2349439 GX0948 Riksdagens protokoll 2009/10:48 Fredagen den 11 december 2009/10 48 2009-12-11 00:00:00 Aktuell debatt: Coacher för arbetssökande aktuell debatt 25E62F90-9F58-4E09-B3A4-EBEC00CD42B0 7 TORBJÖRN BJÖRLUND (v) v Herr talman! Denna debatt ska handla om det vi kallar för jobbcoacher men nästan lika mycket om vad en bra arbetsmarknadspolitik innebär och borde innehålla och vilka åtgärder som bäst fungerar för att få människor i arbete. Det handlar i grunden om det. Det har skrivits en hel del om de jobbcoacher från externa företag som Arbetsförmedlingen har anlitat. Många historier låter osannolika, men det är också tyvärr en hel del som stämmer. Min erfarenhet är att det utifrån det uppdrag som finns har fungerat något bättre med de jobbcoacher som anställs direkt hos Arbetsförmedlingen än med de tjänster som har köpts in av utomstående företag. Där finns en brokig karta av märkligheter. Några exempel kan till och med vara lite skrattretande, även om de rör något så allvarligt som arbetslöshet och framför allt drabbar många långtidsarbetslösa. I tidningarna fanns det för någon månad sedan många målande beskrivningar av healing, hypnos, beröringsterapi och andra metoder som på något sätt skulle hjälpa de arbetssökande. Det var kuriositeter som beskrevs. Jag fastnade speciellt för en sak. Det var en inköpt utförare som hade erbjudit sina kunder ett jobbkit. De skickade ett litet paket som bland annat innehöll ett gummiband som skulle fästas på handleden. Man skulle snärta sig själv ifall man tänkte på fika innan man tagit telefonen och ringt för att söka jobb. Det fanns också med en liten gul prick. Först skulle den laddas med positiv energi, sedan skulle den sättas på telefonen, så att man inte hindrades av några negativa tankar när man skulle ta telefonen och ringa. Det fanns också en kortlek, som skulle användas varje dag för att man skulle ringa minst 52 jobbsökarsamtal under dagen. Det finns fler exempel, men det går inte att ta upp så mycket här. Det är ändå exempel på hur det har gått till. Herr talman! Detta är udda exempel, men det är ändå en beskrivning av hur det har gått till när man har engagerat företag till jobbcoachning. Lika illa eller värre är dock att kontrakt skrivits med företag som drivs och ägs av personer som är skattesmitare och ägnar sig åt ekonomiska oegentligheter. Det är naturligtvis inte acceptabelt. Granskningen av de olika företag som anlitats bekräftar de farhågor som vi i Vänsterpartiet och många med oss haft. I den stora upphandlingen av jobbcoacher har det visat sig omöjligt att hitta nog många seriösa och kvalificerade aktörer. Att lägga ut ansvaret för arbetsmarknadspolitiska program på oseriösa och i vissa fall helt oprövade företag äventyrar rättssäkerheten för de arbetssökande och är ett slöseri med pengar. Att arbetslösa människor över huvud taget hänvisas till denna typ av aktörer är både kränkande och fullkomligt verkningslöst ur arbetsmarknadspolitisk synpunkt. Dessutom är det finansierat med statliga pengar. Alliansen, som brukar berömma sig med att vara sparsamma med skattebetalarnas pengar, borde rodna av skam när det gäller de här bitarna. För att balansera bilden något ska jag ändå säga att det inte bara är nattsvart. En del coacher, framför allt de som anställs direkt av Arbetsförmedlingen, gör säkert ett bra jobb utifrån de förutsättningar som finns. Men den känsla man får är ofta att det beror på den miljö man finns i. Arbetsförmedlingens anställda verkar för att seriöst hjälpa människor till de jobb som finns att söka. Man får till exempel kompetensutveckling för att man ska kunna söka vissa speciella jobb. Problemet ligger mer hos de utförare som köps in för att jobbcoacha. Man kan fråga sig hur det har kunnat bli på detta sätt. Grunden ligger i synen på de arbetslösa och vad arbetslöshet är från alliansens sida. Att tro att problemet med arbetslöshet löses genom att man lägger över ansvaret för arbetslösheten på de arbetslösa själva, mer eller mindre skuldbelägger dem, sätter press på dem att leta efter jobb som inte finns och sedan får dem att tro att det är deras eget fel är både cyniskt och kontraproduktivt. Stöd till arbetslösa är bra, men det behövs helt andra verktyg för att få en fungerande arbetsmarknad. Att man gör jobbcoachning till den i princip viktigaste insatsen visar bristen på insikt om vad som är det egentliga problemet. Det borde vara självklart att ta hänsyn till den existerande strukturen på arbetsmarknaden och anpassa åtgärderna efter det. Att man som i vissa fall mer eller mindre livsstilscoachar arbetslösa och tror att det skulle lösa arbetslösheten visar en brist på förståelse för arbetsmarknadens mekanismer. Alliansen använder gärna uttryck som "att öka arbetskraftsutbudet" och menar med det att det går att hitta jobb bara man anstränger sig. Det är svårt att acceptera för dem som har sökt 50 jobb med i princip 100 sökande på varje jobb och fått nej. Så är det i dag. Nu kommer dessutom ett antal utförsäkrade ut på arbetsmarknaden. Många är fortfarande sjuka. Det är människor som behöver stöd och som nu ska coachas till ett arbete. Var finns den kompetensen hos coacherna? Hur många kan bli hjälpta av coacher som försöker få dem att tänka positiva tankar i situationer där deras största oro kan vara om de har någon inkomst nästkommande månad över huvud taget? Detta är ett cyniskt spel från regeringens sida. Tanken att en människa som varit och kanske fortfarande är sjuk och har varit sjukskriven under lång tid ska in i en process där man ska lära sig att sälja sig själv och slåss med friska arbetslösa är i våra ögon verklighetsfrämmande. Det stora problemet är att det finns för lite efterfrågan av arbetskraft på arbetsmarknaden och att de arbetslösa som är ute och söker jobb inte alltid har de kvalifikationer som behövs för att få de jobb som ändå finns. Det problemet kan ingen coach avhjälpa hur duktig han eller hon än är. Jag kommer att återkomma till vad vi vill göra i stället i mitt nästa inlägg. 037508021018 N 2010-01-01 00:00:00 260460 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GX0948/#anf7