<anforande>
<dok_hangar_id>2349439</dok_hangar_id>
<dok_id>GX0948</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2009/10:48 Fredagen den 11 december</dok_titel>
<dok_rm>2009/10</dok_rm>
<dok_nummer>48</dok_nummer>
<dok_datum>2009-12-11 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Ändringar i sjukförsäkringen</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>A0E905D2-C742-4FD2-A6A8-069841493F3F</anforande_id>
<anforande_nummer>127</anforande_nummer>
<talare>GUNNAR AXÉN (m) replik</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Jag tror att vi behöver en viss ödmjukhet när det gäller lagen och hur den utformas för att den i slutänden ska få det resultat som vi har tänkt oss. Därför har vi klargjort att vi förutsätter att regeringen fortsätter att nära följa hur lagen kommer att tillämpas.
Jag hoppas att vi med dessa förtydliganden har fångat upp de stora grupper som vi har pratat om, de allvarligt sjuka. Jag tror inte på att vi ska göra listor på diagnoser, att det ska vara en diagnosbaserad sjukförsäkring. Vi har valt att nämna några enkla exempel i detta sammanhang. Vad vi har baserat det hela på är att det aldrig ska vara oskäligt, precis som Gunvor G Ericson säger, att göra en arbetsförmågebedömning mot hela arbetsmarknaden för personer som är allvarligt sjuka. Jag vill upprepa vad jag sade i min förra replik: Sjuk kan man givetvis vara både fysiskt och psykiskt.
</anforandetext>
<intressent_id>0782242286018</intressent_id>
<rel_dok_id>GX01SfU13</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>260580</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GX0948/#anf127</protokoll_url_www>
</anforande>
