<anforande>
<dok_hangar_id>2349415</dok_hangar_id>
<dok_id>GX0924</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2009/10:24 Torsdagen den 5 november</dok_titel>
<dok_rm>2009/10</dok_rm>
<dok_nummer>24</dok_nummer>
<dok_datum>2009-11-05 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Sms-lånen</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>frågestund</kammaraktivitet>
<anforande_id>33C71FA5-BEBF-43BF-923B-9B9041C71E8C</anforande_id>
<anforande_nummer>50</anforande_nummer>
<talare>Integrations- och jämställdhetsminister NYAMKO SABUNI (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Frågan som Katarina Brännström tar upp är väldigt viktig, en angelägen fråga som vi jobbar mycket med i Regeringskansliet just nu. Den handläggs på Justitiedepartementet inom ramen för konsumentkreditdirektiv som ska bli en proposition och en lag till mitten på nästa år.
Tanken är just det Katarina Brännström nämner. De här lånen ges för snabbt. Man tar inte kreditvärdighet på personer som lånar pengarna, man har ingen ångertid, det är alldeles för höga avgifter och så vidare. Det är också kring de frågeställningarna som vi menar att vi behöver en reglering. Jag vet att det har höjts röster om att förbjuda sms-lånen. Men att ta sms-lån, handla på kredit eller ta andra banklån är precis samma sak. Människor måste kunna göra bedömningen om de vill ta lån eller inte. Däremot ska finansinstituten se till att de åläggs att kontrollera att de människor som tar lånen också är kreditvärdiga. Det är det regelverk som vi jobbar med. Jag hoppas kunna få en lag på plats till nästa år.
</anforandetext>
<intressent_id>0802373156815</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>258273</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GX0924/#anf50</protokoll_url_www>
</anforande>
