2351064 GX09138 Riksdagens snabbprotokoll 2009/10:138 Onsdagen den 16 juni 2009/10 138 2010-06-16 00:00:00 Åtgärdsplanering för transportsystemet 2010-2021 m.m. föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 91F221CD-75E5-4448-AFD1-14B5DCF870AC 121 JAN-EVERT RÅDHSTRÖM (m) m Fru talman! Inte hade jag trott att jag skulle inleda denna debatt med att läsa innantill från oppositionens motion, men få tillfällen har varit mer lämpliga än nu: "I det rödgröna samarbetet är vi överens om att göra en historisk satsning på järnväg och kollektivtrafik. De kraftigt ökade satsningarna på järnväg och kollektivtrafik görs av både klimat- och jobbskäl." Det här är precis vad alliansregeringen gör med historiskt stora anslag till järnvägsinvesteringar. Regeringen har presenterat sina satsningar på infrastrukturen för perioden 2010-2021. Det är en stor utmaning med tanke på att resurstilldelningen var så låg under det socialdemokratiska styret. Under innevarande mandatperiod har Alliansen ökat anslagen till järnvägsinvesteringar med 100 procent och till drift och underhåll av järnväg med 28 procent. Vi har ökat anslagen till väginvesteringar med 40 procent och till drift och underhåll med 23 procent. Sammantaget innebär det att vi har skjutit till närmare 45 miljarder kronor mer till infrastrukturen än den förra socialdemokratiska regeringen. Ändå står oppositionen här och säger att vi gör för lite. I och med att regeringen har fört en ansvarsfull ekonomisk politik under den gångna mandatperioden har vi i dag förutsättningar att fullt ut kunna finansiera våra historiskt stora satsningar på järnväg och väg. Om detta borde alla i kammaren vara överens. I Grekland, Tyskland, Spanien och England diskuterar man inte hur mycket pengar som kan satsas på infrastruktur utan snarare hur mycket som måste skäras ned på grund av att politiker har lovat mer av allt till alla. Någon överbudspolitik kommer vi inte att ägna oss åt, inte under ett valår och inte heller under kommande mandatperiod. Vi kommer att prioritera och genomföra finansierade och effektiva investeringar där de gör mest nytta. Moderaternas och Alliansens övergripande mål är att bryta utanförskapet genom fler jobb i fler och växande företag. En fungerande infrastruktur och transportnäring är en förutsättning för att uppfylla detta mål. Det sker en kontinuerlig utveckling inom alla delar av samhället, och detta gäller i högsta grad även inom transportsektorn. Vår målsättning är att transporterna i Sverige ska kännetecknas av hög punktlighet, hög standard och hög säkerhet. Därför har vi under mandatperioden gjort stora satsningar på detta, men mer krävs. Fru talman! Åtgärder för att minska transporternas påverkan på klimatet är mycket viktiga. Inrikestransporter står för 32 procent av den samlade mängden växthusgaser i Sverige. Vägtransporter står för den absolut största andelen av dessa utsläpp, och det mesta uppstår vid kortare transporter. Varför tar jag upp detta? Jo, vid bedömningen av lämpliga åtgärder för att minska klimatutsläppen är det viktigt att ha en bild av hur verkligheten ser ut och därefter vidta lämpliga åtgärder. Att satsa mångmiljardbelopp på att få bort flyget söder om Sundsvall är ett exempel på hur man bäst motverkar effektiva klimatförbättringar på transportområdet. Inrikesluftfarten står för 1 procent av de samlade växthusgaserna i Sverige, och transportarbetet har minskat sedan 1990 inom det området. Är detta den stora klimatboven i Sverige? Utsläppen av växthusgaser från transportsektorn är ett problem som vi måste bemästra, men det måste ske där det ger bäst resultat och med rätt metoder. Vad gör vi för att förbättra transportsystemet i åtgärdsplaneringen? Först och främst blundar vi inte för verkligheten. Vi satsar resurser på att bygga bort kapacitetsproblem vid storstäderna, vi tar tag i det mångåriga kapacitetsproblemet i fråga om exempelvis Hallsberg-Mjölby, och vi satsar på att öppna upp för kollektivtrafik med fler aktörer på järnväg. De satsningar vi genomför baseras på ett stort och gediget arbete som sträcker sig från Ystad i söder till Kiruna i norr och är efterfrågat i hela vårt land. Det är klart att vi hade önskat att det hade funnits mer resurser. Men om den tidigare socialdemokratiska regeringen hade prioriterat infrastrukturen när man har haft möjlighet hade chanserna varit större att vi hade kommit längre i den utveckling som vi har. Det är mycket som vi har varit tvungna att åtgärda på grund av att ingenting gjordes tidigare. Vilken väg väljer då oppositionen? I den rödgröna motionen väljs mångmiljardprojekt inom järnvägssektorn utan att någon grundlig analys har gjorts. För satsningen på sträckan Borås-Göteborg finns det inte ens en preliminär samhällsekonomisk analys gjord. Finansieringslösningen för dessa så kallade strategiska investeringar är att ta ut en kilometerskatt på alla godstransporter över tre och ett halvt ton över hela landet. Intäkterna ska användas för att betala av de mycket stora lån som inte är förenliga med dagens budgetregler, men ni gör detta ändå. Att återigen ta upp stora lån och skjuta över ansvaret för betalningen på kommande generationer är inte ansvarsfullt. Den nuvarande regeringen har amorterat 35 miljarder kronor på tidigare lån som togs upp av Socialdemokraterna och som belastade infrastrukturen med räntor. Men nu vill ni återigen öka lånen så att framtida generationer får betala räntor i stället för att få räls och asfalt. För basindustrin kommer kilometerskatten att innebära väsentligt höjda kostnader och påverka dess internationella konkurrenskraft. Det gör naturligtvis att vi riskerar att mista arbetstillfällen. Med en kilometerskatt blir det också ökade kostnader i våra butiker för konsumenterna. Alliansen är väl medveten om behoven av investeringar i järnvägsinfrastruktur i hela landet. Men finansieringen måste ske ansvarsfullt och inte, som i detta fall, där det inte finns någon som helst koppling mellan dem som betalar och investeringarna. De investeringar som Alliansen har genomfört under mandatperioden på järnvägsområdet är dubbelt så omfattande jämfört med föregående mandatperiod. Satsningarna har skett utan att man har tagit upp lån för att inte belasta framtida generationer. De järnvägsinvesteringar som sker under den kommande planperioden sker för att lösa akuta flaskhalsproblem som påverkar hela järnvägssystemet, och det är viktiga satsningar som görs. Karin Svensson Smith tog särskilt upp frågan om höghastighetståg i sitt anförande. Miljöpartiet har i en debattartikel framfört att Storbritannien avser att satsa på en höghastighetsjärnväg. Den aktuella sträckan som hon hänvisar till i artikeln har en resandeprognos på 40-50 miljoner resor per år och ger ett bra samhällsekonomiskt resultat. Det hade varit mer passande om Karin Svensson Smith hade tittat på förhållandet för höghastighetstågslinjen Madrid-Sevilla. Sträckan har ett större befolkningsunderlag än den tänkta sträckningen Stockholm-Göteborg. Trots detta räcker inte de sex miljoner resor som görs på sträckan årligen för att samhällsnyttan ens ska täcka de löpande kostnaderna, detta trots att restiden har förkortats med fyra timmar jämfört med den tidigare tågtrafiken på sträckan i Spanien. I Sverige kommer restidsvinsten mellan Stockholm och Göteborg att vara 26 minuter om Götalandsbanan byggs jämfört med om man uppgraderar Västra stambanan. Miljöpartiets hänvisning till brittiska överväganden avseende höghastighetståg är närmast märklig. Det är också märkligt att ett parti som Miljöpartiet kan koncentrera sig just på höghastighetståg när man säger att man vill nå stora miljöeffekter med sina investeringar. Jag hoppas att Karin Svensson Smith med kraft kan redovisa på vilket sätt en satsning på höghastighetståg är den satsning som gör störst miljönytta för att vårt land ska komma framåt. Med tågmotståndarnas argument hade tunnelbanan aldrig byggts. Detta är en retorik som används av Karin Svensson Smith och De rödgröna. Det har aldrig gjorts en samhällsekonomisk kalkyl av det ursprungliga tunnelbanenätet. Men jag tycker faktiskt att det är en intressant tanke att man skulle låta genomföra en sådan i efterhand. Jag är rätt övertygad om att det skulle ge positiva resultat. Men det är inget argument som håller i den diskussion som vi har här i dag. Det vi vet i dag är att en investering i höghastighetsnät enligt Höghastighetsutredningen ger små positiva klimateffekter och att den ökade kapaciteten kommer först om 15-20 år. Alternativet är att bygga vidare på det vi har med målet att öka kapaciteten och tillförlitligheten så snabbt som möjligt så att vi i närtid kan se att vi når resultat. Kapacitets- och restidseffekter kommer snabbare, och vi kan ta till vara den positiva trafiktillväxt som finns på järnvägen. Det är kanske inte det mest mediala. Men en förbättrad kraftförsörjning, fler dubbelspår och mötesspår runt om i landet ger snabbt ökad kapacitet och är efterfrågat i hela vårt land. Det är förvisso beslut som fattas och som inte innebär några stora invigningsfester. Men alliansregeringen tycker att det är viktigare med en politik som åstadkommer resultat än att klippa band vid invigningar. Sverige kan mer och ska vara ett föregångsland. Då gäller det att ta till vara de resurser som vi har och utveckla dem. Att inte vara för dåligt underbyggda förslag är inte att vara emot järnvägstrafik. Tvärtom är det att ta ansvar för transportsystemet och särskilt för järnvägstrafiken. Det är lite intressant att se den svängning som ständigt sker inom den rödgröna röran när det gäller höghastighetsdiskussioner och järnväg. Först var Socialdemokraterna tveksamma till en höghastighetsjärnväg. Sedan blev det en samlad bild. På gårdagens DN Debatt - jag förmodar att De rödgrönas partiledare är väl insatta i vad de skriver - har de gått ifrån ordet höghastighetsjärnväg. Numera heter det snabbtåg. Man kan fundera på vilken betydelse det har. Har dessa partiledare redan insett att det nog var att svälja lite för mycket så att de nu försöker ändra sig igen? Men vi får säkert svar från Lena Hallengren och övriga. Jag uppehöll mig länge vid järnvägstransporter. Men det är viktigt att komma ihåg att transportsystemet vilar på järnväg, väg, vatten och flyg. Vinterns snökaos och vårens askmoln nämndes, och det har naturligtvis gjort oss alla medvetna om systemets utsatthet och behov av att samtliga delar håller ihop för att vi ska få ett säkert och tillförligt transportsystem. Sverige behöver en regering som på ett ansvarsfullt sätt hanterar statens ekonomi, svensk infrastruktur och de reella miljöproblemen. Med finansierade förslag och faktiska lösningar står Alliansen upp för jobben, miljön och ett trafiksystem för hela Sverige. Jag är därför glad över att vi har kunnat presentera denna historiskt stora satsning på hela vårt svenska transportsystem med 497 finansierade miljarder. 200 miljarder avsätts för drift och underhåll, 217 miljarder för utveckling av transportsystemet och 80 miljarder för extra finansiering som är knutna till olika projekt. Men oppositionen säger alltid att man har mer. Det vore ett bra tillfälle att överlämna Socialdemokraternas egna framtagna rapport som de använde i debatten den 13 december 2007 då Christina Axelsson enligt en rapport från RUT så kraftfullt redovisade att Socialdemokraterna alltid satsar mest på infrastruktur. Då såg vi på perioden 1991-2008. Nu har jag lite mer ingående tittat på den rapporten. Ja, det stämmer att Socialdemokraterna satsar mer på infrastruktur, men märkligt nog bara i opposition. De år som Socialdemokraterna hänvisar till och de år som de tycker att de gör de stora satsningarna är alltid år i opposition. Annars har de alltid mindre med pengar. Det går att läsa om detta i Socialdemokraternas egen rapport. Tyvärr glömde Christina Axelsson att redovisa hur det egentligen varit, så hon glömde det kanske mest väsentliga. Men nu, herr talman, finns det i protokollet. Fördelningen beträffande investeringarna - jag vänder mig särskilt till Karin Svensson Smith och Peter Pedersen - är 56 procent till järnväg, 42 procent till väg och ca 1 procent till sjöfart. Majoriteten av investeringarna gäller alltså järnväg; därmed är det klarlagt. Under Alliansens tid i regeringsställning har mycket hänt, och fler åtgärder planeras. Drivkraften är att Sverige ska få ett transportsystem där människan är i centrum, ett transportsystem som skapar goda förutsättningar för tillväxt och företagande i hela landet. Jag skulle också vilja säga några ord om Förbifart Stockholm. Jag vet att andra ledamöter från Alliansen tydligt kommer att redovisa vad vi tycker i frågan och naturligtvis vilka konsekvenserna blir av oppositionens politik. Jag har inte möjlighet till fler debatter med Hans Stenberg och en del andra ledamöter - jag vet ju att bland annat Hans Stenberg ska sluta i riksdagen. Det är synd att Hans Stenberg, som så tydligt och starkt gått ut i DN om Förbifart Stockholm, nu får avsluta sin tid i riksdagen. I artikeln säger Hans Stenberg: Det går inte att kohandla bort Förbifart Stockholm. Det finns inte på kartan att förhandla bort detta. Pia Nilsson säger i samma artikel: Alternativet att förbifarten inte ska byggas tror jag inte ens man diskuterar i partiledningen. Lars Mejern Larsson säger i DN-artikeln: Det är en så viktig investering både för Stockholm och för landet som helhet att vi måste presentera ett tydligt alternativ i god tid före valet. Jag säger: Grattis! Herr talman! Det är mycket som jag skulle vilja ta upp här, men jag har inte alltför mycket talartid till förfogande. Jag hoppas att jag får möjlighet att säga mer i replikskiften här. Innan jag avslutar mitt anförande vill jag säga att jag i måndags hade oturen att inte vara med på aktivitetsdagen. Jag vill också framföra ett tack dels till utskottet för ett gott samarbete under mandatperioden, dels till våra förträffliga tjänstemän. Ett särskilt tack riktas till de ledamöter som frivilligt avslutar sin riksdagstid. Sedan är det väl ett antal personer som står till förfogande. Jag riktar ett tack även till dem. Vi vet ju inte om någon av oss blir kvar. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och, inte helt överraskande, avslag på alla reservationer. (Applåder) 0946889218011 GX01TU24 N 2010-06-18 16:38:15 267921 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GX09138/#anf121