledde med att säga finns det exempel där Sverige har varit proaktivt och tagit tag i frågor. Då har vi också nått resultat. Där vi kan vara passiva, eller väljer att vara passiva, riskerar vi att få surdegar i efterhand. Det blir en adress till tidigare regering. Det handlar inte om att skylla ifrån sig utan det är ett faktum. Efter denna förändring kan vi inför framtiden konstatera att någon invasion av utländska jägare så här långt har uteblivit. Även jag inser att det handlar om att det inte har funnits tillgång på till exempel ripa i Jämtland. Då avlystes jakten helt och hållet, och det blev ingen jakt alls. Det är att beklaga. Det viktigaste för vår utgångspunkt var att de boende i områdena har rätt till jakten. Även om vi ska vara solidariska med övriga EU-medborgare har vi rätt att göra undantag för dem som bor på orten. Detta är fundamenta, det absolut viktigaste. Om vi ska lyckas med att landa i en politik som uppfyller gemenskapens mål och samtidigt ha en nationell särprägel är det viktigt att vi har de lokalt boendes förtroende. Det tycker jag att vi visar att vi har i dessa lägen. När de boende har möjlighet att få köpa jaktkortet och jaga är den känsla man får att det i första hand handlar om sörlänningar som jag som beklagar sig över att inte få tillträde till fjälljakten. Det är inte jag som ska jaga där först utan de boende i området. Det står jag för. Jag hoppas att vi ska leva upp till det här. Jag vill även nämna några andra punkter på området som rör jakt och viltvård. Som jag sade i min inledning handlar det också om att jakten ska kunna utövas på ett bra och klokt sätt. I detta ligger även förbudet mot bly i jaktammunition, vilket vi upphävde. Miljöpartiet och Vänsterpartiet talade om att det var negativt. Framför allt Miljöpartiet tog i med brösttoner. Jag är mycket tveksam till om Socialdemokraterna verkligen har hamnat i rätt sällskap. Hur skulle man ha klarat jakten, till exempel älgjakten, om detta förbud hade iscensatts? Om jag helt kort får återgå till frågan om fjälljakten kan man fundera på förslaget att senarelägga jakten. Regeringen har jobbat för att få Norge att tidigarelägga sin jakt och att vi i Sverige skulle kunna senarelägga vår. Detta hade väl varit positivt, men nu nådde man inte fram där. Norge är inget EU-land, och det är viktigt att vi samarbetar med alla länder oavsett om de är med i EU eller inte. Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna. Återigen vill jag betona att det är viktigt att jakten i första hand utövas lokalt av dem som bor på ort och ställe. Äganderätten är viktig och ska fortsatt vara viktig. Men det är också viktigt att människor som inte äger mark ska kunna ha tillträde till jakt. 0391973624515 GX01MJU13 N 2010-01-01 00:00:00 261663 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GX0964/#anf51