<anforande>
<dok_hangar_id>2349442</dok_hangar_id>
<dok_id>GX0951</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2009/10:51 Onsdagen den 16 december</dok_titel>
<dok_rm>2009/10</dok_rm>
<dok_nummer>51</dok_nummer>
<dok_datum>2009-12-16 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Utnämningspolitiken</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>DC46818E-B746-4E4A-92D4-0F1B64D42592</anforande_id>
<anforande_nummer>7</anforande_nummer>
<talare>ANNIE JOHANSSON (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Det är få områden i konstitutionsutskottet under denna mandatperiod som väckt sådant engagemang och en sådan hetta i de socialdemokratiska leden som just utnämningspolitiken, och lite festligt är det allt. Jag brukar skämtsamt säga att den största förändringen och betydelsen av alliansregeringens reformerade utnämningspolitik kanske framför allt rör Socialdemokraternas helomvändning i frågan.
Från att ha varit hårt kritiserade från flera håll under sitt mångåriga regeringsinnehav för en slutenhet och icke-transparens vid utnämningar försöker de nu bära öppenhetens fana. Det är bara att gratulera och inse att det ligger något i att sent ska syndaren vakna.
Dock kan jag se i reservationen från oppositionspartierna att det är de stora penseldragen som används. Man pekar svepande ut områden där man vill öka rekryteringsprocessens transparens. Det handlar om kravprofiler, rekryteringsprocessens spårbarhet och en systematisk uppföljning av utnämningspolitiken. Uppenbarligen menar man att konstitutionsutskottets mer generella administrativa granskning eller de särskilda granskningar vi gör specifikt i varje ärende i stort sett varje år inte är nog, utan de vill ha en än mer noggrann uppföljning. Det välkomnar jag.
Utöver dessa breda penseldrag skriver de att man vill återkomma med mer detaljerade förslag. Efter tre år i opposition har man uppenbarligen inte kommit fram till hur processen konkret ska förbättras ytterligare. Jag ser med tillförsikt fram mot dessa detaljerade förslag. Med tanke på de senaste årens totala omsvängning från Socialdemokraterna kan det bli riktigt intressant.
Som framgått av tidigare talare på oppositionssidan går debatten ut på att läxa upp regeringen för utnämningspolitiken. Upprepar man kritiken många gånger kanske den så småningom blir sann. Socialdemokraterna är allt lite frustrerade över den positiva utvecklingen med tanke på det dramatiska tonläget.
Under den nuvarande regeringens tid har utnämningspolitiken reformerats till det positiva. Man har gått från slutenhet till öppenhet, från stängda rum till annonsering och från knapp dokumentation till obligatoriska kravprofiler.
Dokumentationen kan givetvis bli än bättre, bli än fyllare, vilket KU också har påpekat i tidigare ställningstaganden och i det ställningstagande som vi justerade i går, KU10, och som vi ska debattera i januari. Ju mer dokumentation som finns desto lättare blir det för konstitutionsutskottet att göra uppföljning och granskning.
Trots en del brister är utnämningspolitiken i dag helt annorlunda än vad den var tidigare, vilket jag tycker är mycket glädjande.
Fru talman! Arbetet med att se över och förbättra och öppna utnämningsmakten och politiken för detta pågår kontinuerligt. Ett led i detta är givetvis den skrivelse om utnämningspolitiken som vi i dag debatterar. I skrivelsen redovisas resultat och de förändringar av utnämningspolitiken som gjorts samt bedömningar av hur regeringen ser på sin roll som arbetsgivare för statliga myndighetschefer.
Regeringen anger i skrivelsen att man ämnar fortsätta med dessa öppenhetsreformer. Det är en demokratireform som alliansregeringen nu genomför steg för steg. Man ökar förutsägbarheten. Man ökar spårbarheten. Man ökar öppenheten, och man får in större professionalism med konsulter och andra kunniga. Kravprofiler, utannonsering, oberoende konsulter och öppna processer är glädjande inslag.
I skrivelsen redovisas regeringens erfarenhet av intresseannonsering. Sedan den 20 september 2007, då regeringen redovisade sitt mål om att intresseannonsering ska vara mer regel än undantag, har 67 anställningsbeslut fattats, varav 50 har föregåtts av intresseannonsering. Detta motsvarar 75 procent.
Totalt har, som Andreas Norlén har påpekat, 1 200 intresseanmälningar inkommit till Regeringskansliet med anledning av dessa annonser, vilket om något tyder på ett visst intresse och en öppenhet som tidigare inte brukades.
Som mest har 55 personer anmält sig som intresserade av en specifik tjänst. Den annons som genererat minst antal intresseanmälningar lockade faktiskt hela fem personer. Det framgår också att den absoluta merparten av dem som blivit slutliga kandidater har lämnat in en intresseanmälan.
Jag välkomnar regeringens fortsatta arbete med öppenhetsreformer på området. Det är en viktig demokratiinsats. Det påtalas att de ska fortsätta med upprättandet av kravprofiler, intresseannonsering som huvudregel och externt rekryteringsstöd.
Vidare menar jag att det är viktigt med god dokumentation. Vid regeringens tillträde i oktober fanns med några få undantag endast anställningsbeslut i den akt som rörde ett visst anställningsärende. Numera finns det betydligt mer dokumentation i underlag, även om den i vissa ärenden kunde ha varit mer fullödig, vilket konstitutionsutskottet också har påpekat såväl tidigare som i det betänkande vi justerade i går.
</anforandetext>
<intressent_id>0862868280923</intressent_id>
<rel_dok_id>GX01KU13</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>260931</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GX0951/#anf7</protokoll_url_www>
</anforande>
