<anforande>
<dok_hangar_id>2349416</dok_hangar_id>
<dok_id>GX0925</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2009/10:25 Fredagen den 6 november</dok_titel>
<dok_rm>2009/10</dok_rm>
<dok_nummer>25</dok_nummer>
<dok_datum>2009-11-06 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 2009/10:40 om att bli gift mot sin vilja</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>B05097BF-7B0B-497F-A971-A76A73CB94DD</anforande_id>
<anforande_nummer>73</anforande_nummer>
<talare>LUCIANO ASTUDILLO (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Jag vill börja med att tacka Sabuni för svaret. Jag har fram tills nu inte haft någon anledning att tvivla på Sabuni på det här området, men jag vill göra en liten korrigering i statsrådets avslutande beskrivning av dagens debatt. Dagens debatt är inte ett första steg mot att uppmärksamma situationen för ungdomar som inte själva får välja vem de gifter sig med. Det är att göra både den sittande regeringen och de initiativ som den tagit och tidigare regeringar en otjänst att göra den beskrivningen. Flera steg har redan tagits, och fler steg kommer att behöva tas i takt med att vår kunskap på det här området växer och i takt med att vi lär oss vilka verktyg som är effektiva för att komma åt tvångsgiftesproblematiken. 
I det här svaret väljer Sabuni delvis att passa från de frågor jag ställer. Hon säger att utredningarna bereds i Regeringskansliet, hon vill inte ge svar nu. Samtidigt redogör hon för flera insatser som görs på området. I det här läget finns det ingen anledning att betvivla dessa insatsers effektivitet. Det är bra insatser. 
Men när jag läste rapporten kände jag ändå en stark oro. Trots att vi haft en debatt under så många år om detta och trots att vi tagit flera initiativ på det här området är situationen enligt vad ungdomarna beskriver den att samhället alldeles för ofta har reagerat för sent. Det har hunnit gå alldeles för långt. Det blir extremt drastiska åtgärder.
Det tyder någonstans på att insatserna är otillräckliga. Det tyder på att mer måste göras, och jag menar att det måste göras på två plan. Det ena är det normativa. Hur ser samhället på det här? Är det rätt eller fel? Där tycker jag att vi måste bli mer tydliga. Jag tycker för övrigt att vi socialdemokrater måste bli mer tydliga än i dag. Vi menar att det är dags att ta steget att kriminalisera tvångsgifte. Det är dags att ta det steget.
Men det är otillräckligt, det kommer att behövas mer än så. Framför allt handlar det om att göra något för de människor som väljer - även om de någonstans vet att det är fel - att göra fel när de tvingar sitt barn, en ung person, att gifta sig mot egen vilja. Samhällets stöd och att det kommer i rätt tid innan det är för sent är oerhört väsentligt här.
Därför vill jag ändå ge Sabuni möjligheten att lite mer konkret, utifrån de brister som rapporten lyfter fram, beskriva vilka åtgärder den här regeringen vill vidta för att komma åt problemet.
</anforandetext>
<intressent_id>0662364517619</intressent_id>
<rel_dok_id>GX1040</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>258367</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GX0925/#anf73</protokoll_url_www>
</anforande>
