<anforande>
<dok_hangar_id>2350597</dok_hangar_id>
<dok_id>GX09131</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2009/10:131 Torsdagen den 3 juni</dok_titel>
<dok_rm>2009/10</dok_rm>
<dok_nummer>131</dok_nummer>
<dok_datum>2010-06-03 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Regionalt utvecklingsansvar i vissa län</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>138D8862-3ABA-4917-9060-DC0F46DC247E</anforande_id>
<anforande_nummer>60</anforande_nummer>
<talare>MIKAEL JOHANSSON (mp) replik</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Naturligtvis ska politikerna på Gotland på samma sätt som Moderaterna i Stockholms stad kunna säga nej till en regionbildning. Det ska rimligtvis kunna respekteras. Men jag hoppas att politikerna på Gotland kan fundera, lika väl som Stockholms stads moderater, på vilken regionbildning de vill ha.
Det är självklart och rimligt att hävda, oavsett om det handlar om Stockholmsmoderaterna eller andra politiker i Sverige, att man ska kunna sätta hinder i vägen för en utveckling. Det kan handla om värmlänningarna. Det kan handla om de politiker vi har i min valkrets Örebro län. 
Det är fullt rimligt att detta kan ske. Men man bör ta ett helhetsgrepp. Det är det som vi vill ha. Statens roll i det ska vara inspel, och man ska hålla i en samordning och se att diskussionen kommer någonstans. Det ska bli en process som leder framåt för fler än de två försök som nu permanentas, vilket jag inte tycker är särskilt imponerande.
Säger gotlänningarna nej är det fine, enkelt. 
</anforandetext>
<intressent_id>0517869568019</intressent_id>
<rel_dok_id>GX01KU37</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-06-09 18:29:02</systemdatum>
<systemnyckel>267052</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GX09131/#anf60</protokoll_url_www>
</anforande>
