2349394 GX093 Riksdagens protokoll 2009/10:3 Onsdagen den 16 september 2009/10 3 2009-09-16 00:00:00 Ett område med frihet, säkerhet och rättvisa i allmänhetens tjänst föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 20590E03-F352-4864-88A3-5F3BAE738973 3 MEHMET KAPLAN (mp) mp Herr talman! Det har talats om en europeisk informationsmodell, och det har varit intressant att ta sig igenom de texter som finns som underlag för debatten i dag. I stället för att upprepa det som föregående talare, Thomas Bodström och Alice Åström, tog upp ska jag ge mig på några av de underlag vi har för att diskutera hur vi ska kunna hantera denna fråga, som är oerhört viktig. Vi behöver samarbete mellan medlemsländerna. Ett ökat samarbete är bra. I grunden finns det en önskan om att kunna hantera information på ett sådant sätt att det gagnar brottsbekämpning och i slutändan också leder till att människor, oavsett om de råkar befinna sig innanför EU:s gränser eller utanför, har en känsla av att rättssäkerheten står högst på agendan. Att bygga upp stora gemensamma databaser, som bland annat innehåller information om vem som reser vart och vid vilka tidpunkter samt uppgifter ur belastningsregistret avseende alla som befinner sig inom EU, är ett stort risktagande. Jag tycker att Thomas Bodström och Alice Åström tog upp det väsentligaste, och jag ska därför inte fördjupa mig i det. För den personliga integritetens skull, särskilt med tanke på det dataskyddsdirektiv som har kritiserats inte bara från vårt håll utan också av EU-parlamentet, måste vi hela tiden stanna upp och försöka förstå vad det är vi fattar beslut om. Vi kommer att få höra alliansföreträdare fråga vad vi ska ha i stället och säga att detta måste göras nu för annars sitter vi där med ett gammalt program som i allt väsentligt är sämre än det vi nu försöker snickra ihop. Problemet ligger dock på ett djupare plan än så. Problemet ligger i samordningen mellan länder som har olika rättstraditioner och som i harmoniseringens namn når en lägsta nivå som är för låg för oss i Sverige. Jag vill ta upp en viktig del. Det handlar, när det just gäller harmonisering, om migrationsfrågan. Migrationen ser olika ut i skilda EU-länder. Det leder, enligt vårt sätt att se på saken, till att en harmonisering hela tiden slår fel, oavsett vilken nivå man lägger sig på. Med en god idé i grunden kanske man frestas av tanken att det ska vara lika för alla, oavsett i vilket land människor råkar flyta i land. Problemet här ligger i att en del av våra medlemsländer i EU har en helt annan syn på harmonisering. Dessutom är de så kallade konventionsflyktingarna, som det talas om väldigt mycket i texterna, bara en bråkdel av alla dem som flyr undan hunger och ekonomisk misär som oftast är orsakade av miljökatastrofer och klimatpåverkan. När vi tittar närmare på hur utskottsmajoriteten vill hantera den här frågan slår det mig att man skjuter lite vid sidan av målen. Begreppet reglerad invandring är väldigt intressant. I svensk utlänningsrätt utvecklas betydelsen till begränsad invandring, det vill säga att man talar om en sak men menar någonting annat. Det är lite grann likt när vi talar om integration men i vissa fall faktiskt menar assimilation. Vi menar att det är felaktigt att exportera denna begränsningsprincip till övriga länder. Det kan ibland vara så som vi slår oss för bröstet för att vi har de mest rättssäkra systemen inom EU. Men att gå från begreppet reglerad invandring till att egentligen mena begränsad invandring tror vi inte är någonting som vi ska försöka exportera till andra medlemsländer. I stället för att föreslå att alla länder ska ha en begränsad invandring ska varje land själv ha rätt att definiera sin invandringspolitik. Harmoniseringen inom det här området är av ondo. Den framtida gemensamma invandringspolitiken inom EU bör inte utgå från en reglerad invandring. Det är vår bestämda uppfattning i frågan. Jag vill uppehålla mig vid uttrycket återvändande, som i en del öron klingar väldigt ljuvligt. Återvändande handlar om att människor som har rötter i andra länder någon gång ska vandra åter. Flyktingfrågor och utvecklingssamarbete måste ses i sitt sammanhang. De som återvänder kan naturligtvis bidra till utveckling i sina hemländer. Men fokus bör inte ligga där. Tyngdpunkten i arbetet borde vara utvecklingssamarbete och fredsfrämjande arbete. När vi tittar på hur vi ska kunna hantera den här frågan är det samtidigt viktigt att på sikt öka möjligheterna att fritt röra sig över gränserna. Miljöpartiet de gröna har en vision om att gränserna i framtiden ska vara helt borta. Den visionen är någonting oerhört viktig för oss att värna om. Att det sedan inte sker i morgon eller om tio år är en annan fråga. Vi ser på jorden som en gemensam boplats för alla människor. Det är i dag i princip omöjligt att ta sig till eller in i EU för att söka asyl. Det är en annan problematisk fråga. Flera talare kommer att beröra det lite senare. Jag vill ändå lyfta upp hur angeläget det är att införa ett så kallat asylvisum. Man bör åtminstone utreda: Vad skulle det kunna innebära? Vilka konsekvenser får det för människors känsla för hur EU, som många gånger slår sig för bröstet för att vara ett upplyst centrum för mänskliga rättigheter, hanterar människor som vill komma in i EU och använda sig av rätten till asyl som är absolut? Oavsett hur mycket mottagandet harmoniseras i syfte att förhindra så kallade sekundära förflyttningar kommer dessa ändå alltid att ske. Det är därför individens val av land som bör vara avgörande och inte till vilket land som man råkade flyta i land. Skapandet av ett enda enhetligt förfarande i syfte att ytterligare reglera invandringen riskerar att leda till att de individuella behoven inte sätts i centrum för prövningen och att ännu färre personer får stanna i EU. Detta är någonting som vi har lyft upp tidigare, och det tål att upprepas. Jag inledde med att tala om det europeiska samarbetet och vill också avsluta med det. Vi delar synen på betydelsen av ett rättsligt europeiskt samarbete som svarar mot de behov som finns inte minst med tanke på den ökade rörligheten inom EU. Jag har dock en annorlunda uppfattning om hur stora dessa behov är. Vi måste hela tiden se vilka effekter våra regleringar ger. Herr talman! Jag vill också lyfta upp att vår mening från Miljöpartiet de gröna är att värderingarna i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna också i praktiken måste ligga till grund för ett sådant rättsligt samarbete. Det räcker därför inte med att ett medlemsland formellt ansluter sig till konventionen. Jag vill avsluta med att lyfta fram ett antal bra punkter i förslaget. Eftersom talare efter mig kommer att göra det på ett mycket mer rättvisande sätt väljer jag att spara de kommentarerna, som jag kommer att ta upp senare. 0116084827614 GW01JuU31 N 2010-01-01 00:00:00 257044 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GX093/#anf3