2351065 GX09139 Riksdagens snabbprotokoll 2009/10:139 Torsdagen den 17 juni 2009/10 139 2010-06-17 00:00:00 Kärnkraften - ökat skadeståndsansvar föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 6F8AE077-B811-4D31-8F26-AC958C844281 219 EVA SELIN LINDGREN (c) c Herr talman! Jag kan inte vara lika rask som Yvonne. Jag vill ta upp en fråga som Solveig Ternström och jag har rest i anslutning till regeringens proposition. I propositionen nämns ordet olycka bara i avseendet kärnkraftsolycka, men det talas inte om ansvaret för att förhindra stöld eller annan avledning av kärnvapenmaterialet. Det kan ge upphov till ännu större skador. Ingenstans i dokumentet framgår det vem som ska finansiera de skador som kan uppstå om det kärnvapenmaterial som man transporterar, nyskapar och lagrar i anslutning till våra kärnkraftsreaktorer kommer på avvägar och används i kärnvapen. Mest troligt är att materialet avleds genom stöld av en terroristgrupp eller kriminell organisation, men det kan också röra sig om en grupp som har rekryterat interna kontakter bland personalen och kanske också representanter för främmande makt. Vem av oss kan veta vilka de framtida kraftverksägarna är och vilka personer de kommer att anställa? Redan 1976 tog man tag i detta problem i Storbritannien. I en parlamentarisk rapport konstaterade man att plutonium från det använda kärnbränslet utgör det största spridningsproblemet. Nyare rapporter från 2007 från forskare och experter har utfärdat liknande varningar, och de har även varnat för att utveckla världens ekonomi till vad de kallar en plutonium- eller MOX-ekonomi där plutonium blir hårdvalutan. MOX betyder mixed oxide fuel, det vill säga blandat bränsle. Genom att plutoniummängden i världen ökat dramatiskt finns det i dag material till många tusentals atombomber i anslutning till världens reaktorförläggningsplatser, upparbetningsanläggningar och plutoniumfabriker. I näringsministerns anförande här i riksdagen i juni 2009 sade hon: " Ja, vi tillåter att gamla kärnkraftverk byts ut mot nya, men det sker utan statliga subventioner. Vi ger också ett ökat ansvar till kraftbolagen att klara säkerhetsfrågorna. Och jag vill säga att jag tycker att det är oerhört viktigt att säkerhetsfrågorna tas på största allvar. Det är vi också eniga om i regeringen. Det är klart att Vattenfall och andra som äger kärnkraftverk här i Sverige ska göra det på ett säkert sätt. Det är klart att vi måste ta hand om avfallet, så att vi inte riskerar kommande generationer. Vi har redan avfallet här. Vi måste ta hand om det, och det ska ske på ett säkert sätt. Det ska inte finnas en risk att det här plutoniet används för kärnvapenspridning." Varningar har även börjat komma via svenska medier. Till exempel fick vi se president Obama i tv varna för internationella terroristgrupper. Även EU:s miljökommissionär varnade för att skicka EU-ländernas kärnavfall ut från EU-länderna. Vårt eget utbildningsdepartement uppges ha skrivit kontrakt med några tekniska högskolor och universitet om att de inte ska anta studerande från Iran och Nordkorea till vissa kärntekniska kurser. Dessutom har cheferna för de svenska kärnkraftverken skrivit till Miljödepartementet och begärt en utredning om att få en särskild beväpnad insatsstyrka som snabbt är på plats vid hotande sabotage. Det finns alltså tecken på att riskmedvetandet ökar även i Sverige. Denna typ av risker ryms dock inte i begreppet olycka, och frågan är då vem som ska finansiera den bevakning som krävs. Rimligtvis bör den bevakningen bekostas av dem som äger reaktorerna och läggas på priset på kärnkraftselen. Även den övervakning och bevakning av kärnkraftverken som betalas via avgifter till Euratom, IAEA, Säpo, polisen, Must och andra skyddsstyrkor är troligen ganska lätt att beräkna och bör inte heller belasta skattebetalarna. Tyvärr måste övervakningen vara ett samhällsansvar i alla de tusentals år som ligger framför oss tills allt kärnvapenmaterial avlägsnats från oss. Det kan bli en svår uppgift att beräkna hur stora avgifter som bör belasta reaktorägarna, men med hjälp av forskare kan man nog göra rimliga uppskattningar. I Solveig Ternströms och min motion har vi föreslagit att denna övervakning ska finansieras genom att kärnkraftsbolagen åläggs att fondera särskilda medel för detta ändamål. Vi tycker det är en rimlig begäran, och vi beklagar att civilutskottet inte kunnat bifalla den. Dock uppskattar jag Lennart Petterssons kommentar om att han vill uppmana regeringen att beakta detta. Jag kan bara instämma i att jag önskar att så sker och att man inte blundar. Sannolikheten att materialet stjäls är antagligen större än sannolikheten att det sker en reaktorolycka. (Applåder) I detta anförande instämde Marianne Berg, Siv Holma och Wiwi-Anne Johansson (alla v) samt Lage Rahm (mp) och Michael Hagberg (s). 0105689536302 GX01CU29 N 2010-06-18 16:38:20 268240 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GX09139/#anf219