2349437 GX0946 Riksdagens protokoll 2009/10:46 Onsdagen den 9 december 2009/10 46 2009-12-09 00:00:00 Kompletterande förändringar i sjukförsäkring, m.m. i samband med förstärkta insatser för återgång i arbete föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 28FB30DE-DEF6-418C-AC9E-A22FBDEEFD53 64 Statsrådet CRISTINA HUSMARK PEHRSSON (m) m Fru talman! Låt mig med tanke på debatten som har förts börja med att klargöra att regeringens ambition är att vi ska ha en trygg och säker sjukförsäkring som omfattar alla. Den ska ge ett gott skydd när vi är sjuka och inte kan arbeta, vilket kan drabba oss alla. Om detta ska inte råda något tvivel. Det är också mot den bakgrunden som vi under den senaste veckan genom ett initiativ i utskottet har kompletterat och förtydligat regelverket. Den delen återkommer om möjligt i ett betänkande till debatt i kammaren inom kort. Vi kommer självklart fortsättningsvis att följa utvecklingen mycket noga. Att göra nödvändiga reformer av sjukförsäkringen är svårt, inte minst eftersom problemen varit så stora och så uppenbara. Den som väljer att inte göra något riskerar heller inte att göra fel. Men man gör också ett aktivt val när man väljer att förhålla sig passivt även om bekymren och problemen är mycket stora. Att det är svårt och komplicerat får dock inte hindra oss från att göra förändringar som är nödvändiga. Jag utesluter inte att det kanske också kan behövas ytterligare insatser för att möta eventuella problem och rätta till oklarheter som kan uppkomma. Avsikten med lagen är dock solklar. Vi ska värna dem som är sjuka och ge hjälp och stöd tillbaka till arbete för dem som orkar och kan. Vi behöver reformera och förändra efter decennier av försummelser. Men för mig och regeringen, fru talman, är det viktigt att människor ska känna sig trygga i denna förändring. När jag tillträdde som socialförsäkringsminister var det nödvändigt att ta krafttag för en mer aktiv sjukförsäkring och för att säkerställa rehabilitering, så att sjuka personer får ett bättre omhändertagande. Vi får inte glömma bort att för fyra år sedan var 770 000 personer sjukskrivna eller förtidspensionerade. Detta var resultatet av decennier av försummelser där problemen doldes och människor glömdes bort. Det är något som vi blev påminda om senast i går i Aktuellts 21-sändning. För mig och regeringen har det därför varit viktigt att göra dessa nödvändiga förändringar. Fru talman! Det vi debatterar i dag är den sista delen i rehabiliteringskedjan. För att få en bild av hur denna rehabiliteringskedja hänger ihop behöver jag göra en tillbakablick. Något av det första som jag fick på mitt bord under hösten 2006 var slutbetänkandet från Socialförsäkringsutredningen och dess utredare Anna Hedborg. Analysen i denna utredning talade om sjukförsäkringen som en parkeringsplats för sådant som den inte var avsedd för. Det är lätt att raljera över ordvalet, men jag tänker inte göra det, för det är människor det handlar om, människor som inte blev sedda, människor som gick år efter år utan att någon frågade efter dem, utan stöd, utan rehabilitering och utan möjlighet att komma tillbaka till arbete. Under många år i sjukvården har jag sett och upplevt hur många gav upp i väntan på insatser som aldrig gavs. När sedan beslut kom om förtidspension kunde det till och med för några upplevas som en lättnad, även om man inte ville detta. Lisa, 34 år, sitter på mitt kontor och säger: Nu har jag slutat svara i telefon när det är dolt nummer. Jag är rädd att det är Försäkringskassan som ska förtidspensionera mig mot min vilja. Utförsäkringen skedde före 2006, i själva verket redan efter ett år. Man förtidspensionerades mot sin vilja. 550 000 personer ställdes efter ett år mot sin vilja utan sjukpenning med 64 procent i ersättning, utan arbetslivsinriktad rehabilitering och utan arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det värsta av allt var att det var ett sakligt skäl för uppsägning. Efter ett år tvingades många lämna sjukförsäkringen. Fru talman! För att komma till rätta med de tidigare tillkortakommandena har alliansen genomfört den största reformen i sjukförsäkringen någonsin och infört en rehabiliteringskedja. Vi har lämnat en passiv sjukförsäkring bakom oss, och vi har infört en tydlig sjukskrivningsprocess där vi ser människors arbetsförmåga, inte deras arbetsoförmåga. Tidigare lämnades människor ensamma i långvarig sjukdom. Rehabilitering saknades, och människor fick vänta orimligt länge på vård och behandling. I många fall behöver personer som har varit sjuka rehabiliteringsinsatser för att komma tillbaka till arbete. Det gäller särskilt dem som har varit borta länge och som har tappat kontakten med arbetslivet. Därför har jag och alliansregeringen även infört en rehabiliteringsgaranti. Vi satsar 1,6 miljarder kronor under två år för att förstärka den medicinska rehabiliteringen, som ändå är sjukvårdshuvudmännens uppdrag. I år beräknas 30 000 personer få del av den rehabiliteringsgarantin. Det är en jämställdhetssatsning eftersom det är många fler kvinnor som är sjukskrivna eller förtidspensionerade. Vi vänder oss särskilt till de diagnoser som rör kvinnor, nämligen lättare psykisk ohälsa och smärtor i kroppen. Till 65 procent är det de diagnoserna som dessa kvinnor har på sina intyg. Tidiga och arbetsplatsnära insatser är viktiga för att människor ska komma tillbaka till sitt arbete efter sjukdom eller skada. För att öka möjligheten till detta har regeringen genomfört en satsning på en förstärkt företagshälsovård, som också har varit efterfrågad inte bara av många anställda utan också av fack- och arbetsgivarorganisationer. Satsningen på en förstärkt företagshälsovård kommer att öka arbetstagarnas möjlighet att återgå i arbete. Företagshälsovården har en unik möjlighet att komma in tidigt i sjukfallen tack vare sin koppling till arbetsplatsen. Regeringens satsning på företagshälsovård kommer att leda till ökade möjligheter att förebygga, utreda och behandla både arbetsrelaterade och icke arbetsrelaterade skador och sjukdomar. Fru talman! För ett år sedan ville samma opposition som i dag införa ett moratorium. Oppositionens krav handlade om att skjuta upp införandet av en förstärkt rehabilitering och ett ökat stöd inom arbetsmarknadspolitiken tills konjunkturen vänder. Att vänta på att konjunkturen vänder och då öppna dörren och välkomna människor som inte har fått rehabilitering, inte har fått arbetsträning, inte fått stöd och hjälp, kanske med lönebidrag eller på Samhall, finner jag helt omöjligt. Jag vill inte medverka till att vi fortsatt låser in människor i en sjukförsäkring och öppnar dörren när högkonjunkturen är här utan att dessa människor har fått stöd och hjälp på vägen och kan hitta sin plats i tillvaron. Det är ett cyniskt sätt att tänka på. Jag gav svaret då, och jag upprepar det i dag, att jag aldrig kommer att ge upp hoppet att alla kan bidra, att alla behövs och att alla ska få en andra chans. Jag och regeringen har infört en aktiv socialförsäkringspolitik för alla. Vi tänker inte, fru talman, göra om samma misstag en gång till och använda sjukförsäkringspolitiken som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Förra gången slutade det med att en halv miljon människor hamnade i förtidspension. Fru talman! Vi har nu en debatt om en fråga där många känner oro. Jag förstår det. Det är en ny sjukförsäkringspolitik. Det är mycket som ska hända. Jag hoppas att vi alla kan vara strukturerade och klara i denna debatt. Vi måste dock vara ödmjuka - det är jag, fru talman - angående förändringar i trygghetssystemen. De har varit nödvändiga, men samtidigt är det många som undrar: Var finns jag och hur drabbar detta mig? Jag vill upprepa vad jag har sagt tidigare. Jag och regeringen kommer att följa utvecklingen noggrant för att säkerställa att regeringens avsikter med en aktiv och trygg sjukförsäkring också kan levereras. Detta får inte undanskymma det faktum att det finns en ökad insikt om behovet av reformer. Jag välkomnar den insikten. Jag ser ingen anledning i dag att recensera vad oppositionspartierna har gjort, tyckt tidigare eller vad de anser i dag. Men jag välkomnar att Socialdemokraterna i stora delar accepterar rehabiliteringskedjan och att vi delar viljan att avskaffa den passiva tidsbegränsade förtidspensionen. Jag hoppas att Miljöpartiet och Vänsterpartiet också kommer att ansluta sig till denna uppfattning. Det är en styrka om vi kan uppnå en grundläggande enighet om en trygg och säker sjukförsäkring som bidrar till att få människor tillbaka genom en aktiv rehabilitering där så är möjligt. För att ge alla en andra chans efter kanske många år i sjukförsäkringen har regeringen avlämnat denna proposition, som har lett till det betänkande som diskuteras i dag. Syftet med förslagen i propositionen, och andra förslag som är kopplade till denna, är att skapa en bro mellan sjukförsäkringen och arbetsmarknadspolitiken. Det ska vara en bro mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen så att jag inte hamnar i diket eller att jag som svag och sjuk ska behöva gå mellan myndigheter och ständigt upprepa min situation och ständigt bli hänvisad vidare. För alla dem som har varit sjukskrivna under flera år kommer nu aktiviteter inom Arbetsförmedlingens verksamheter att erbjudas i form av arbetslivsrelaterad rehabilitering. För den som har ett arbete att gå tillbaka till faller självklart ansvaret på arbetsgivaren att se till att arbetsmiljön och arbetsuppgifterna anpassas så att även den som har varit sjuk länge känner sig behövd och välkomnad tillbaka till sin arbetsplats. För den som är deltidssjukskriven är det möjligt att vara tjänstledig och delta vid Arbetsförmedlingens verksamheter med aktivitetsstöd under den tjänstlediga tiden. För den som inte har ett arbete har Arbetsförmedlingen en viktig del att fylla. Arbetsförmedlingen har mångåriga erfarenheter av att hjälpa människor med nedsatt arbetsförmåga att hitta vägar tillbaka till ett aktivt arbetsliv. Därför inför regeringen från årsskiftet ett arbetsmarknadspolitiskt introduktionsprogram som syftar till att fånga upp den långtidssjukskrivnes förutsättningar och behov av stöd. Innehållet i introduktionen är individuellt anpassat. Deltagandet sker på den tid som passar personens förmåga. Introduktionen är till för att hitta deltagarens behov och vidta åtgärder för att möjliggöra en väg tillbaka till arbetslivet. Jag besöker många försäkringskassor. I dag är det inte bara Försäkringskassans personal som finns på plats när jag kommer. Också Arbetsförmedlingens personal sluter upp. De vill visa kraft och enighet. Senast var jag på Försäkringskassan i Flen. Där beskrev Arbetsförmedlingen hur personer på ett överlämningsmöte kommer till Arbetsförmedlingen. De har avsatt tid för att i lugn och ro förklara. Men tack vare insatsen på information från Försäkringskassans sida för alla dem som kommer att överlämnas inom en rimlig tid till Arbetsförmedlingen framkommer nu att dessa personer inte behöver all den tid som har avsatts. Personerna i fråga är väl informerade, och många känner iver och glädje över att få den andra chansen. Under tiden som en person deltar i ett sådant introduktionsprogram och andra arbetsmarknadspolitiska program utbetalas aktivitetsstöd på vanligt sätt. Fru talman! Det är viktigt att ge alla som kan möjligheten att tillsammans med Arbetsförmedlingen gå igenom vad de kan klara av. Den som på grund av sjukdom uppenbarligen inte kan gå tillbaka till sin anställning och inte kan delta i ett introduktionsprogram ska få förutsättningar att fortsatt få sjukpenning från sjukförsäkringen. Detta kan till exempel gälla om personen får omfattande vård i behandling eller är på sjukhus. Det gäller vidare för personer som på grund av sitt psykiska tillstånd inte kan delta i introduktionsprogrammet, eller om återgång i arbete eller deltagande i ett arbetsmarknadspolitiskt program medför risk för försämring av personens sjukdom. I dessa fall anser regeringen att förlängd sjukpenning ska kunna betalas ut också efter 30 månaders sjukskrivning. Regeringen tycker att det är viktigt att alla som kan delta i ett introduktionsprogram också får möjlighet att göra det. Personer som tar del av de arbetsmarknadspolitiska insatserna står alltid ett steg närmare arbetsmarknaden än om de hade varit kvar i en passiv sjukskrivning. Fru talman! Jag har i en insändare i Vestmanlands Läns Tidning i september månad kunnat läsa om Anna Björk som tackar för alla insatser. Hon tackar för Försäkringskassan, hon tackar Arbetsförmedlingen och hon tackar många andra aktörer runt henne. Hon säger: Samverkan fungerar. Jag har fått ett busskort. Jag känner yrkesglädje och stolthet. Innan var jag sjukskriven i sju år. Jag hade depression och social ångest. Nu har jag fått hjälp och stöd att komma tillbaka. Hon riktar ett stort tack. Men hon riktar också detta positiva budskap till alla dem som är oroliga och som inte riktigt tror på vad som komma skall. Hoppas att ni också, precis som jag i dag, vaknar upp med ett leende och säger till er själva: Jag har nu ett jobb att gå till. (Applåder) I detta anförande instämde Hillevi Engström (m). 0652944607906 GX01SfU10 N 2010-01-01 00:00:00 260091 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GX0946/#anf64