2349437 GX0946 Riksdagens protokoll 2009/10:46 Onsdagen den 9 december 2009/10 46 2009-12-09 00:00:00 Kompletterande förändringar i sjukförsäkring, m.m. i samband med förstärkta insatser för återgång i arbete föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 8907346B-9ED5-4744-9F14-69E0B2D7C0A0 77 HELENA RIVIÈRE (m) m Fru talman! Sjukförsäkringen har som bekant en slutgräns efter ett år. Den som behöver mer tid kan få en förlängning med ett och ett halvt år. De med förlängning är en av de två grupper vi debatterar i dag. För den här gruppen har ett år löpt ut, sedan ytterligare ett och ett halvt år. William, som vi alla känner till, behövde lite mer tid, sade Veronica Palm. Han har varit sjukskriven i 914 dagar, men behöver lite mer tid. Den andra gruppen är de som har haft tidsbegränsad sjukersättning. Det handlar mest om kvinnor i sina bästa år - mellan 35 och 55. De har psykiska problem och ont någonstans i kroppen. Många av dem har katastrofalt långa sjukperioder bakom sig. De står långt från arbetsmarknaden. Många är arbetslösa men bedöms ändå ha viss arbetsförmåga. Det är den springande punkten. Man förstår att de här människorna är oroliga. Oron rör mest försörjningen. Pengarna som i åratal har tickat in från Försäkringskassan upphör. De undrar hur det nu ska gå. De har vetat att deras sjukersättning skulle komma att upphöra så beskedet kommer inte oväntat. Men som Adriana Lender, generaldirektör på Försäkringskassan, sade när hon besökte utskottet: De har inte riktigt trott på informationen. De har trott att det på något vis skulle fortsätta som tidigare. Men nu är det alltså någonting nytt. Nu är det arbetsförmågan som är i fokus och egen försörjning så småningom, och som Socialdemokraterna säger: med egen ekonomisk trygghet. Vad händer nu? Svaret på frågan är följande: Dessa personer, som i många fall har varit arbetslösa eller som har arbetat halvtid och fått sin försörjning från Försäkringskassan för den andra halvan, omförsäkras. Omförsäkringen innebär att den sjukskrivne lotsas över till Arbetsförmedlingen. Detta samarbete finns, det utvecklas, och det fungerar. Det är i många fall rimligt ur försäkringssynpunkt att säga nej till fortsatt sjukskrivning. Den som är sjukskriven kan få följande svar: Nej , du har inte sådana begränsningar att du är oförmögen till något som helst arbete. Ja , du har sådana begräsningar i din förmåga att försörja dig att du har rätt till särskilda insatser på Arbetsförmedlingen. Ja , du erbjuds att ta del av introduktionsprogrammet som är till just för att kartlägga dig med de problem som du har för att se vad du behöver och klarar av. Det är alltså ett erbjudande som dessa människor får om ett introduktionsprogram på Arbetsförmedlingen. De undrar kanske vad det är introduktion till. Man skulle kunna säga att det är en introduktion till dem själva, till deras förmåga, till deras möjligheter, till deras speciella behov när de tar klivet ut i arbetslivet igen. De utreds individuellt. Deras behov och förutsättningar kartläggs. Åtgärderna är inte slut efter introduktionen. Då följer någon form av arbetslivsinriktad rehabilitering, arbetspraktik, arbetsträning och arbete med lönebidrag. Hjälpen fortsätter alltså. De kommer att få ett anpassat arbete. Det kommer att ställa rimliga krav på den som inte är van att arbeta. Men riktningen är klar: Vi tror på dig. Du kan komma igen. Du ska inte sitta fast i sjukrollen en dag till i onödan. Veronica Palm hade rätt i sin slutkläm. Vi ska i dag rösta om ett aktivt stöd till arbete. Detta förslag är en brygga tillbaka till arbete. Rehabiliteringskedjan återför sjukförsäkringen till den skadeförsäkring som den är. Det är intressant att oppositionen nu, med steget över till Arbetsförmedlingen, debatterar det som vi beslutade om för ett och ett halvt år sedan. Frågan som ställs till de försäkrade vid tre skilda tidsintervall inom loppet av ett år är: Kan du arbeta trots sjukdomen, eller behöver du vara sjukskriven från arbetet på grund av sjukdomen? Att människors arbetsförmåga prövas betyder inte att det finns bara ett svar. Det är en glidande skala. Antingen har de någon arbetsförmåga eller också har de det inte. Den som inte har arbetsförmåga stannar i försäkringen. Antingen stannar de utan bortre gräns, om de är allvarligt sjuka, eller med förlängd sjukpenning, om de behöver mer tid för att bli återställda. Därutöver finns ventiler och undantag för de flesta problem. Av debatten kan man tro att orimliga krav på svårt sjuka människor skulle vara vanliga, men så är det inte. Medielogiken är att stå på den lilla människans sida mot systemet. Så kommer det alltid att vara. Det är inte lika lätt att göra reportage om den grundläggande och nödvändiga reformeringen av sjukförsäkringen för att legitimiteten i försäkringen ska upprätthållas. Den typen av analys får vi sällan. Oppositionen vill gå tillbaka till att sjukförsäkringen ska vara en alternativ försörjning under obegränsad tid. Det är orimligt. Vi har haft det så. Vi har prövat det. Vi har sett vart det ledde. Vi har sett dessa orimliga sjuktal hos världens friskaste befolkning. Vi ska inte tillbaka dit. Vi ska ta sikte på det friska och på möjligheterna som finns hos alla som inte är definitivt slutkörda. Vi ska göra det för att rädda sjukförsäkringen på sikt och framför allt för att återupprätta respekten för människan som vill och kan ta sig tillbaka. Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationen. (Applåder) 0478371872009 GX01SfU10 N 2010-01-01 00:00:00 260104 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GX0946/#anf77