<anforande>
<dok_hangar_id>2349409</dok_hangar_id>
<dok_id>GX0918</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2009/10:18 Onsdagen den 21 oktober</dok_titel>
<dok_rm>2009/10</dok_rm>
<dok_nummer>18</dok_nummer>
<dok_datum>2009-10-21 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Meddelande om EU och Arktis</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>meddelande</kammaraktivitet>
<anforande_id>2EE3C2B5-66EF-4298-BEB5-EBDFF258FA70</anforande_id>
<anforande_nummer>136</anforande_nummer>
<talare>HANS LINDE (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Vi har att debattera utrikesutskottets utlåtande angående EU-kommissionens meddelande om Europeiska unionen och Arktis. Jag vill inledningsvis yrka bifall till reservationen från Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
När Utrikesutskottet debatterar i denna kammare vänder vi ofta blicken österut, söderut eller, med den nya borgerliga regeringen, alltför ofta västerut mot Washington. Men sällan blickar vi åt norr. Alltför sällan debatterar och diskuterar vi Arktis- och Barentsområdet, trots att detta är områden som måste beskrivas som vårt närområde.
Om jag inledningsvis ska säga något positivt om kommissionens meddelande är det väl just att det uppmärksammar Arktis och ger oss möjlighet att föra upp denna fråga på dagordningen. Behovet att uppmärksamma Arktis och situationen i Arktis är stort på grund av både klimatförändringarna och den säkerhetspolitiska utvecklingen i regionen.
Arktis är i dag den region på jorden som förändras snabbast på grund av klimatförändringarna. Temperaturen i Arktis har under de senaste årtiondena ökat dubbelt så mycket som i övriga världen. Arktis värms upp betydligt fortare än vad man tidigare trott. Prognoserna har försämrats varje gång de har presenterats.
De senaste decennierna har nästan hälften av Nordpolens vinteris försvunnit, motsvarande en yta sex gånger så stor som Sverige. Tjockleken på Arktis havsis har sommartid minskat med 40 procent. Tre år i rad har avsmältningen av havsisen i Arktis nått rekordhöga nivåer. Sommaren 2007 konstaterades den lägsta utbredningen av havsisen i Norra ishavet sedan satellitmätningarna inleddes. Forskare menar att ett Nordpolen utan is på sommaren kan vara ett faktum i relativ närtid.
Denna utveckling kommer självklart att ha katastrofala följder för djur- och växtliv och människor i regionen men kommer självklart att påverka hela världen negativt. Klimatförändringarna kommer att innebära att enorma naturtillgångar som i dag är otillgängliga kommer att kunna exploateras. USA:s geologiska myndighet konstaterade 2008 i en omfattande studie att cirka en femtedel av jordens ännu inte upptäckta resurser av olja och gas finns just i Arktis. En exploatering av dessa naturtillgångar skulle leda till en katastrof för ekosystemen i regionen men också leda till ytterligare enorma koldioxidutsläpp globalt.
Vänsterpartiet anser att Sverige i EU men också i Arktiska rådet kraftfullt ska verka för att det internationella samfundet snarast utvecklar och antar en konvention som ger Arktis skydd mot exploatering och militarisering under minst 100 år framöver. Sveriges ordförandeskap i Arktiska rådet 2011-2013 skulle kunna utnyttjas till att ta initiativ till ett förbud mot eller en kraftig begränsning av exploatering av naturresurser från området kring Arktis. I väntan på att ett sådant avtal ska kunna bli verklighet bör Sverige omgående föreslå ett omedelbart moratorium mot ökad exploatering i Arktis tills ett effektivt avtal har kunnat säkras.
Fru talman! I början av juni var jag i Luleå och deltog i protesterna mot den Natoledda flygövningen Loyal Arrow, den största flygövning som någonsin hållits i vårt land. Många av de tillresta demonstranterna från norra Sverige men också från Finland kände en oro över att denna övning var en del av en militär upprustning och en ökad politisk spänning i hela regionen. Jag måste erkänna att jag anser att den oron inte är obefogad.
Vi ser i dag hur en rad länder, bland dem både Ryssland och USA, riktar sina blickar mot Arktisområdet och mot de naturtillgångar och nya transportvägar som kommer att blottläggas om vi inte förhindrar klimatförändringarna. Vi ser redan i dag hur Nato och Ryssland ökat sin militära närvaro i regionen.
År 2002 placerade Ryssland sin flagga på Nordpolens havsbotten. I juli 2008 sändes krigsfartyg från Ryssland för att patrullera de arktiska vattnen för första gången sedan kalla kriget. Ryssland har även meddelat att man avser att sätta upp en militär styrka - Arctic Group of Forces - som ska vara operativ 2020.
Men även på andra sidan Atlanten har oroväckande steg tagits. Bland det sista USA:s förre president George W Bush gjorde innan han avgick var att utfärda nya direktiv för USA:s närvaro i Arktis. Kanada har beslutat att öka sin närvaro markant. I augusti 2007 annonserade Kanada att man avsåg att bygga en militärbas för att patrullera och manifestera sin suveränitet över Nordvästpassagen.
Detta är en utveckling som inger oro och som Sverige med kraft måste agera för att vända. Sverige borde med kraft verka för att motverka denna ökade militarisering av Arktis. Vänsterpartiet har bland annat tidigare föreslagit att Sverige ska verka för en nordisk-arktisk-kanadensisk kärnvapenfri zon. Det skulle kunna vara ett steg att ta bland många.
Men jag tror att den stora utmaningen nu är att Sverige måste kraftfullt verka för att Arktis naturtillgångar inte blir en källa till konflikt och politiska spänningar utan en källa till ökat samarbete i regionen.
</anforandetext>
<intressent_id>0901257862125</intressent_id>
<rel_dok_id>GX01UU4</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>257783</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GX0918/#anf136</protokoll_url_www>
</anforande>
