2351064 GX09138 Riksdagens snabbprotokoll 2009/10:138 Onsdagen den 16 juni 2009/10 138 2010-06-16 00:00:00 Umgängesstöd och socialtjänstens förutsättningar att tala med barn föredragning av utskottsärende med eventuell debatt C1F4A5CD-8AF6-4BB8-AEDA-3FAC2940CA73 218 MARIA KORNEVIK JAKOBSSON (c) c Herr talman! Då jag inte är speciellt intresserad av fotboll behöver jag ju inte berätta att Centerpartiet var de som gjorde tre av fyra mål. Det vi debatterar nu rör en reglering i föräldrabalken om att domstolen i mål om umgänge ska ha möjlighet att besluta att en person som socialnämnden utser ska medverka vid umgänge - så kallat umgängesstöd. I propositionen föreslås även att det i socialtjänstens barnavårdsutredningar ska vara möjligt för utredarna att tala med barnet utan vårdnadshavarens samtycke och utan att vårdnadshavaren är närvarande. Det här är bra, precis som föregående talare sade, och vi har väntat på det. Samtidigt medför det en stor respekt för att man inte får överutnyttja det. I juli 2009 lämnade Barnskyddsutredningen sitt förslag, SOU 2009:68, till en ny lag om stöd för skydd av barn och unga, förkortad LVU. Genom den nya lagen föreslås drygt 40 ändringar eller kompletteringar av nuvarande bestämmelser. En av dem är just ändringsförslaget att barn ska få utökad möjlighet att tala med och få hjälp av socialtjänsten oberoende av vårdnadshavarens samtycke. Centerpartiet och jag delar regeringens uppfattning att utredarens möjligheter att tala med barn utan vårdnadshavarens samtycke behöver stärkas, men då om det sker utifrån barnets bästa. Det ska alltså gynna barnet. Även när det gäller umgängesstöd är det barnets behov av detta som ska vara avgörande vid domstolens ställningstagande. Socialnämnden ska vara skyldig att följa upp hur umgänget fungerar och verka för att stödet inte består längre än nödvändigt. Där är det också viktigt att det verkligen inte består längre än nödvändigt. Herr talman! För att det ska vara verkningsfullt att tala med barn är det viktigt att de professionella har en god kunskap om hur man talar och lyssnar till barn. De måste förstå och kunna sätta sig in i barnets situation. Inger René pratade om precis detta - hur barn är solidariska. De vill inte att man pratar illa om den andra. Barnet blir nu ensamt utsatt och behöver prata om det här, vilket är jätteviktigt. Det kräver att det inte är vem som helst som gör det. Det måste vara någon som har detta nästan som ett hantverk. Jag går tillbaka lite grann till socialutskottets betänkande 2009/10:SoU12. Där står att socionomexamen ska krävas för arbetsuppgifter inom den sociala barn- och ungdomsvården som innebär att utreda och bedöma ett barns behov av stöd och skydd samt följa upp insatserna för barnet och barnets situation. På längre sikt bör specialkompetens krävas för uppgifterna och en specialutbildning om minst ett år föreslås införas inom högskolan. Det var det här jag väntade på! Jag kan bara hoppas på att just samtalsmetodiken för barn lyfts fram och att barnperspektivet ska genomsyra alla de olika momenten. Det kan kanske tyckas vara självklart, men vi vet att så är det inte. Herr talman! När det gäller beslutanderätt vid gemensam vårdnad sade Vänsterpartiet här samma sak som jag läste i deras reservation: Det faktum att vissa föräldrar inte är överens i vårdnadsfrågan ska inte behöva drabba alla ogifta pappor. Så kan det ju vara. Men just där kanske man ska vara särskilt solidarisk med dem där det inte fungerar. Det kanske är en promille, men det handlar om de barn som blir utsatta och där det inte fungerar. Vi har prövat det en gång, och det var förkastligt. I min och Centerpartiets värld finns det bara ett intresse, och det är att utgå från barnets behov och att barnet inte ska bli drabbat. Det känns inte lika hårt att en ogift pappa behöver gå och skriva på det där papperet som när man tänker på det barn där det inte fungerar. Men jag håller med LiseLotte Olsson om att det skulle kunna gå att göra proceduren lite enklare om man lever ihop. Någon presumtion för gemensam vårdnad finns inte längre. Det måste i stället i varje enskilt fall göras en bedömning med utgångspunkt i vad som är bäst för barnet. I det instämmer jag i regeringens bedömning att förslaget om automatisk gemensam vårdnad för ogifta föräldrar inte bör genomföras. Även här är det jätteviktigt att de som arbetar med familjerätt har kunskaper om barns utveckling och att de kan och vet vad det är som händer. De ska inte, som kanske föräldrarna gör, använda barnet som ett verktyg för att lösa föräldrarnas konflikt. Med detta yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationen. 0211726202212 GX01CU20 N 2010-06-18 16:38:15 268019 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GX09138/#anf218