2349437 GX0946 Riksdagens protokoll 2009/10:46 Onsdagen den 9 december 2009/10 46 2009-12-09 00:00:00 Kompletterande förändringar i sjukförsäkring, m.m. i samband med förstärkta insatser för återgång i arbete föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 5EF4146C-4C11-42A9-A303-6228BB2C16AA 45 GUNNAR AXÉN (m) m Herr talman! "Jag upplevde att Försäkringskassan ville dra in min sjukpenning bara för att uppnå regeringens mål att halvera antalet sjukpenningdagar." Det säger Nina Öhlund i en artikel i Svenska Dagbladet. Sedan beskriver hon hur hon tvingades kämpa emot Försäkringskassan för att inte tvingas in i förtidspension. Nina ville arbeta. Försäkringskassan ville förtidspensionera. Låt mig citera ur tidningen Fokus: "Hon fick en chock när beskedet om förtidspension damp ner i brevlådan. Då hade hon i många år kämpat för att komma tillbaka till sitt arbete som förskollärare, men med förtidspensioneringen försvann alla möjligheter till rehabilitering eller omskolning." Det handlar om Catharina Magnusson, som fortsätter: "Försäkringskassan sa bara att det här kommer aldrig att fungera och sedan dess är jag uträknad i deras ögon." Låt mig fortsätta med att läsa ur Sydsvenskan: "Vid ett rehabiliteringsmöte för några veckor sedan kom kallduschen. Försäkringskassan vill se garantier för att Margareta Melin-Higgins är frisk inom ett år. Annars måste hon gå från sjukpenning till sjukersättning. Det vill säga: Gå i förtidspension." "Jag började nästan att gråta. Jag blev bara iskall", säger Margareta Melin-Higgins. Vi går vidare till Aftonbladet. "När hon var 18 år hörde hennes mamma talas om aktivitetsersättning. Petra ansökte om och beviljades bidraget på grund av sin psykiska ohälsa. Ingenting har hänt på tre år. Hon hade precis blivit vuxen när hon blev förtidspensionär." I ännu en tidning står det om ensamstående tvåbarnsmamman Marlene Rindå. Hon berättar att hon inte fick någon rehabilitering alls och att hon snart gått sjukskriven i fyra år när artikeln skrevs. Slutligen citerar jag ur en annan artikel i Aftonbladet. "Aron Eriksson var bara 20 år när han erbjöds förtidspension. Det kändes overkligt. Jag avfärdade det direkt, säger han." Det här är fem kvinnors och en mans beskrivningar av hur människor fastnade i långa, passiva sjukskrivningar och tvingades ut i förtidspension och ett permanent utanförskap av Socialdemokraterna. Alla de beskrivna livsödena är från tiden före alliansregeringen. Jag kan säga att det finns många fler exempel. Om Veronica Palm och andra företrädare för de andra vänsterpartierna vill läsa för att friska upp sitt minne ska jag gladeligen ge er dessa artiklar! Det verkar som att det kunde vara på sin plats. Hur var det ni socialdemokrater sade? Alla ska vara med, så enkelt är det! Men ni lämnade många bakom er. Otaliga människor utlämnades åt sig själva. Det var en cynisk politik. Förtidspensionering leder ofta till en försämrad hälsa. Utanförskapets biverkningar är förlorad självkänsla, tappat självförtroende, social isolering, depression och missbruk och i förlängningen ett förkortat liv. Jag undrar hur många år av liv som gick till spillo på grund av Socialdemokraternas passiviserande sjukförsäkringspolitik. Ställ de tidigare nämnda exemplen på hur Socialdemokraterna fördärvade människors liv mot till exempel den artikel som vi kunde läsa i dagens Svenska Dagbladet där Pia Lundgren nu berättar att hon ser en chans att återvända till yrkeslivet. 0782242286018 GX01SfU10 N 2010-01-01 00:00:00 260072 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GX0946/#anf45