<anforande>
<dok_hangar_id>2349437</dok_hangar_id>
<dok_id>GX0946</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2009/10:46 Onsdagen den 9 december</dok_titel>
<dok_rm>2009/10</dok_rm>
<dok_nummer>46</dok_nummer>
<dok_datum>2009-12-09 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Kompletterande förändringar i sjukförsäkring, m.m. i samband med förstärkta insatser för återgång i arbete</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>5B74638B-47CC-43D8-A30A-FA0F380C660E</anforande_id>
<anforande_nummer>44</anforande_nummer>
<talare>GUNVOR G ERICSON (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till den rödgröna reservationen och yrka avslag på detta regeringens hafsverk för att jag inte ska glömma bort det.
Att minska ohälsotalet kan låta trevligt i regeringens retorik. Men dess praktiska konsekvenser i verkligheten är förfärliga. Det räcker nu, regeringen. Er politik slår undan benen för folkhälsoarbete och tvingar ut svårt sjuka på arbetsmarknaden att slåss om jobb med dem som nyligen blivit varslade i lågkonjunkturen.
Försäkringskassan bedömer dessutom att en stor andel av dessa snart kommer åter. Två tredjedelar av de personer som nu blir försäkringslösa och kastas över till Arbetsförmedlingen är kvinnor. Snacka om jämställdhetspolitisk!
Det handlar om kroniskt sjuka, till exempel reumatiker. Det handlar om psykiskt sjuka. Av dem som utförsäkras har 37 procent psykiatriska diagnoser, och många av dem är dessutom unga. Det handlar om njursjuka som behöver dialys. Det handlar om ms-patienter och andra med neurologiska sjukdomar och likaså om cancerpatienter som drabbas hårt.
Vi kan inte sätta grupper mot varandra. Vi måste se till individen och inte bara till diagnosen. Det hänger också ihop med att vi är olika. Människor är olika även om de har samma diagnos.
LiseLotte Olsson och Veronica Palm belyste ett flertal talande fall. LiseLotte beskrev också att det ibland blir moment 22. Människor får inte någon rätt till ersättning över huvud taget. Så är det för många unga som inte ens har kommit in på arbetsmarknaden och inte har fått något jobb. De har en SGI som är noll. Alltså får de ingen ersättning, eftersom de inte har någon sjukpenninggrundande inkomst.
Att det skulle bli så här problematiskt var det många tunga remissinstanser som pekade på när beslutet fattades den 5 juni 2008. Vi har hört Veronica Palm nämna och citera några av de remissinstanserna. Men även om det är så verkar inte alla har läst vad de sagt, eller i varje fall brytt sig. Jag tycker att man borde tänka om.
Jag vill inte ha den hårda kalla attityd som breder ut sig gentemot de svaga och sjuka. Det handlar förmodligen om ideologi. Den 5 juni 2008 var det kort tid tills beslutet skulle träda i kraft den 1 juli. Då liksom nu ska beslut fattas med kort varsel mindre än en månad innan det ska träda i kraft. Det är slarvigt, fort och fel, och det har präglat hela processen med införandet av rehabkedjan.
I dag ska vi debattera det sista steget. Fast man kan också se det som akutåtgärd 1 för att mildra effekterna när rehabkedjan slår igenom fullt ut från årsskiftet. Men hoppsan, det räckte visst inte riktigt. Stormen blev för svår, så över helgen knåpade man ihop ett förslag.
I går lade den borgerliga majoriteten i utskottet fram ett förslag till akutåtgärd 2. Den ska vi egentligen inte debattera i dag. Nu är det bara akutåtgärd 1 eller krisåtgärd 1 som vi får ta upp. Den handlar om att människor ska till Arbetsförmedlingen på introduktionsprogram trots att de har jobb.
Många har hört av sig till mig och berättat hur tokigt reglerna slår. De är de regler som den borgerliga regeringen har infört men som man försöker skylla på handläggare hos Försäkringskassan. Stå upp för den politik som ni har genomfört!
Psykiskt sjuka nämns inte alls bland de grupper som regeringen ser som allvarligt sjuka och som man vill göra undantag för i den så kallade akutåtgärd 2. Många är unga och har aldrig fått något jobb, som jag nämnde förut, och har heller inte någon möjlighet att komma in på arbetsmarknaden.
Ett annat exempel är njursjuka där vissa som är beroende av dialys med nuvarande regler får förlängd sjukpenning medan andra inte får det. Det hänger ihop med att det i de tidigare reglerna, det vill säga de nu gällande reglerna, står: Som allvarlig sjukdom räknas vissa tumörsjukdomar, neurologiska sjukdomar såsom ALS eller om man väntar på en transplantation av ett vitalt organ.
Även njursjuka som har dialysbehandling måste ingå i gruppen av patienter som har en allvarlig sjukdom oavsett om de väntar på transplantation eller ej. Man kan faktiskt vara så sjuk att man inte har möjlighet att genomgå en transplantation. Om de nu kommer att omfattas av de nya reglerna eller inte är oklart eftersom det återigen handlar om en bedömning.
Den senaste tiden har rapporteringen om det kaos som regeringen skapat i sjukförsäkringen varit intensiv. Det som jag kallar akutåtgärd 2 liknar en glidning mot en diagnosbaserad sjukförsäkring i stället för, som vi rödgröna vill ha, en individuell prövning av varje människa.
Redan i Moderaternas vårmotion 2003 fanns det förslag om att ersättningen i a-kassan, sjukförsäkringen och föräldraförsäkringen skulle sänkas till 75 procent. I en senare budgetmotion föreslås dessutom att ersättningar efter ett års sjukskrivning bör sänkas ytterligare för att förhindra att frånvaro permanentas i förtidspension.
Förslaget möttes dock av skarp kritik inte minst från handikapprörelsen och enskilda sjuka. Moderaterna slog då snabbt till reträtt. Alla skulle inte få sänkt ersättning, sade man nu. Enligt Moderaternas motion skulle de med kroniska sjukdomar undantas.
I Moderaternas budgetmotion hösten 2004 talar man om en lista som skulle ange vilka som skulle drabbas och vilka som skulle undantas. Men det ledde till mycket läkarkritik, och Moderaterna backade.
Den 7 april 2005 sade Per Westerberg, som då var talesperson i socialförsäkringsfrågor, till TT: "Partiet har tittat noga på möjligheten att göra undantag, men många försäkringsläkare anser att sjukdomar måste bedömas från fall till fall. Cancersjuka kan ibland må bra av att arbeta."
Den borgerliga regeringens förändringar i sjukförsäkringen styrs av ideologi. Att samhällsförändringar måste få ta tid och beredas i god tid är inget som präglar denna regering. Alldeles för sent har borgarna ändå förstått att man behöver vidta åtgärder.
Reglerna börjar tillämpas vid årsskiftet. Förslagen med anknytning till utförsäkringen har kommit till riksdagen så sent att beslut kommer att fattas bara några veckor innan ikraftträdandet. Det har skett fort, hastigt och slarvigt.
Dessa kompletterande regler som dagens proposition handlar om kan man kalla akutåtgärd 1. Miljöpartiet röstade emot 180-dagarsreglen för den så kallade rehabkedjan när den beslutades sommaren 2004. Den var lika fel då som nu. Det handlar mer om moderat ideologi än att göra det som är bra. Den är i grunden en slarvig position. Upphäv dessa regler, gör om och gör rätt!
Sjuka ska inte kastas ut i försäkringslöshet. Det är inte värdigt ett välfärdsland som Sverige. Tänk om, tänk nytt och sluta att lappa och laga i ett i grunden sjukt system!
Börja i en helt annan ände! Sluta jaga enskilda individer som om alla vore fuskare! Arbeta hälsofrämjande i stället, och stärk arbetsmiljöarbetet i stället för att montera ned det som ni har gjort denna mandatperiod. Prioritera hälsofrämjande arbetsplatser och det som får människor att må bra! Se till att underlätta för människor att jobba och att arbetsplatser tar vara på människors förmåga även om det bara är på deltid. Låt unga med psykiska funktionshinder få jobba även om det bara är några timmar per vecka.
Underlätta för fysisk aktivitet i vardagen, för det är också hälsofrämjande! De korta bilresorna under fem kilometer står för hälften av alla bilresor totalt i Sverige, och i tätorter står de för ungefär 80 procent av resorna. Sjukdomar relaterade till trenden med alltmer stillasittande liv ökar och ställer dessutom krav på ökade resurser i vården. Det är resurser som skulle kunna användas till rehabilitering.
Att skapa en psykisk och ekonomisk press är inte hälsofrämjande. Tvärtom! Det borde socialförsäkringsministern som liksom jag är sjuksköterska ta hänsyn till.
När det gäller bemötande minskar det psykiska välmåendet, och läkningsprocessen försämras av att gång på gång bli ifrågasatt. Att stress och press och hård attityd försämrar möjligheten att återfå hälsan gäller både vid somatiska, det vill säga kroppsliga, sjukdomar och vid psykiska sjukdomar. Men vid vissa sjukdomar, som till exempel MS, kan det rent av vara skadligt och förvärra sjukdomen.
Gör om! Upphäv reglerna som kastar ut människor! Tänk nytt!
Miljöpartiet vill se en modern trygghetsförsäkring. Vi anser att trygghetssystemet inte får bygga på misstro mot människor utan tvärtom bör utgå från att människor är ansvarstagande. Vårt förslag om framtidens arbetslivstrygghet innebär att arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringen slås ihop. Du vänder dig till en och samma myndighet oavsett om du är sjuk eller arbetslös. Det blir skräddarsydda insatser för alla som behöver stöd. Vi tar hänsyn till dig som individ och inte bara till din diagnos.
Arbetslöshetsersättning ska vara allmän och solidariskt skattefinansierad, precis som sjukförsäkringen. Ersättningsnivåerna för sjuka och arbetslösa ska ligga på samma nivå. Och försörjningsstödet, eller de så kallade socialbidragen, ska flyttas från kommunerna till den nya statliga organisation som vi vill ha och som dessutom ska ha ett kontor i varje kommun. Vi gröna har enats om det här med 
en
 dörr in så att människor ska slippa bollas mellan olika myndigheter.
Miljöpartiet var också kritiska till den tidigare socialförsäkringspolitiken. Men den lilla människan ställdes åtminstone inte på bar backe. Att tro på människors initiativförmåga är bra, men att som regeringen slå om 180 grader och släppa ned människor mellan maskorna i skyddsnätet är djupt ansvarslöst. Vi är övertygade om att alla i grunden vill och kan arbeta. Alla vill känna att de bidrar till samhället och ingår i ett sammanhang. Men den som inte har möjlighet eller förmåga att arbeta ska aldrig någonsin få degraderas till en andra klassens medborgare.
Ett av de allvarligaste felen med dagens trygghetssystem är att det inte är begripligt. Det är först när personer hamnar i utsatta situationer som de får klarhet om vad som gäller, och då kommer beskeden som en chock för många.
Lägg prestigen åt sidan, Husmark Pehrsson! Erkänn att er politik har kollapsat! Se till att få i gång ett brett parlamentariskt samtal om hur vi kan forma en ny, trygg och modern socialförsäkring! Gör om och gör rätt!
(Applåder)
</anforandetext>
<intressent_id>0640669898710</intressent_id>
<rel_dok_id>GX01SfU10</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>260071</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GX0946/#anf44</protokoll_url_www>
</anforande>
