<anforande>
<dok_hangar_id>2349455</dok_hangar_id>
<dok_id>GX0964</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2009/10:64 Onsdagen den 27 januari</dok_titel>
<dok_rm>2009/10</dok_rm>
<dok_nummer>64</dok_nummer>
<dok_datum>2010-01-27 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Konsumentfrågor och sms-lån</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>157896D6-E9DC-41DB-9263-43E4333CB298</anforande_id>
<anforande_nummer>41</anforande_nummer>
<talare>MARIA KORNEVIK JAKOBSSON (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>
Herr talman! I dag debatterar vi konsumentfrågor och sms-lån. Katarina Brännström redogjorde klart för den nya konsumentlagen. Jag tänker bara uppehålla mig vid några få av de här frågorna.
I Sverige har vi inte någon särskild lagstiftning som reglerar vidareförsäljning av biljetter till kultur- och idrottsevenemang. Det är arrangörerna av evenemangen som själva beslutar om vilka biljettförsäljningsbestämmelser som ska gälla. Vid en andrahandsförsäljning är dock säljare och köpare bundna av de villkor som följer av ursprungsavtalet.
När stora internationella artister uppträder tar biljetterna snabbt slut. Men på andrahandsmarknaden går de att köpa, ibland faktiskt redan innan de officiellt är släppta, men köparen får då förstås betala ett mycket högre pris. Konsekvensen av det kan vara att man står där med helt värdelösa biljetter eftersom till exempel Ticnet enligt sina köpevillkor har rätt att riva eller makulera biljetter som har sålts i andra hand till ett högre pris än inköpspriset.
År 2009 anmälde företaget Ticnet tillsammans med Svenska Fotbollförbundet fyra företag som säljer biljetter i andra hand på nätet till Konsumentverket. Man krävde att företagen ska tvingas informera biljettköparna om att biljetterna kan vara ogiltiga. Konsumentverket har därefter uppmanat andrahandsbolagen att tydligt informera om risken att biljetterna kan bli makulerade. Då kan man fråga sig vem som vill köpa de biljetterna.
Det är dock i slutändan den enskilda konsumenten som riskerar att åka långa vägar och betala mycket pengar för precis ingenting. Lösningen och utvecklingen kanske måste gå mot att man får köpa personliga biljetter. Då kan man tänka sig hur besvärligt det blir att man redan från början måste veta vem det är som ska gå på konserten och vem det är som ska gå på hockeymatchen.
Enligt Centerpartiets och utskottets uppfattning är detta emellertid ett problem som i första hand bör tas om hand av arrangörerna och distributörerna som har möjlighet att kontrollera sina återförsäljare genom avtal och sanktioner om de inte följer avtalsvillkoren.
Man är från branschen medveten om problemet, och man har också vidtagit vissa åtgärder för att försöka komma till rätta med det. Även Konsumentverket har vidtagit åtgärder. Resultatet av de åtgärder som har vidtagits från branschens sida måste nu avvaktas innan man sätter i gång med nya åtgärder.
Herr talman! När det gäller försäljning av laserpekare, vilket nu har kommit på tapeten, förstår jag motionärens oro då laserpekare blir allt starkare och risken att allmänheten kan komma till skada är stor. Rikspolisstyrelsen undersöker nu om laserpekare kan klassas som vapen. I december besköts poliser i Trelleborg med så kallad grön laser, och de polismännen riskerar att få bestående men.
Från och med den 1 februari 2009 är det enligt 6 § Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter om laser olagligt att inneha och använda starka laserpekare på allmän plats och på skolgårdar utan tillstånd från Strålsäkerhetsmyndigheten. Vidare ska alla lasrar vara märkta med laserklass och varningstext. Rikspolisstyrelsen jobbar tillsammans med flera myndigheter för att även reglera importen av de här farliga föremålen. Det är väl ingen här i salen som tycker att laserpekare är några oskyldiga leksaker precis.
Det pågår ett översynsarbete som ligger i linje med motionen. Därför bör resultatet av detta arbete avvaktas innan vidare steg tas.
Och så, herr talman, några ord om sms-lån. Varningsklockorna har nu ringt ett tag beträffande utvecklingen när det gäller betalningsanmärkningar, precis som alla talare före mig har vittnat om. Redan 2007 kunde vi se att antalet betalningsanmärkningar på grund av korttidslån, även kallade mikrolån, snabblån eller sms-lån, rusade i höjden. Första halvåret 2006 var det 1 407 ärenden, och första halvåret 2007 hade 4 579 sådana ärenden inkommit till kronofogden. Detta föranledde åtgärder såväl hos kronofogden som hos Konsumentombudsmannen och Finansinspektionen samt resulterade i en massa motioner i riksdagen, bland annat en från mig.
Situationen blir tragiskt nog bara värre och värre då ökningen fortsätter lavinartat. Första halvåret 2009 hade inte mindre än 23 465 ärenden registrerats hos kronofogden. Vad det exakta antalet är i dag vet jag inte, men någon tidigare talare här pratade om 25 000.
Ungdomar är överrepresenterade. Jag håller helt med om att var och en har ansvar över sina egna val i det här livet. Men när det är så lätt för en ung person som knappt har några pengar alls att trycka på en knapp och snabbt få 1 500 kronor insatta på sitt konto och att också göra det flera gånger är det självklart att det här är ett stort problem. Men det är inte bara ungdomar som tar de här lånen, utan det ökar också väldigt mycket bland äldre.
Finansinspektionen har visat i rapporten 
Risker i det finansiella systemet 
som presenterades i november 2009 att det har bedömts att utvecklingen för snabblån utgör en stor risk på konsumentområdet. Finansinspektionen menar att ytterligare åtgärder behöver sättas in i form av ökad tillsyn, krav på kreditprövning och skärpta informationskrav för att förhindra utvecklingen med växande skuldsaneringsproblem.
Precis som Katarina Brännström sade föreslås i den nya konsumentkreditlagen att näringsidkare vid marknadsföring av kredit alltid ska lämna information om den effektiva räntan. Dagens undantag från detta krav när det gäller krediter som understiger 1 500 kronor eller ska återbetalas inom tre månader föreslås tas bort i syfte att också snabblånen ska omfattas av regleringen.
Den nya konsumentkreditlagen innebär också ett stärkt skydd för låntagare i flera avseenden, såsom en skyldighet för kreditgivarna att förklara kreditavtalet och dess verkningar för konsumenten. Konsumenten föreslås också få rätt att ångra ett kreditavtal. Dessa förslag är integrerade delar i det nya konsumentskyddet som bör leda till att bland annat problem med överskuldsättning på grund av sms-lån minskar.
Vad jag förstår kommer den här lagändringen att träda i kraft den 1 januari 2011. Att den sedan helt ska upphöra är väl bara möjligt om vi får en lag på att sms-lån blir helt förbjudna. Där är vi inte än, även om Centerpartiet har pratat om den möjligheten.
Med detta, herr talman, vill jag yrka avslag på samtliga motioner och bifall till förslaget i utskottets betänkande.
</anforandetext>
<intressent_id>0211726202212</intressent_id>
<rel_dok_id>GX01CU7</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>261653</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GX0964/#anf41</protokoll_url_www>
</anforande>
