2349394 GX093 Riksdagens protokoll 2009/10:3 Onsdagen den 16 september 2009/10 3 2009-09-16 00:00:00 Ett område med frihet, säkerhet och rättvisa i allmänhetens tjänst föredragning av utskottsärende med eventuell debatt E49AF8C7-0BF7-4A36-A919-BF0BBBE7BD65 45 MIKAEL CEDERBRATT (m) m Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till justitieutskottets förslag i utlåtandet. En resa eller rörelse börjar alltid någonstans. Nu för tiden slutar den oftast längre bort än vad den gjorde tidigare, och det är många fler som sätter i gång att röra på sig. Därför är gårdagens lösningar inte svaret på framtidens utmaningar. Politiken har över århundradena försökt reglera denna rörelse, ibland för att förhindra men ofta också för att underlätta. Redan 1636 infördes en lag om gästgiveri. Den kom till för att ge hästarna möjlighet att vila eller bytas ut. Det var jobbigt att dra vagn när människorna rörde sig alltmer. Den var alltså inte till för varor, förutom fågel, ostron och hummer. Vi fick den nordiska passfriheten, vilket påverkade mig. När jag lämnade Strömstad och skulle åka till närmaste stad, Halden, slapp jag ta med passet. Det var ett lyft. Vi har fått EU och Schengen, och vi behöver en harmonisering för att ytterligare öka möjligheterna. Det talas om tre dimensioner - att främja rörlighet och laglig invandring, att bidra till utvecklingen och att hantera olaglig invandring. Jag skulle vilja ta upp två penseldrag som jag tycker genomsyrar inriktningsdokumentet. Det ena är skydd och det andra är att säkra välfärden. Skydd talas det om i kommissionens meddelande, mycket med fokus på EU-medborgaren. Här går vi ytterligare ett steg. Vi vill även ge skydd till dem som knackar på vår dörr och behöver det. För bara några dagar sedan uppmärksammade vi att det var 70 år sedan tyskarna anföll Polen. När vi sex år senare gjorde bokslut över andra världskriget visade det sig att många av dem som nu är EU-medborgare satt som flyktingar i länder som nu är medlemmar i EU. Vi har alltså ett historiskt ansvar. Ur det fredsprojektet steg EU fram. Vi behöver öka den totala kapaciteten att ta emot människor som behöver vårt skydd. Hur mycket vi än anstränger oss i Sverige är det inte tillräckligt. Vi behöver vara fler länder som hjälps åt. Vi hör från många håll kritik och argumentation mot en harmonisering. Det handlar om brist på möjlighet att söka asyl, brister i rättssäkerheten och brister i mottagningsförhållanden. Precis som Kalle Larsson sade, eftersom han visste att jag skulle säga det, är det i stället skäl att gå vidare mot en harmonisering. Det ger oss verktyg, och verktyg behöver vi. Vi behöver inte bara ord i en talarstol. Det ger oss verktyg i lagstiftningen och kommissionen har möjlighet att agera. Vi har stödkontoret som är under uppbyggnad och som vi tror ska kunna genomföra en mängd olika goda saker. Vi har också Frontex. Här brukar Kalle Larsson och jag komma lite på kollisionskurs. Frontex är den EU-organisation som faktiskt kan göra skillnad. Säger man något annat vittnar det om djup okunnighet. Fru talman! Frontex uppgift är att samordna medlemsstaternas operationer, bistå med utbildning, göra riskanalyser, följa och bevaka utvecklingen och stödja när en medlemsstat behöver hjälp och i vissa återsändandeoperationer. Vi ska dock inte glömma att allt det som står och allt vi hör om saker som inte går rätt till är den enskilda medlemsstatens ansvar. Men det är mycket bra att ha EU-ögon på plats, och det har vi oftast genom Frontex. Det finns en annan sak som är viktig när det gäller skyddet. Alla vet att det inte bara är de som knackar på dörren till EU som behöver skydd. Vi har en mängd människor i olika flyktingläger i länder som har svårt att hjälpa flyktingarna. Där vill vi bygga ut vidarebosättningsprogrammet. Man ska veta att det kom 4 000 vidarebosatta flyktingar till EU förra året. Sverige tog emot 1 840 av dem. Jag brukar göra tankeexperimentet att om alla 27 medlemsstater tog emot lika många i förhållande till sin folkmängd skulle vi i ett svep kunna ge 100 000 flyktingar skydd i stället för 4 000. Jag ska också nämna den externa dimensionen som tillkom i Haagprogrammet 2004. Det är ett sätt att hjälpa och stödja EU:s grannländer för att öka deras kapacitet att kunna ge skydd och att kunna göra det under rättssäkra och öppna former. Det är också en utveckling i ett bredare perspektiv. Det är här som migration, bistånd och utrikespolitik smälter samman. Det andra stora penseldraget är att säkra välfärden. Det säger jag med hänsyn till den demografiska utmaning vi står inför. Det finns lite olika siffror på detta, men fram till 2020 sägs det att ungefär 270 av landets kommuner kommer att ha 6 procent färre människor i arbetsför ålder. Det är ett par hundra tusen arbetstagare. Från 2008 och fram till 2060 kommer EU att få 15 procent färre människor i arbetsför ålder. Om man någon gång andas om att man vill säkra välfärden får man faktiskt se till att ha en lösning på den här demografiska utvecklingen. Sedan blir det inte sämre av att det också stöder en mängd människors möjligheter och drömmar om att få ett bättre liv genom att komma hit och arbeta. Här har Sverige en världsledande lagstiftning där arbetskraftsinvandringen är behovsstyrd. EU har tagit ett litet steg i den riktningen när man diskuterar blue card. Det är ett steg i rätt riktning men långt ifrån tillräckligt. Men inte heller vår lagstiftning räcker till på det här området. Vi kommer att stå inför en situation där vi kommer att konkurrera om arbetskraft i framtiden. Då måste hela EU bli attraktivare som arbetsmarknadsområde. Vi kommer att konkurrera med USA, Indien, Kina och Sydamerika. Jag vill särskilt lyfta fram några punkter som socialförsäkringsutskottet har tagit upp i sitt yttrande. Vi utgår från en reglerad invandring, vilket man inte alltid förstår när man debatterar migrations- eller flyktingfrågor. Vi har en behovsstyrd arbetskraftsinvandring i detta land. En ytterligare gränskontroll måste gå hand i hand med fler lagliga vägar och ökade möjligheter att söka asyl. Asylrätten är grundläggande. Den ska vara rättssäker och öppen. Åtgärder för att bekämpa olaglig invandring får inte undergräva asylrätten. En hög säkerhetsnivå kräver absolut respekt för mänskliga rättigheter och internationellt skydd. Stängda gränser måste undvikas. Vi bör få en rimlig fördelning mellan medlemsstaterna. UNHCR ska vara en central aktör, både politiskt och finansiellt. Jag vill stanna till lite vid det finansiella. Det är egentligen den europeiska flyktingfonden som är det ekonomiska instrument vi har. Lite grovt räknat går 30 procent till en fast ersättning och 70 procent till en rörlig ersättning. Av dessa 70 procent fördelas 41 miljoner euro i förhållande till hur många som har sökt asyl eller knackat på dörren. 18 miljoner euro, alltså betydligt mindre än hälften, går till dem som faktiskt har erbjudit skydd och även till vidarebosättning. Ska man öka den totala kapaciteten - vilket jag tycker, och jag vet att regeringen också tycker det - måste de ekonomiska incitamenten också följa med. Sedan har vi en opposition som, utifrån ett alliansperspektiv på migrationsområdet, är lite trevlig eftersom man aldrig är överens. Socialdemokratin älskar en reglerad invandring. Man får komma hit och arbeta, men det måste vara en myndighetsprövning. Man kan titta på hur stor den blev. Mellan 2000 och 2004 fick 1 800 personer permanent uppehållstillstånd för att arbeta. Sedan lagen instiftades den 15 december förra året är siffran 3 990 personer. Egentligen pratar socialdemokratin om reglerad invandring, men kom inte hit och arbeta. Vänstern är lite mer spretig, men man hävdar på något sätt att det har blivit hårdare och att det har blivit tydligare. Det kom 240 000 människor och sökte asyl 2008. Man kan inte säga att det är hårt, att ingen kommer hit och ingen har möjlighet. Vi har ökat möjligheterna till arbetskraftsinvandring. Om jag får raljera lite även på Vänsterpartiets bekostnad kan jag säga att jag nog tycker att det talas om fri invandring och om att inte komma hit och arbeta. Vänsterpartiet har en skyldighet att svara på frågan: Hur ökar vi kapaciteten att ge människor skydd? Jag har ställt frågan till Kalle Larsson flera gånger, men jag har inte fått något svar. Miljöpartiet tycker nog att alla ska komma hit. 0105797223918 GW01JuU31 N 2010-01-01 00:00:00 257086 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GX093/#anf45