<anforande>
<dok_hangar_id>2351065</dok_hangar_id>
<dok_id>GX09139</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2009/10:139 Torsdagen den 17 juni</dok_titel>
<dok_rm>2009/10</dok_rm>
<dok_nummer>139</dok_nummer>
<dok_datum>2010-06-17 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Kärnkraften - ökat skadeståndsansvar</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>CCC0D433-FA96-441F-B2F9-01694A40DC3B</anforande_id>
<anforande_nummer>215</anforande_nummer>
<talare>LARS TYSKLIND (fp) replik</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Jag kan bara konstatera, som Lennart Pettersson gjorde, att Sverige kanske inte just i den frågan är bäst i klassen. Men vi har ändå ett jämförelsevis högt ansvarsbelopp i Sverige. Jag tror att det ligger betydligt lägre i Finland än i Sverige. Man kan ju alltid diskutera vad som är rimligt och inte rimligt, men att utifrån de förutsättningar som Sverige har anser jag att det är ett välbalanserat förslag.
När det gäller påståendet att tillgångarna skulle vara borta har naturligtvis alla anläggningshavare en egendomsförsäkring, så förstörda tillgångar ersätts. Det som är det viktiga här är att man inte kan ha en annan förmånstagare, utan pengarna stannar i bolaget och kan då komma den skadelidande till del.
</anforandetext>
<intressent_id>0535526562910</intressent_id>
<rel_dok_id>GX01CU29</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-06-18 16:38:20</systemdatum>
<systemnyckel>268236</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GX09139/#anf215</protokoll_url_www>
</anforande>
