<anforande>
<dok_hangar_id>2351061</dok_hangar_id>
<dok_id>GX09135</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2009/10:135 Onsdagen den 9 juni</dok_titel>
<dok_rm>2009/10</dok_rm>
<dok_nummer>135</dok_nummer>
<dok_datum>2010-06-09 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Aktuell debatt: Arbetslösheten</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>aktuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>00588599-C80D-4D1A-914F-30F2A3FB4A51</anforande_id>
<anforande_nummer>41</anforande_nummer>
<talare>JOSEFIN BRINK (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Det är uppenbart att det finns stora skillnader i hur vi ser på arbetslöshetens orsaker och därmed vad som behöver göras för att bekämpa den. Vi i Vänsterpartiet anser att det behövs investeringar som får fart på ekonomin och efterfrågan, att nya branscher för att bli livskraftiga behöver stöd och stimulans att komma i gång. På det sättet kan vi få ett arbetsliv och ett näringsliv som är långsiktigt hållbart och där det finns avsättning för de produkter som tillverkas.
Det talas väldigt mycket från Allianspartiernas sida om att företagen behöver bättre villkor. Det man då avser är olika rabatter och subventioner som ska riktas till än den ena än den andra branschen. Där är det tydligen inga problem med att det är bidrag och subventioner som ska skapa de nya jobben. Det företagen behöver för att överleva och i längden kunna vara livskraftiga är marknader för avsättning av deras produkter. På så sätt kan det bli en långsiktigt hållbar produktion.
Jag har ännu inte hört några som helst konkreta förslag om hur det ska grejas i framtiden, mer än att vi ska ha ökade och växande klyftor så att ett antal fattiga människor blir tillräckligt desperata och beredda att ta lågavlönade jobb som de mer välbeställda ska köpa för att göra sina liv bekvämare. Det är vad den borgerliga jobbpolitik som satts i verket handlar om. Hela idén är att arbetslösheten beror på att lönerna är för höga, framför allt för de redan lågavlönade. I synnerhet gäller det de unga, för dem är lönerna uppenbarligen alldeles för höga.
Eftersom man vill sänka lönerna har man sänkt a-kasseersättningen. Det är därför man lagt en straffavgift på a-kasseavgiften för dem som löper störst risk att bli arbetslösa. Lönesänkningar är hela idén bakom jobbskatteavdraget, vilket man dock försöker förneka. Det sade Moderaterna rent ut tills någon pr-nisse sade till dem att det nog inte låter så bra att säga det. Det är hela idén. Vi ska pressa ned de lägsta lönerna. Det är det enda jag hör här, att folk är för dyra och därför har vi hög arbetslöshet.
Framtidsvisionen i det borgerliga Sverige är, helt uppenbart, att vi ska ha en arbetsmarknad som redan finns i exempelvis USA och Storbritannien där en stor andel människor tvingas jobba i en tjänstesektor med så låga löner att de inte kan klara sig ens om de har ett heltidsarbete.
Redan nu är effekterna av låglönepolitiken påtagliga. Skattesänkningarna och låglönepolitiken har ett uppenbart pris. Det betalas med större barngrupper i förskolan. Det betalas med färre timmar i hemtjänsten. Det betalas med utebliven städning på sjukhusen. Detta kan vi se konkret i den senaste arbetskraftsundersökningen från Statistiska centralbyrån. Den visar att framför allt mängder av kvinnor nu förlorar sina jobb i den offentliga tjänstesektorn. På en rak fråga till Statistiska centralbyråns analytiker fick jag svaret att det inte finns någon annan rimlig förklaring till den kraftigt ökade arbetslösheten bland kvinnor än att det nu skärs ned och sägs upp i välfärdssektorn.
Skattesänkningarna har också ett pris i form av uteblivna investeringar i sådant som faktiskt kan bli långsiktigt hållbara näringar, en långsiktigt hållbar produktion, nämligen klimatomställning och ny teknik för energi och transporter. Det är näringar som kan utvecklas till nya, hållbara exportindustrier i form av modernt bostadsbyggande och bättre välfärdstjänster.
Vi har inte råd med en sådan här politik i fyra år till. Framför allt har inte människor som redan har låga inkomster och en svag ställning på arbetsmarknaden råd med den förda politiken. Vi har inte råd med den höga arbetslösheten.
(Applåder)
</anforandetext>
<intressent_id>0116603319117</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-06-18 16:38:03</systemdatum>
<systemnyckel>267488</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GX09135/#anf41</protokoll_url_www>
</anforande>
