<anforande>
<dok_hangar_id>2349439</dok_hangar_id>
<dok_id>GX0948</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2009/10:48 Fredagen den 11 december</dok_titel>
<dok_rm>2009/10</dok_rm>
<dok_nummer>48</dok_nummer>
<dok_datum>2009-12-11 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Aktuell debatt: Coacher för arbetssökande</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>aktuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>7446D2CB-09B4-4263-A096-021E11FA9D2F</anforande_id>
<anforande_nummer>4</anforande_nummer>
<talare>ANNIKA QARLSSON (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Det var bra att jag förberedde mig inför mitt anförande med att skriva av vad som stod i den särskilda begäran, för det var inte lätt att förstå för den som satt och lyssnade varför vi har den här debatten i dag.
Jag ska citera ur den allmänna begäran från Socialdemokraterna. Där står: "Under flera dagar har media rapporterat om allvarliga missförhållanden i samband med privata aktörers coachning av arbetslösa. Arbetsförmedlingen har använt budgetmedel på ett tvivelaktigt sätt med negativa konsekvenser för enskilda individer. Regeringen har sedan den tillträdde fäst stor tilltro till privata aktörer i stället för arbetsförmedlare. En massiv upphandling har genomförts som ledde till stora förseningar i insatser till de arbetslösa. Vi socialdemokrater har varit kritiska till att detta har skett för snabbt, i för stora volymer och utan utvärdering av tidigare upphandlingar. Mot denna bakgrund begär Socialdemokraterna i riksdagen en aktuell debatt."
Sven-Erik Österbergs inlägg handlade mer om en allmänpolitisk debatt i helt andra termer än det som de begärde. Men så stod alltså att läsa i den begäran som gick till talmannen den 10 november.
Vilka medier var det då som hade rapporterat om dessa missförhållanden, och fanns det ett enda autentiskt fall, alltså någon enskild individs upplevelser som låg till grund för den här begäran från Socialdemokraterna? På fråga ett är svaret Aftonbladet, och på fråga två är svaret nej.
I P1:s program 
Medierna
 granskades Aftonbladets miljardfiaskogranskning med påståenden om att 98 företag av 952 hade ägnat sig åt hokus pokus. Detta hade man fått fram med en arbetsmetod som byggde på att provocera fram bevis, inte på att någon arbetssökande faktiskt blivit erbjuden hypnos, healing eller omprogrammering som de stora rubrikerna utmålade.
Av de tolv arbetssökande hos den jobbcoach som hängdes ut har alla kontaktats, och ingen har erbjudits eller fått något annat än det som har avtalats mellan coachen och Arbetsförmedlingen.
Herr talman! Kan jag då stå här och bombsäkert säga att inget fel har begåtts någonstans? Självklart inte. Med så många människor inblandade, både som arbetssökande och som leverantörer av tjänster är det klart att det kan bli fel. Rimligtvis borde det bli fel någon gång, för annars gör man för lite, men inte utan att det blir reaktioner och sedan tillrättat på ett eller annat sätt.
En sak är jag i alla fall säker på, och det är att med en mångfald av aktörer finns det en enorm potential för arbetssökande att få stöd på det sätt som passar bäst för just den personen.
Arbetsmarknaden är inte en enda stor motorväg i en riktning, utan det handlar om en mängd olika småvägar som snirklar sig fram, och det handlar om rusningstrafik i innerstan. Jobbcoachen kan man se som en gps som både kan tipsa om den bästa vägen och den snabbaste vägen.
Fördelen med gps är, som alla som har hamnat mitt inne i stan där man inte känner till vägarna vet, att även när man väljer fel väg får man hjälp att hitta tillbaka. Det är det som jobbcoachningen handlar om, nämligen att få tips, hjälp och stöttning för att välja rätt väg och hitta i myllret. Den är ett stöd i vägvalet.
Makten finns hela tiden hos den arbetssökande. Det är den sökande som sitter bakom ratten. Det är inte någon annan som kan söka jobben. Men när det gäller jobbcoacherna är det viktigt att de finns som ett stöd till de arbetssökande.
Den arbetssökande som känner att det inte fungerar har möjlighet att byta. De klagomål som kommit in har handlat om att det dröjt för länge till första träffen, marknadsföringen varit för aggressiv och leverantören har inte funnits på den ort som den arbetssökande önskat. Självfallet följs detta upp för att se till att det är kvalitet på de tjänster som erbjuds. Det gör man dels i leveransförsäkran, dels i form av stickprovskontroller. En särskild granskning pågår för att följa upp och se om det finns fog för den kritik som inte kunde visas i den granskning som Aftonbladet gjorde.
Jobbcoachning är inget nytt fenomen. Det är en viktig del i det som både Trygghetsrådet och Trygghetsfonden arbetat med under många år. Det har dessutom varit en del av Arbetsförmedlingens uppdrag. Nu renodlas och konkurrensutsätts den. Självklart finns risk för barnsjukdomar i ett övergångsskede, men med valfriheten hos den arbetssökande och allt högre ställda krav i nya upphandlingar kommer det att vara en marknad som utvecklas vidare.
IFAU pekar på att just stöd till jobbsökaraktiviteter är den insats som är mest effektiv för flertalet unga arbetslösa när de ska ta sig in på arbetsmarknaden. Av Arbetsförmedlingens uppföljning av sin egen interna coachverksamhet, från den 10 september, framgår att coachverksamheten, som huvudsakligen handlat om att inspirera och stödja arbetslösa till egna jobbsökaraktiviteter varit mest effektiv för personer under 25 år. Med den relativt sett höga ungdomsarbetslöshet som vi ser, även om det är fråga om kortare tider, är det rätt och riktigt att inledningsvis satsa på stöd till direkt jobbsökande och inte anvisa andra typer av insatser som har högre risk för inlåsning.
Regeringen försöker genom ett flertal åtgärder motverka ungdomsarbetslösheten, men på punkt efter punkt är Socialdemokraterna motvalls, så även när det gäller att se positivt på möjligheterna med en mångfald av jobbcoacher. Att det inte skulle finnas några jobb är en sanning som Sven-Erik Österberg försökte trumma in från talarstolen. Trots det svaga konjunkturella läget hade 4 882 000 jobb i september 2009. Det är 152 000 fler än när vi tog över i september 2006. Däremot har vi betydligt fler som står till arbetsmarknadens förfogande.
Enbart via Arbetsförmedlingen får en halv miljon jobb under det här året. Samtidigt beräknar man att det kanske är hälften av alla jobb som förmedlas - så ja, det finns jobb i Sverige.
(Applåder)
</anforandetext>
<intressent_id>0962841101917</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>260457</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GX0948/#anf4</protokoll_url_www>
</anforande>
