2349394 GX093 Riksdagens protokoll 2009/10:3 Onsdagen den 16 september 2009/10 3 2009-09-16 00:00:00 Ett område med frihet, säkerhet och rättvisa i allmänhetens tjänst föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 0A5FC9A3-ACFE-4872-AD3F-77C07668690B 4 HENRIK VON SYDOW (m) m Herr talman! Tack för den överlämningen och övergången till detta anförande! Det var en alldeles utmärkt arbetsfördelning i detta. Det är utmärkt att vi nu får denna debatt först under riksmötet och tidigt under det svenska ordförandeskapet. Vi har påpekat att vårt medlemskap och inflytande i Europeiska unionen är särskilt angeläget för att minska brottsligheten, öka tryggheten och få ett Europa som i större utsträckning bygger på rättigheter och att dessa rättigheter också ska vara utkrävbara i hela EU. Europasamarbetet på detta fält tog fart för tio år sedan. Sedan dess har arbetet utgått från två så kallade femårsprogram, Tammerforsprogrammet och Haagprogrammet. I år är det dags att anta riktlinjer för de kommande fem åren och det program som ska gälla 2010-2014. Det som utskottet har haft framför sig är EU-kommissionens meddelande om detta femårsprogram. EU-kommissionen presenterade meddelandet den 10 juni. Företrädare för Justitiedepartementet har träffat justitieutskottet den 19 maj, den 11 juni och den 20 augusti för att ge en aktuell och uppdaterad information om detta meddelande. Det är viktigt att säga att detta meddelande kommer att ligga till grund för de diskussioner och förhandlingar som nu pågår om ett nytt flerårigt arbetsprogram under det svenska ordförandeskapet. Det är i allra högsta grad rörlig materia. Förhandlingar pågår. Ambitionen är att Europeiska rådet på mötet den 10-11 december kan anta ett Stockholmsprogram om framtiden för det rättsliga samarbetet. Det känns också viktigt mot bakgrund av diskussionen att klargöra karaktären på programmet. Detta syftar till att slå fast och lägga fram den övergripande inriktningen och de politiska prioriteringarna för det rättsliga arbetet. Det är under nästa halvår, under det spanska ordförandeskapet, som en handlingsplan med mer konkreta förslag kommer att presenteras. Detta är sedan konkreta förslag som kommer att förhandlas, tas initiativ till och antas på samma sätt som vi alltid antar EU-lagstiftning. Även om femårsplanen inte alltid är konkret på alla punkter och har konkreta förslag är den förstås viktig. Den är till och med ett mycket viktigt dokument. Den spelar en stor roll för riktningen och dynamiken kring det rättsliga samarbetet och för insatser för att bekämpa den gränsöverskridande brottsligheten. Det tema och det anslag som kommissionen anlägger är ett Europa för medborgarna. Förslagen ska leda till ett ökat mervärde för människorna. I detta ligger ett förhållningssätt som syftar till att EU:s ansträngningar ska koncentreras till att lösa de problem som närmast angår människorna och medborgarna. Det som är den första och främsta politiska prioriteringen i kommissionens utkast som alla framtida åtgärder föreslås utformas med hänsyn till är att stärka medborgarnas rättigheter. Det handlar om det som vi har varit inne på om att underlätta enskildas tillgång till rättslig prövning, så kallade processuella rättigheter, förbättrat stöd till brottsoffer i alla medlemsstater och att åstadkomma ett bättre och mer heltäckande skydd för personuppgifter. Principen om ömsesidigt erkännande, som är en viktig del för förenkling och erkännande av rättsliga handlingar i Europa, ska förverkligas med insatser som stärker det som är grundstenen i det rättsliga samarbetet, nämligen det ömsesidiga förtroendet mellan medlemsstaterna. I justitieutskottets utlåtande - vår granskning av detta - ställer sig utskottet positivt till och vill betona vikten av att sätta fokus på individen och på individens rättigheter i det fortsatta samarbetet. På samma sätt är utskottet positivt till kommissionens redogörelse för de fördelar som en anslutning av EU till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna verkligen skulle medföra. Utskottet anser också - och det här är viktigt - att vi tror att just detta, fokus på den enskildes rättigheter, är nyckeln till framgång i arbetet. Det framtida programmet ska innehålla en bättre balans än tidigare program till förmån för den enskildes rättigheter och rättssäkerhet jämfört med insatser som syftar till att säkerställa säkerhet och trygghet. Idén om balans mellan öppenhet och gränskontroll är också en bärande del i de avsnitt i utkastet till program som handlar om migration och rätten att söka asyl. Riksdagsledamoten Mikael Cederbratt kommer att särskilt utveckla denna del av kommissionens meddelande. Justitieutskottet vill också betona att det är oerhört viktigt och centralt med internationellt samarbete för att stoppa den gränsöverskridande brottsligheten. Här har EU verkligen en viktig och prioriterad uppgift. Polis och åklagarmyndigheter i EU:s medlemsländer måste bli bättre på att hjälpa och bistå varandra i stora utredningar som omfattar flera länder. Till deras hjälp finns Europol och Eurojust. Kunskap, information och möjlighet att koordinera insatser är förstås centrala och viktiga verktyg i kampen mot den gränsöverskridande brottsligheten. Det är viktigt att säga detta, för vi vill förbättra och göra utbytet av information mellan medlemsländernas brottsbekämpande mer rättssäkert. Det är mycket klokt att utarbeta en långsiktig syn på informationsutbyte där gråzonerna minimeras. Det måste i större utsträckning klargöras i vilka fall information får utbytas, vad den får användas till och hur länge den får sparas. Vår förhoppning är att individens rättigheter och privatliv ska skyddas oberoende av nationsgränser, särskilt i fråga om skyddet av personuppgifter. Kommissionen skriver: Vi lever i en tid av snabb teknisk utveckling. Ny teknik har många gånger revolutionerat kontakterna mellan privatpersoner, offentliga organ och företag. Mot denna bakgrund är det särskilt viktigt att befästa ett antal principer. Behandlingen av personuppgifter måste vara förenlig med principer om ändamål, proportionalitet och berättigande, tidsgräns för lagring, säkerhet och sekretess, respekt för den enskildes rättigheter samt kontroll på ansvar av en oberoende myndighet. Helheten i detta är också ambitioner som välkomnas av den europeiska integritetsombudsmannen. Det som särskilt har kallats för en europeisk informationshanteringsmodell, som tidigare talare var inne på, är någonting som också har välkomnats av den europeiska dataskyddsombudsmannen. Det här är institutioner som ofta är mycket kritiska i sin granskning av nya förslag. Man pekar på att uppgiftsskyddet kan främjas genom en utveckling av ny teknik. Man bör också överväga att införa ett system för europeisk certifiering av teknik, produkter och tjänster som garanterar en god respekt för privatlivet. Kriterier och standarder som syftar till att göra utbytet säkrare och bättre är välkomna. Majoriteten i justitieutskottet vill också vara tydlig med att fokus inte ska ligga på några nya register, utan snarare på att de som finns i dag ska användas på ett bättre och mer rättssäkert sätt så att gråzonen när det gäller vilken information som får utbytas minimeras. Vi behöver en sammanhållen strategi för det framtida informationsutbytet. Vi får inte heller vara aningslösa inför risker med informationsutbyte. Tvärtom är det angeläget att i detta arbete i en sammanhållen strategi resa säkra spärrar mot missbruk. Vi vill använda inflytandet så att den personliga integriteten i större utsträckning ska respekteras och den gränsöverskridande brottsligheten bekämpas på ett effektivt sätt. Det här är ingen omöjlig ekvation; det får det inte vara. Det är en nödvändighet i detta arbete. Justitieutskottet betonar också angelägenheten i att nu utvärdera den lagstiftning och de regler som redan finns. Man ska se till att detta är effektivt utformat och svarar mot sina syften, och man ska ställa de frågorna. Det är viktigt och centralt. Vi välkomnar också initiativet i meddelandet, nämligen intentionerna till en ökad kvalitet i lagstiftningen där ordentliga konsekvensanalyser görs av hur kommande beslut påverkar både miljö och ekonomi men också de medborgerliga rättigheterna. Det är viktigt och centralt med en ökad kvalitet i lagstiftningsarbetet. I bakgrunden ligger också att polissamarbetet under Haagprogrammet växte fram delvis ad hoc-artat och med snabba beslut. Det var framdrivet i en annan tid och med andra regeringar. Nu krävs det en grundlig utvärdering av detta. Det krävs också konkreta initiativ och förslag som över tid ger en bättre balans till förmån för den enskildes rättigheter och rättssäkerhet. Ambitionen ska vara att Stockholmsprogrammet ska lägga ut vägkartan för detta. Det finns tre reservationer kopplade till detta från de tre olika oppositionspartierna. De kännetecknas lite av att de delvis har olika inställning och förhållningssätt till Europasamarbetet. Ett parti vill alldeles uppenbarligen vara med. Ett parti vill vara med lite grann medan ett parti absolut vill lämna samarbetet. Thomas Bodström hade kommentarer till massregister. Vi ska vara tydliga med att vi inte vill ha ett enda onödigt register, och dem vi har ska vi göra mer rättssäkra. En fråga som är intressant för debatten och diskussionen är vilket informationsutbyte Socialdemokraterna nu är motståndare till. Det är en retorik som jag gärna ställer upp på och ställer mig bakom, men vilka är de konkreta beskeden? Finns det delar i detta som Socialdemokraterna tydligt säger nej till? Vilket samarbete på området är ni emot? Vilka nya samarbeten och förslag är Socialdemokraterna motståndare till? Jag har lätt att känna sympati för Thomas Bodströms synpunkter på arbetet med processuella rättigheter. Det här är centralt och viktigt, och ett fält där man kan ställa siktet högre än det som kommissionens meddelande innebär. Samtidigt är det viktigt att ha respekt för att detta är ett svårt fält. Det har tidigare varit någonting som har kört i diket och gått i backen, som Thomas Bodström var inne på. Det är en riktig och viktig aspekt i det hela att ta detta steg för steg men med siktet högre ställt än vad som är fallet i kommissionens meddelande. (Applåder) 0292756653724 GW01JuU31 N 2010-01-01 00:00:00 257045 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GX093/#anf4