<anforande>
<dok_hangar_id>2349439</dok_hangar_id>
<dok_id>GX0948</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2009/10:48 Fredagen den 11 december</dok_titel>
<dok_rm>2009/10</dok_rm>
<dok_nummer>48</dok_nummer>
<dok_datum>2009-12-11 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Ändringar i sjukförsäkringen</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>90F3F6D1-1737-465F-873E-72B51135C0A6</anforande_id>
<anforande_nummer>154</anforande_nummer>
<talare>MEERI WASBERG (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Att allvarligt sjuka människor upplever sig drabbade av de försämringar som den borgerliga regeringen Reinfeldt har genomfört är det väl ingen som tvivlar på. Lagstiftande kräver ödmjukhet - kanske inte inför lagen i sig utan snarare inför de människor som kommer att beröras.
Alltnog, jag tycker att det är beklagligt att den borgerliga majoriteten vill införa en helt ny nomenklatur med det otydliga och rent ut sagt luddiga begreppet oskäligt. Precis som Veronica Palm sade i sitt inlägg påpekade Försäkringskassan i sitt svar att detta begrepp måste bli tydligare för att det inte ska bli upp till varje handläggare att avgöra vad som är oskäligt. Det lägger en omöjlig och olycklig press på Försäkringskassans redan hårt ansträngda personal.
Det är också en fråga om att individen ska få en rättssäker bedömning och inte bara en rätt säker bedömning. Jag undrar lite hur majoriteten och regeringen Reinfeldt har tänkt rent praktiskt.
När jag träffar mina fackliga kamrater på Försäkringskassan uttrycker de stor frustration, inte bara utifrån de människor som de träffar och hur de far illa utan också utifrån hur de som enskilda handläggare försätts i olyckliga situationer. Det utmålas som att det är de som förföljer enskilda individer. Det är inte alls ovanligt att Försäkringskassans personal utsätts för hot och hot om våld på olika sätt. Jag fick ett färskt exempel så sent som i dag. Det är bara tragiskt, så jag tänker inte dra någon beskrivning av det i dag. 
Det förslag som vi nu diskuterar kommer tyvärr inte att ändra på detta. Snarare finns det en risk för att det förvärrar situationen. Jag tror att de fackliga företrädarna kommer att ha fortsatt anledning att kräva upprättelse och respekt för deras yrkesroll. Våra statliga tjänstemän är professionella tjänsteutövare. 
Att regeringen Reinfeldt inte förutsåg de problem som skulle uppstå i den så kallade rehabiliteringskedjan trots remissinstansernas kritik är obegripligt, och den justering som nu föreslås gör det inte mindre obegripligt. 
Den kalla handens politik tycks ha förändrats till de kalla fötternas politik. Men de har inte blivit tillräckligt kalla ännu.
Avslutningsvis vill jag instämma i Veronica Palms yrkande.
I detta anförande instämde Björn von Sydow (s).
</anforandetext>
<intressent_id>0741225202024</intressent_id>
<rel_dok_id>GX01SfU13</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>260607</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GX0948/#anf154</protokoll_url_www>
</anforande>
