2351064 GX09138 Riksdagens snabbprotokoll 2009/10:138 Onsdagen den 16 juni 2009/10 138 2010-06-16 00:00:00 Ett starkare skydd för den enskildes integritet vid kreditupplysning föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 444C915C-5165-446A-BC80-D876E3E4007B 206 ANDREAS NORLÉN (m) m Herr talman! Personlig integritet har, vågar jag påstå, gått som en röd tråd, eller möjligen som en blå tråd, genom denna mandatperiod. Vi har haft ett antal ärenden i denna kammare som har rört upp känslorna just på temat personlig integritet. Vi har hört åtskilliga anföranden framförda med stor glöd, för att inte säga passion, i denna talarstol där man har försvarat den personliga integriteten från olika politiska företrädares håll. Här kommer nu alliansregeringen med ett konkret lagförslag för att förstärka den personliga integriteten. Möts det då av ett stormande bifall och enighet i denna kammare? Svaret är uppenbarligen nej. Det tycker jag är tråkigt. Jag tycker också att det är en smula anmärkningsvärt med tanke på den omfattande debatt vi haft och de konstateranden vi vid olika tillfällen gjort om att den personliga integriteten är central och ett viktigt inslag i vår demokrati. Propositionen handlar om ett starkare skydd för den enskildes integritet vid kreditupplysning. Utan tvekan är det så att utlämnande av en kreditupplysning innebär ett intrång i den personliga integriteten. Det handlar om uppgifter om den enskildes inkomster, förmögenhetsförhållanden, betalningsanmärkningar och annat som onekligen i hög grad är personliga. Därför ställer kreditupplysningslagen krav på de företag som lämnar ut kreditupplysningar. De får enbart lämna ut upplysningar till personer eller företag som har ett legitimt behov av upplysningarna. Man ska skicka en omfrågandekopia till den som har blivit omfrågad, och vid behov ska man skicka rättelse eller komplettering av en felaktig uppgift till den som begärt att få uppgiften. Det här är rimliga krav. Vem som helst ska inte kunna begära ut kreditupplysningar och få veta personliga saker om sina medmänniskor. De här kraven gäller emellertid inte kreditupplysningar som lämnas via Internet ur databaser. Det beror på den så kallade databasregeln i 1 kap. 9 § yttrandefrihetsgrundlagen. Man kan där få grundlagsskydd för tillhandahållande av information ur en databas när det finns ett utgivningsbevis för databasen. Dock är det så att man enligt 1 kap. 12 § yttrandefrihetsgrundlagen med hänvisning till 1 kap. 9 § 4 tryckfrihetsförordningen genom lag får göra inskränkningar i offentliggörande i yrkesmässig kreditupplysningsverksamhet av kreditupplysning som innebär ett otillbörligt intrång i enskilds personliga integritet. Det är just den här bestämmelsen som regeringen åberopar när man nu vill införa samma regler när det gäller kreditupplysningar som ges ur databaser som de regler som redan i dag gäller och som alltsedan tidigt 1970-tal gällt för kreditupplysningar som tillhandahålls på annat sätt, till exempel genom att kreditupplysningsföretaget skickar en skriftlig kreditupplysning till den som begärt en sådan. Jag vill påstå att lagförslagets sakinnehåll är sunt och riktigt och även mycket lätt att försvara. Det som gett upphov till viss diskussion är frågan om huruvida den här lagändringen är förenlig med 1 kap. 9 § 4 tryckfrihetsförordningen. Av tidigare talare har vi fått höra att förre Justitiekanslern hade synpunkter i sitt remissyttrande till regeringen. Han menar att kravet på att en kreditupplysning inte får lämnas otillbörligen enbart tar sikte på själva innehållet i upplysningen. Med stöd av förarbetena till lagstiftningen menar regeringen att frågan om i vilken utsträckning en kreditupplysning innebär ett otillbörligt intrång i enskilds personliga integritet inte tar sikte enbart på innehållet, på vilka uppgifter som avses, utan även på vem som tar del av uppgifterna. Det är det som den konstitutionella striden gäller. En i och för sig relevant uppgift om till exempel en betalningsanmärkning, alltså en kreditupplysning som upplyser om en sådan uppgift, kan innebära otillbörligt intrång i enskilds personliga integritet om upplysningen lämnas till någon som inte har ett legitimt behov av den, till exempel för att vederbörande ska ingå en affärsrelation med den omfrågade. Om man lämnar en sådan upplysning till en ovidkommande person - till en granne, en nyfiken släkting eller vem det nu kan vara - är det ett otillbörligt intrång i den enskildes personliga integritet. Det tycker jag är en tolkning som det är lätt att försvara och som är väl förenlig med lagstiftningen. Konstitutionsutskottets majoritet, som har diskuterat och behandlat frågan, delar regeringens bedömning att det kan innebära ett otillbörligt intrång i den personliga integriteten att lämna en kreditupplysning till någon som inte behöver den. Detta har stöd i förarbetena. Man kan konstatera att den debatt som varit i medierna med anledning av det här lagförslaget inte har rört det konstitutionella finliret, utan det har blivit en debatt som handlar om huruvida detta innebär ett intrång i mediers möjligheter att granska makten. Jag vill framhålla att det är synpunkter som mycket sent i processen tillförts ärendet. Tidningsutgivarna, branschorganisationen för tidningsföretagen, tillstyrkte i sitt remissyttrande till regeringen det här lagförslaget just med hänvisning till att den personliga integriteten är så viktig. Sedan har TU ändrat sig under ärendets behandling i finansutskottet och konstitutionsutskottet och gjort en helomvändning och tycker nu att detta inte kan accepteras. Till de debattörer som tycker att regeringen har agerat senfärdigt och inte tagit till vara de möjligheter som tidigare under mandatperioden hade funnits att förbereda en grundlagsändring kan det sägas att Tidningsutgivarna tidigare inte heller var av uppfattningen att detta var nödvändigt, utan detta kom Tidningsutgivarna senare på - när propositionen sedan länge var beslutad av regeringen. Apropå mediediskussionen är det också viktigt att påpeka att det, herr talman, aldrig någonsin enligt kreditupplysningslagen har varit möjligt för tidningsföretag att begära ut uppgifter ur kreditupplysningsregister för journalistiskt arbete. Alltsedan kreditupplysningslagen på 1970-talet kom till har det varit begränsat på så sätt att enbart den som har ett legitimt affärsmässigt behov av upplysningar haft möjlighet att begära ut sådana. Databasmöjligheten har funnits i några få år. Föreliggande lagförslag innebär alltså en återgång till den ordning som gällt alltsedan kreditupplysningslagens tillkomst. De avvägningar som den då byggde på har inte ifrågasatts tidigare vare sig i den allmänna debatten eller i något annat sammanhang. Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet med mycket gott samvete såväl konstitutionellt som sakligt. (Applåder) 0585684563812 GX01FiU32 N 2010-06-18 16:38:15 268007 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GX09138/#anf206