2349423 GX0932 Riksdagens protokoll 2009/10:32 Onsdagen den 18 november 2009/10 32 2009-11-18 00:00:00 Utgiftsramar och beräkning av statsinkomsterna föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 5DC8CFD0-ABDF-482E-8793-ACB95ABAEFC4 19 ROGER TIEFENSEE (c) c Fru talman! Vi har drygt ett år av krishantering bakom oss. Finanskrisen, som blev akut förra hösten i och med konkursen i Lehman Brothers, ledde oss in i den värsta lågkonjunktur som världen skådat sedan 1930-talet. Vid en utfrågning i finansutskottet för några veckor sedan beskrev nationalekonomen Harry Flam situationen förra hösten som att företag och hushåll "paralyserades". Det innebär att man väntar med investeringsbeslut. Man dröjer lite grann med att köpa en ny bil eller att renovera huset. En sådan situation drabbar Sverige extra hårt. Vi bygger till stor del vår välfärd på export av insatsvaror och investeringsvaror. Det är en typ av varor som är extra konjunkturkänsliga. Vid samma utfrågning i finansutskottet och vid en efterföljande utfrågning med riksbankschefen kunde vi se att man kan beskriva situationen som vi har befunnit oss i som ett v. Det har varit en kraftig nedgång men vi ser nu också begynnande tecken på en kraftig återhämtning. När företag och hushåll är paralyserade och väntar med sina investeringar säljer Volvo och Scania färre lastbilar. Då säljer SSAB mindre stål, för det ingår i lastbilarna. Om det dessutom görs mindre investeringar och byggs färre bostäder i USA säljer de mindre slitstål, vilket innebär att de inte heller får leverera stål till de befintliga grävmaskinerna och lastbilarna på marknaden. I en sådan situation får också de underleverantörer som finns i Sverige färre kunder. De får leverera färre komponenter. Allt hänger ihop. Fru talman! Detta innebär givetvis ett hårt slag mot arbetsmarknaden, framför allt mot exportindustrin. Det följer av att allt hänger ihop. Det har också fått effekter för offentlig sektor, kommuner och landsting, som får mindre skatteintäkter och därmed en sämre ekonomisk situation. Om man lyssnar på oppositionen kan man lätt få intrycket att det är alliansregeringens fel att kunderna till svenska exportföretag väntat med sina investeringsbeslut och att företagen i brist på kunder tvingas säga upp personal. Man kan inte producera för lager. Det fungerar inte så. Man producerar till kunder som vill köpa. Fru talman! Det är viktigt att komma ihåg att orsaken till finanskrisen och lågkonjunkturen är risktagande och bristande ansvar i finanssektorn. Vi får inte glömma bort det, för då blir svaren i den ekonomiska politiken helt fel. Förra hösten kunde vi samlas i bred enighet här i riksdagen och i kammaren och fatta snabba beslut för att stabilisera finansmarknaden. Det fanns en samförståndsanda. Vi insåg alla allvaret i situationen. Men den samförståndsandan och nyanserna från förra höstens hantering av finanskrisen verkar vara mer eller mindre bortblåsta i dag. Tonläget är rätt högt och uppskruvat. Vi står givetvis inför ett valår, men det kan ändå finnas skäl för lite nyans i debatten. Vänsterpartiet skriver exempelvis i sin reservation: "Både offentliga och andra stimulansförslag har varit i stort sett obefintliga jämfört med de största EU-länderna." Som ett svar på detta kan man säga att vi har väldigt kraftiga automatiska stabilisatorer i den svenska ekonomin. Vi har trygghetssystem som automatiskt, utan politiska beslut, slår till, till exempel a-kassa, sjukförsäkring och annat. Men regeringen har också fattat beslut som har inneburit stimulanser. Det har varit investering i utbildning och infrastruktur. Det har varit stimulans av hushåll och företag. I förra höstens budget, som vi har för innevarande år, fanns det stimulanser på 32 miljarder. I tilläggsbudgeten strax efter nyår fanns det stimulanser på 8 miljarder. I denna budget finns det stimulanser på ytterligare 32 miljarder. Fru talman! Om man kallar detta för i stort sett obefintliga förslag undrar jag om man är skickad att ha ansvar för skattebetalarnas pengar. Jag tycker inte att det inger en trygghetskänsla. Det vi kunde göra förra hösten, som var väldigt bra och som jag tror att vi har haft väldig nytta av nu, var att vi sänkte bolagsskatten och att vi sänkte arbetsgivaravgiften generellt. Det har inneburit, allt annat lika, en bättre situation för företag och större möjligheter för anställda att bli kvar på arbetsmarknaden i denna djupa lågkonjunktur. I den här budgeten lägger vi stort fokus på småföretagen. Vi sänker egenavgifterna och skapar ett trygghetssystem som också inkluderar företagen. Men om man skulle höja bolagsskatten och arbetsgivaravgifterna, precis som Vänsterpartiet föreslår, blir det färre jobb. Jag kan inte se annat än att en höjd bolagsskatt och höjda arbetsgivaravgifter skulle innebära färre jobb mitt i den värsta lågkonjunktur som vi har sett sedan 1930-talet. Det kan inte vara en ansvarsfull ekonomisk politik. Under rubriken Industri- och näringspolitik i Vänsterpartiets reservation pratar man givetvis inte om att man vill höja bolagsskatten och arbetsgivaravgifterna, utan där kokar det ned till att vi ska öka det statliga ägandet av banker och finansiell infrastruktur. Det är den vänsterpartistiska industri- och näringspolitiken. Lägg därtill att Vänsterpartiet och Socialdemokraterna vill återinföra en förmögenhetsskatt men givetvis inte för de allra rikaste, Stefan Persson och andra, utan det handlar egentligen om en förmögenhetsskatt för framgångsrika småföretagare och för dem som bor i områden där fastigheterna är ganska högt värderade. Det är precis den förmögenhetsskatt som Kjell-Olof Feldt och alla andra som förstår det här har kritiserat benhårt och klockrent. Den vill man återinföra. Jag tror inte att man vill återinföra den av ekonomiska skäl utan av retoriska skäl. Det skulle vara sämre för Sverige. Vi befinner oss i en situation där två svenska fordonsföretag, Saab och Volvo, har haft amerikanska ägare, och nu är andra ägare på gång. En återinförd förmögenhetsskatt kan inte bidra till att underlätta för svenska ägare. Jag tror att en återinförd förmögenhetsskatt tvärtom minskar möjligheten till svenskt ägande över huvud taget och till svenskt ägande i det här exemplet med de svenska fordonsföretagen. Fru talman! Ungdomsarbetslösheten är ett problem som oroar mig. Det är inget nytt problem för Sverige. Vi hade en väldigt hög ungdomsarbetslöshet 2006 mitt under en högkonjunktur. Vi har hög ungdomsarbetslöshet i dag i den värsta lågkonjunkturen vi har sett sedan 1930-talet. Däremellan lyckades vi pressa tillbaka ungdomsarbetslösheten. 40 000 fler ungdomar fick chansen att vara med på arbetsmarknaden. Nu när det har varit väldigt många varsel finns det en struktur med anställningsregler och sådant som gör att unga oftast åker ut först eller har de osäkra anställningarna. Man brukar ofta jämföra med Danmark. Sverige har en strukturellt hög ungdomsarbetslöshet, och Danmark har en klart lägre. De tydliga skiljelinjerna är att danskarna har en mer flexibel arbetsrätt, en fungerande lärlingsutbildning och ett system med lärlingslöner som gör att trösklarna in på arbetsmarknaden är lägre. Alliansregeringen har arbetat inom alla de här områdena. Det var det som bidrog till att vi kunde få ut 40 000 fler unga på arbetsmarknaden innan lågkonjunktur och finanskris slog till. Vi stoppade förslag som skulle försvåra säsongsanställningar. Vi reformerar gymnasieskolan och inför riktiga lärlingsutbildningar och riktiga yrkesutbildningar. Det har vi ännu inte sett effekten av på arbetsmarknaden, men vi bäddar för att unga inte ska behöva gå igenom gymnasieskolan och möta arbetslivet med dåliga kunskaper i framtiden och hamna i ett utanförskap. Vi sänker också kostnaden för att ha unga anställda. Det finns också en utredning som tittar på lärlingslöner under tiden man går en lärlingsutbildning. Den är intressant. Det är en LO-ekonom som leder den. LO och fackföreningsrörelsen är positiva till att införa lärlingslöner under lärlingsutbildningen. Oppositionen är negativ till hela gymnasiereformen. Det skulle vara intressant med ett besked i dag i debatten om man, efter att ha sett att LO och fackföreningsrörelsen är positiva till lärlingsutbildning, är positiva till lärlingslöner. Det vore intressant om man kunde ge ett besked om att man vill fullfölja den reform som alliansregeringen genomför. Jag tror att den kommer ha väldigt stor betydelse för att mota ungdomsarbetslösheten på sikt. Fru talman! Alliansregeringen möter lågkonjunkturen och vill dämpa fallet i sysselsättning och förhindra att arbetslösheten biter sig fast. Vi bygger ut den högre utbildningen, komvux och yrkesvux. Vi förbättrar studiemedelssystemet. Oppositionen har förslag i samma riktning. Därför förstår jag inte riktigt varför tonläget är så högt. Om oppositionen tycker att ungdomsarbetslösheten är ett stort problem kan jag inte förstå varför man vill höja kostnaden för att ha unga anställda. För en ung anställd som har 18 000 kronor i månaden vill oppositionen höja kostnaden med 2 800 kronor i månaden. Det är klart att det kommer att göra skillnad. Tro inget annat! Vad blir effekten? Ja, antingen ger man signalen till arbetsmarknadens parter att unga inte ska ha några lönehöjningar i avtalsrörelsen i vår eller också tvingar man företag att varsla unga. Sedan ska man ha något slags återanställning. Det är det man föreslår. Man sänker kostnaden för att återanställa unga, men först har man sparkat ut många. Det är ingen trygghet. Det blir ett cyniskt hanterande, tycker jag. Fru talman! Parallellt med finanskris och lågkonjunktur befinner vi oss i en klimatkris. Världen står inför gigantiska utmaningar. Vi behöver minska utsläppen för att klara tvågradersmålet. Forskarna har bedömt att vi behöver begränsa klimatförändringarna inom två grader för att åtminstone kunna hantera klimatförändringarna. I den här budgeten som vi diskuterar nu presenterar vi kostnadseffektiva åtgärder. Det handlar om internationella klimatinvesteringar. Det handlar om att minska nedsättningen av koldioxidskatt i sektorer som i dag har rätt stor nedsättning. Vi höjer den skatten lite grann. Det handlar också om drift och underhåll av vägar och järnvägar för att få ett transportsystem som fungerar bra. Det är betydelsefullt för hela landet. Fru talman! Jag kan upplysa kammaren om att när det gäller hela landet finns ordet landsbygd inte nämnt en enda gång i Socialdemokraternas budgetmotion. Inte en enda gång! Det är rätt anmärkningsvärt, tycker jag. Fru talman! Avslutningsvis tycker jag att alternativen inför nästa års val är väldigt tydliga. Alliansen går till val med föresatsen att vi vill behålla en arbetslinje. Vi vill göra det lönsamt att jobba och att starta och driva företag. Vi vill också ha trygghetssystem och en rehabilitering som gör att vi hjälper människor tillbaka. Det är därför som vi kan säga att vi jobbar för att dämpa fallet i sysselsättningen, att förhindra att arbetslösheten biter sig fast, att vi vill värna välfärdens kärna och skapa förutsättningar för fler och växande företag, och sist men inte minst vill vi värna klimatet. Fru talman! Med det vill jag yrka bifall till utskottsmajoritetens förslag. (Applåder) 0959102638818 GX01FiU1 N 2010-01-01 00:00:00 258662 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GX0932/#anf19