<anforande>
<dok_hangar_id>2349428</dok_hangar_id>
<dok_id>GX0937</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2009/10:37 Onsdagen den 25 november</dok_titel>
<dok_rm>2009/10</dok_rm>
<dok_nummer>37</dok_nummer>
<dok_datum>2009-11-25 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Stabilitetsavgift</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>8DA9170E-C2F0-48F2-9CC1-90E1E83AF2B4</anforande_id>
<anforande_nummer>74</anforande_nummer>
<talare>LARS ELINDERSON (m) replik</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Den ultimata effekten av en finanskris måste skattebetalarna, låntagarna och medborgarna ta i form av att man förlorar pengar själv, att man får ta det över skattsedeln eller att man förlorar jobbet.
Syftet med fonden är att stabilisera finansmarknaden. Då ska också de som löper risken, eller snarare de som är med och påverkar finansmarknadens stabilitet, vara med och på olika sätt solidariskt finansiera uppbyggnaden av fonden. Det är inte bankerna själva som är orsaken till den finansiella instabiliteten, utan det finns också makroekonomiska och politiska faktorer som styr den finansiella stabiliteten. Därför är det rimligt, precis på samma sätt som kommunerna har ansvar för att finansiera brandkåren, att staten ska ha medansvar för att finansiera den här typen av stabilitetsfonder.
</anforandetext>
<intressent_id>0905755961314</intressent_id>
<rel_dok_id>GX01FiU7</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>259198</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GX0937/#anf74</protokoll_url_www>
</anforande>
