<anforande>
<dok_hangar_id>2349415</dok_hangar_id>
<dok_id>GX0924</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2009/10:24 Torsdagen den 5 november</dok_titel>
<dok_rm>2009/10</dok_rm>
<dok_nummer>24</dok_nummer>
<dok_datum>2009-11-05 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>EBO</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>frågestund</kammaraktivitet>
<anforande_id>CB9082DF-C791-4AD5-81B8-D3EAE8E1D007</anforande_id>
<anforande_nummer>58</anforande_nummer>
<talare>Integrations- och jämställdhetsminister NYAMKO SABUNI (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Det är just verkligheten man måste utgå från när man formulerar en politik. EBO kom till under den jugoslaviska krisen, när vi fick väldigt många flyktingar som inte kunde få plats på anläggningsboendena. Anläggningsboendena är inte fler i dag än i början på 90-talet. Därför tyckte man att det var möjligt för människor att under tiden då de väntar på asyl bosätta sig hos bekanta, vänner och släktingar. Men det var aldrig tänkt så som det kom att användas, att människor skulle bli permanentboende hos släktingar och vänner. Det är någonting som den socialdemokratiska politiken har tillåtit ske, men någonting som vi inte accepterar. Etableringspropositionen innehåller delar som innebär att en del av introduktionen till samhället handlar om värdigt boende och egen bostad, gärna i en landsdel där det finns möjlighet till arbete.
</anforandetext>
<intressent_id>0802373156815</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>258281</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GX0924/#anf58</protokoll_url_www>
</anforande>
