<anforande>
<dok_hangar_id>2349433</dok_hangar_id>
<dok_id>GX0942</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2009/10:42 Torsdagen den 3 december</dok_titel>
<dok_rm>2009/10</dok_rm>
<dok_nummer>42</dok_nummer>
<dok_datum>2009-12-03 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Vissa integritetsfrågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>1D0E5A9F-C28F-4A6C-9B67-5C257280E30F</anforande_id>
<anforande_nummer>188</anforande_nummer>
<talare>MARGARETA CEDERFELT (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Ledamöter! Klockan är mycket, och vi är inte speciellt många i salen. Vi är ovanligt få.
Jag börjar med att yrka bifall till förslaget i konstitutionsutskottets betänkande och avslag på samtliga reservationer.
Det betänkande vi nu debatterar tar upp och behandlar motioner från den allmänna motionsperioden som rör den personliga integriteten. Det är ett ämne som debatteras mycket i samhället, inte minst i dag. Den personliga integriteten är en fråga som berör och engagerar, herr talman.
Vi lever i en globaliserad och komplicerad värld.
Å ena sidan finns förhållandet att stater samverkar sinsemellan i syfte att motverka terrorism och organiserad brottslighet. Detta kan i sin tur innebära att den personliga integriteten kan vara hotad vid insamlande av information. Det kan i sin tur medverka till att stoppa terroristangrepp, och det är faktiskt ett väldigt viktigt värde.
Å andra sidan finns perspektivet att staten i sig utgör ett hot mot den personliga integriteten och att vi därför inte bör utöka dess befogenheter, speciellt inte på bekostnad av den personliga integriteten.
Jag har därför väldigt stor respekt för båda resonemangen, herr talman. Att värna den personliga integriteten är en viktig balansgång. Detta har vi politiker att uppfylla. Vi måste balansera detta i allt vårt beslutsfattande.
Att den personliga integriteten skyddas och upprätthålls är centralt i ett demokratiskt samhälle. Samtidigt är det ett faktum att det aldrig tidigare har funnits så många människor som frivilligt avslöjar information om sig själva. Jag kan nämna några exempel: Facebook, Twitter, bloggar, hemsidor, Icas kundkort och Hennes &amp;amp; Mauritz kundkort.
Dessa utgör enorma källor till kunskap och information om individers mest intima vanor och ovanor.
Å andra sidan finns det stora skillnader. Statens informationsinhämtande är tvingande. Det är obligatoriskt. De andra exemplen jag nämnde är frivilliga. Det är någonting som människor på eget bevåg och av eget intresse ägnar sig åt.
Utifrån detta är det så oerhört angeläget att faktiskt värna den personliga integriteten. Detta är en viktig fråga för oss moderater och för hela alliansen.
Enligt Datainspektionens generaldirektör Göran Gräslund skulle det gå alldeles utmärkt att plocka bort en hel del uppgifter ur de offentliga register som finns.
Samtidigt är det svårt att få överblick i dag över dessa offentliga register. Vilka register finns? Hur används de? Det är angeläget att vi får ett grepp om detta.
Det betänkande vi debatterar här och nu innehåller motioner, närmare bestämt 20 motionsyrkanden från den allmänna motionsperioden. Motionsyrkandena rör frågor om skyddet för den personliga integriteten, elektronisk kartläggning av resor och kortköp, brottsbekämpning, integritet, hälso- och sjukvården, migrationsärenden, för att nämna några exempel. 
Som jag nämnde inledningsvis yrkar vi från majoriteten avslag på samtliga motionsyrkanden.
Jag ska nämna ett par motioner. Jag börjar med den som är av Finn Bengtsson och Marianne Watz och som handlar om sekretess inom hälso- och sjukvården. Det skulle jag kunna diskutera länge och väl här, men jag ska försöka sammanfatta.
Motionärerna tar upp en viktig fråga och en åsikt som vi i KU delar. Det är att det måste finnas ett integritetsskydd för patienter i vården. Det är enligt utskottet av stor vikt att sekretessbelagda uppgifter även inom den ram som handlar om den administrativa verksamheten av hälso- och sjukvården hanteras med stor försiktighet.
Enligt utskottets mening får det förutsättas att landstingen ser till att använda den sekretess som man kan förvänta sig när det gäller att begära in patientjournaler och att man handskas varsamt med den information man får in. Man ska inte ta in mer information än vad som behövs.
När det gäller brottsbekämpning och integritet vill jag betona att det är viktigt att skyddet för den personliga integriteten upprätthålls också i den brottsbekämpande verksamheten samt att staten ska vara restriktiv med att utnyttja möjligheten till övervakning av elektronisk kommunikation. Det knyter väl an till det jag har sagt tidigare i mitt anförande.
Vänsterpartiet och Miljöpartiet menar i sin reservation att Stockholmsprogrammet medför ett ökat utbyte av information och en ökad övervakning i en sådan omfattning att den personliga integriteten kränks och medborgerliga rättigheter åsidosätts. Majoriteten i utskottet delar inte denna farhåga. Vi ställer oss bakom regeringens ambition. Den är att Stockholmsprogrammet snarare ska leda till ett tryggare och öppnare Europa, där enskildas rättigheter värnas.
Självfallet är det oerhört viktigt att KU fortsätter att bevaka denna fråga.
Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.
</anforandetext>
<intressent_id>0970259744617</intressent_id>
<rel_dok_id>GX01KU5</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>259788</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GX0942/#anf188</protokoll_url_www>
</anforande>
