<anforande>
<dok_hangar_id>2349425</dok_hangar_id>
<dok_id>GX0934</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2009/10:34 Fredagen den 20 november</dok_titel>
<dok_rm>2009/10</dok_rm>
<dok_nummer>34</dok_nummer>
<dok_datum>2009-11-20 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 2009/10:90 om den svenska arbetsmarknadsmodellen</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>569B36E3-4422-447D-88FE-87008C7807A8</anforande_id>
<anforande_nummer>58</anforande_nummer>
<talare>MEERI WASBERG (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Jag blev glad när Torgny Johansson ställde interpellationen för den tar sikte på något som de flesta av oss uppfattar som så självklart att många till och med tror att det finns lag på det. Det handlar om kollektivavtalen. Det handlar ytterst om våra löner och anställningsvillkor, oavsett arbetstagarnas nationalitet.
I sin interpellation säger Torgny Johansson bland annat att "principen om lika lön för likvärdigt arbete verkar vara bruten och löne- och anställningsvillkor har blivit ett konkurrensmedel. Utstationerad arbetskraft riskerar att utsättas för diskriminering och arbetsmarknaden utsätts för tryck nedåt mot lägre löner och sämre anställningsvillkor." Det är just det som det handlar om. Löne- och anställningsvillkor behandlas som vilken handelsvara som helst.
Den nuvarande regeringen har i flera frågor genom olika åtgärder visat att den säger en sak men menar en annan. Det gäller exempelvis förändringar och försämringar i arbetslöshetsförsäkringen, en misslyckad jobbpolitik, en passiv arbetsmarknadspolitik samt uttalanden om vilken lönenivå ungdomar på lärlingsjobb ska ha. Då tycker jag att regeringen visar sitt rätta ansikte.
När det gäller ungdomarnas inträde på arbetsmarknaden och vilka anställningsvillkor som ska gälla borde regeringen låta parterna sköta den frågan, såvida regeringen inte tänker hantera den inom ramen för arbetsmarknadspolitiken. Vi har i en tidigare debatt i dag hört ministern ta upp frågan om de sociala avgifterna för ungdomar som enligt honom var en positiv åtgärd. Där kan vi nog ha lite olika uppfattningar.
Sammantaget tydliggör regeringens agerande att man egentligen tycker att alltför många har fått det alltför bra. Regeringens strategi är klar. Därför klingar det ihåligt när regeringen säger sig stå upp för den svenska modellen med starka fackliga organisationer som tillsammans med arbetsgivarorganisationerna kan teckna bindande kollektivavtal. Det krävs två parter för att kunna teckna ett avtal.
De frågor som Torgny Johansson lyfter fram i sin interpellation hänger ihop. Likabehandlingen av löntagarna är viktig. Den fråga som egentligen inte har fått något svar är vilka åtgärder ministern har för avsikt att vidta när det gäller filiallagen. Det skulle jag vara intresserad av att höra lite mer om.
</anforandetext>
<intressent_id>0741225202024</intressent_id>
<rel_dok_id>GX1090</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>259003</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GX0934/#anf58</protokoll_url_www>
</anforande>
