<anforande>
<dok_hangar_id>2349439</dok_hangar_id>
<dok_id>GX0948</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2009/10:48 Fredagen den 11 december</dok_titel>
<dok_rm>2009/10</dok_rm>
<dok_nummer>48</dok_nummer>
<dok_datum>2009-12-11 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Aktuell debatt: Coacher för arbetssökande</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>aktuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>23EED112-9CF9-489F-87F4-8E8FC9A4081E</anforande_id>
<anforande_nummer>10</anforande_nummer>
<talare>SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Anledningen till denna debatt är jobbcoacher. Det finns därmed också anledning att diskutera andra saker som ligger i det här, helt enkelt av det skälet att detta, bland annat, var det stora svaret på hur man skulle komma åt den alltmer stigande arbetslösheten.
Vi har hört debatter här förut om införande av jobbcoacher. Det var en stor och viktig del i lösningen av den alltmer stegrande arbetslösheten. Där skulle coacherna in, och framför allt de privata coacherna.
Det andra var skattesänkningarna. Det skulle ge jobb. Det är inte så konstigt när man sedan får rapporter om detta. Det är väl ingen som har trott här att jag skulle stå och läsa innantill i Aftonbladet. I så fall blir ni besvikna. Det är ändå en insikt i hur det har fungerat och hur det inte har fungerat när det gäller jobbcoacherna.
Det ligger mycket i det Ulf Holm säger, och det följer man hela tiden. Det är mycket hafs och slafs med det som görs - snabbt in med stora åtgärder! Jag tror att det är mycket ideologin som har styrt regeringen. Om vi tar privata coacher löser det sig, tänker regeringen. Vi behöver inte ha så många regler och vi behöver inte ha så mycket uppföljning, för nu kommer det att fungera, menar man.
Jag har ingenting emot andra aktörer än bara Arbetsförmedlingen. Men man måste vara oerhört noga när man följer upp det hela. Flera andra här har läst upp hur man har gjort. Men det är ju Arbetsförmedlingens egna coacher. Det är dem Clas Olsson från Arbetsförmedlingen hänvisar till. Jag har inte kunnat se någonting av de privata coacherna. Det vore intressant om arbetsmarknadsministern lite mer i detalj kunde säga hur man tänker följa upp hur det fungerar med de privata coacherna.
Sanningen är den som jag refererade till i det exempel som jag har fått från flera arbetslösa: Arbetsförmedlingen är så ansträngd att man hänvisar till de privata coacherna och sedan lämnar den arbetslösa med coacherna. Arbetsförmedlingen gör ingen uppföljning eftersom man inte har möjlighet till det. Jag anklagar inte Arbetsförmedlingen för det. Om en arbetsförmedlare har 200 arbetslösa att ta hand om hinns det inte med att följa upp så mycket av vad som händer med den som har gått till en coach. Hon eller han hamnar där ute. Har man tur får man en bra coach, och då kanske det kan fungera hyggligt. Har man otur fungerar det inte, och då blir man kvar där ute. Det är det där som måste fungera i det läge vi har. Det är oerhört viktigt att peka just på detta.
Arbetsmarknadsministern talar om att man lägger till mer insatser på utbildningssidan. Vi vet att det under den första delen av mandatperioden har skett en massiv neddragning av utbildningsinsatser inom arbetsmarknadspolitiken. Vi skulle inte gå i skolan utan vi skulle jobba. Så sade arbetsmarknadsministern.
Nu lägger man tillbaka lite grann och kallar det för en storsatsning. Ta bara komvuxdelen! 150 000 platser i högkonjunktur sänktes snabbt till 100 000. 10 000 lägger man nu tillbaka och kallar det för en storsatsning. Så ser hela regeringens politik ut. Jag skulle vilja säga att regeringen är utbildningsfientlig när det gäller arbetslösheten. Det är inte det man tror på. Man använder sig av en politik där man drar ned ersättningsnivåerna. Kläm åt de arbetslösa och se till att de får sämre ersättningar så kommer de att ta jobb! Den inställningen vilar på en felaktig grundinställningen gentemot människor. Om de har för bra ersättningar vill de inte jobba. Då går de hellre med arbetslöshetskassa. Det var så det diskuterades i valrörelsen, och detta tror jag präglar regeringen fortfarande. Det finns ingen tilltro och ingen humanistisk syn på människor.
Stötta och hjälp människor med utbildning så att de har bättre på fötterna! Då kommer de också tillbaka till arbetslivet. Visst finns det mer jobb; det vet vi. Kön i arbetslösheten är stenhård. Lättast är det att få ett nytt jobb om man redan har ett jobb. Det blir svårare ju längre man går utan. När det gäller de nya jobben är det en väldig omsättning mellan dem som har jobb och som tar andra jobb. Så ser det ut. Samtidigt växer långtidsarbetslösheten alltmer. En tredjedel av de arbetslösa är nu långtidsarbetslösa. Kön växer. Det är där det stora problemet ligger, och där är inriktningen mer utbildning.
</anforandetext>
<intressent_id>0714307225418</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>260463</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GX0948/#anf10</protokoll_url_www>
</anforande>
