2349437 GX0946 Riksdagens protokoll 2009/10:46 Onsdagen den 9 december 2009/10 46 2009-12-09 00:00:00 Kompletterande förändringar i sjukförsäkring, m.m. i samband med förstärkta insatser för återgång i arbete föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 66B8388B-AADF-442C-A6B1-C35B03A4E9CB 63 LARS GUSTAFSSON (kd) kd Fru talman! Jag ska hålla mig till svenska i dag. Det är lite som fem i tolv, att man kommer som ett förband till ministern, och det känns lite konstigt när det har varit så mycket debatt innan. Det som slår en när man sitter och lyssnar på er är logiken i vad som framförs. För att hårdra det skulle man kunna säga att detta innebär att Försäkringskassan skulle anställa en massa Securitasvakter för att kasta ut människor. Det tror jag inte riktigt är syftet, men det är den bild som man skapar när man använder sådan vokabulär som använts här. Det betänkande som vi nu debatterar handlar om övergången i det tredje steget i rehabiliteringskedjan i kombination med jobb- och utvecklingsgarantins steg 3. Grundtanken är att det måste finnas en definierad gräns för när olika åtgärder sätts in och när en sjukskrivningsperiod ska övergå till andra insatser eller åtgärder. Jag tycker att det är rimligt att man efter två och ett halvt år ska försöka finna långsiktiga lösningar för den försäkrade. I de allra flesta fall kan en bedömning om hälsotillstånd och arbetsförmåga göras och lämpliga åtgärder vidtas. Förlängd sjukpenning kommer att utgå i vissa fall. Därutöver finns det möjlighet för personer utan arbetsförmåga att erhålla permanent sjukersättning. Alliansen har lagt fram förslag om utvidgade undantagsmöjligheter för allvarligt sjuka personer. Detta kommer vi att debattera i kammaren om några dagar. Det har skapats felaktiga uppfattningar av det så kallade introduktionsprogrammet, som egentligen är en utvärdering och kvalificerad undersökning för att fastställa befintlig hälsostatus, arbetsförmåga och vilka eventuella rehabiliteringsåtgärder som ska initieras. Om man blir sjuk under programtiden ges dessutom möjlighet till max en månads sjukskrivning. Som vi hört tidigare kommer ersättningar att utgå för de allra flesta beroende på olika kriterier vad gäller a-kassenivå och sjukpenninggrundande inkomst. Det kommer också att satsas 17 miljarder kronor under tre år. Ca 5 miljarder av dem går till rehabilitering, som vi hört. Fru talman! När man inför nyordningar uppstår ofta turbulens, där missförstånd lätt kan uppkomma. Det gäller särskilt de tekniska detaljerna, som kan upplevas som blockerande och oroande när påståenden framförs i den politiska debatten. Det ligger självfallet i sakens natur att oppositionen fokuserar på att kritisera förslag som man ogillar eller vill ha förändringar av. För allmänheten och berörda uppstår då en förvirring och oro, som ofta saknar grund. Det borde vara enkelt att skapa samförstånd kring att alla försäkringar någon gång måste komma till en punkt där man utvärderar situationen och finner bestående lösningar för individen. De som protesterar mot detta måste också i konsekvensens namn yrka på att inga former av sjuk- och aktivitetsersättningar längre ska beviljas och att endast sjukpenning ska vara den försäkringsform som gäller. Att så inte är fallet, och inte har varit fallet, bevisas av de 550 000 personer med sjuk- och aktivitetsersättningar som fanns när alliansregeringen tillträdde. Jag undrar vem som såg till de individerna. Vad var det för människosyn? Jag ogillar starkt när man ifrågasätter människosynen hos andra representanter i kammaren, eftersom jag tror att ingen människa är fullkomlig. Det duger inte att slira med fakta när man gör framställningar och utmåla alliansen i uppenbart genomskinliga färger. I detta fall är det bara för oppositionen att gå hem och göra sin hemläxa innan man kommer med nya friserade förslag. Vid årsskiftet övergår personer till omförsäkring via Arbetsförmedlingen för att om möjligt återgå till något arbete. Man tror att det kanske kan vara 70 procent. Ett omfattande program ska erbjudas dem som omförsäkras för att utvärdera arbetsförmågan. Det ska leda till ett arbete i någon form. Om man har en pågående rehabilitering behöver denna inte, som ibland påstås, avbrytas. Man kan gå på deltid in i introduktionsprogrammet. Programmet ska pågå i maximalt tre månader. Därefter ska man i normalfallet kunna hänvisa personen till Arbetsförmedlingens ordinarie insatser, såsom arbetsinriktad rehabilitering, jobb- och utvecklingsgarantin, lönebidragsanställning eller eget arbetssökande, om detta bedöms möjligt. Fru talman! Jag vill i sammanhanget påtala vikten av en fungerande hälso- och sjukvård som i tid kan hjälpa människor med insatser vilka kommer att minska risken för att personer blir inlåsta i långa sjukskrivningsperioder. Den skärpta nationella vårdgarantin kommer här att vara ett bra stöd för vårdbehövande. Rehabiliteringskedjans mål är att människor inte ska vänta i åratal på att insatser görs i efterhand, när det är svårt att återföra människor till egen försörjning. Att den nya rehabiliteringskedjan redan haft avsedd verkan kan avläsas i det positiva utfallet i statistiken som nu finns. Inget system är dock ofelbart, oavsett hur välformulerat detta är. Därför måste man också ha ett prestigelöst förhållande till detaljer i lagstiftningen och vara beredd på eventuella justeringar om det skulle visa sig krävas när systemet har varit i funktion en tid. Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på motionerna. (Applåder) 0534056896314 GX01SfU10 N 2010-01-01 00:00:00 260090 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GX0946/#anf63