2350596 GX09130 Riksdagens protokoll 2009/10:130 Onsdagen den 2 juni 2009/10 130 2010-06-02 00:00:00 Upphandling från statliga och kommunala företag föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 2C65D0EA-0FCD-436F-8F65-A404B09CB4A3 4 ANN-CHARLOTTE HAMMAR JOHNSSON (m) m Fru talman! Lagen om offentlig upphandling som behandlas i de betänkanden som vi i dag debatterar har debatterats i flera år sedan den trädde i kraft i januari 1994. Under tiden har mycket hänt, och det sker förändringar hela tiden. I finansutskottets betänkande Nya rättsmedel m.m. på upphandlingsområdet tydliggörs möjligheter med nya upphandlingsförfaranden och förenklingar i systemet. Samtidigt föreslås kännbara följder när regelverket inte följs, men det handlar även om hur dessa påföljder kan förhindras. Det blir på så sätt tydligt för både upphandlare och leverantör vad som gäller. Flera hjärtefrågor kring hur man vill förbättra kvaliteten förs fram i de 65 motionerna från den allmänna motionstiden. Dessa hjärtefrågor kan ibland inte tillgodoses då de blir icke likabehandlande och direkt diskriminerande med favoriserande av en part på ett sätt som strider mot intentionerna i offentlig upphandling. Men i flera av motionerna lyfts tankar som redan i dag kan uppfyllas om man bara följer de principer som gäller inom upphandlingens område och funktion. Till exempel går det redan i dag att ställa krav på sociala och miljömässiga hänsyn. För att man ska kunna använda sig av dessa möjligheter har till exempel Miljöstyrningsrådet tagit fram en vägledning för miljökrav och sociala och etiska krav i offentlig upphandling. Incitament för att integrera hänsyn är positivt. Jag tycker att det är bra att man i den nu aktuella propositionen föreslår en målsättningsparagraf där man skriver att enheter bör beakta sociala hänsyn och miljöhänsyn om upphandlingens art motiverar det. Men det är, fru talman, också viktigt att understryka att det bör vara upp till varje upphandlande enhet att avgöra om nödvändiga resurser och kunskaper finns för att införa och följa upp sådana krav. För det är inte i alla lägen vare sig enkelt eller rätt att föra in krav, då det kan skapa helt fel effekt. I detta sammanhang blir det därför viktigt att påminna om syftet med offentlig upphandling, nämligen att ge skattebetalarna maximal välfärd för varje skattekrona och att skapa ett rättssäkert system. De som är leverantörer i en offentlig upphandling ska kunna tävla om de olika orderna på lika villkor för att man ska få en så bra slutprodukt och tjänst som möjligt. Konkurrens är ett medel för att nå detta positiva resultat. Därför är det också glädjande att vi nu ser att det blir enklare för mindre företag att delta i offentlig upphandling genom att fler aktörer kan delta. Från kommunernas och landstingens sida ska man annonsera före en upphandling, så att fler kan delta, och också tydliggöra vad upphandlingen kommer att innehålla. Företag har också möjlighet att gå samman eller att åberopa annan leverantör för att stärka sin kapacitet. Detta är några exempel. För att vara tydliga och stärka konkurrensen införs fasta beloppsgränser i lagtexten, och begreppet "lågt värde" tas bort. I lagen om offentlig upphandling får direktupphandling göras till ett värde av högst 15 procent av tröskelvärdet för stat, kommuner och landsting och offentligt ägda bolag. Vid upphandling av varor och tjänster blir det taket då 287 000 kronor. I det som kallas för LUF, försörjningslagen som trädde i kraft i januari 2008 om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster, gäller också 15 procent av tröskelvärdet för varor och tjänster. Därför blir taket där 577 000 kronor som mest. När det gäller krav på kollektivavtal, som oppositionen förespråkar i talarstolen i dag, har frågan prövats rättsligt. Det anses enligt förvaltningsdomstolarna strida mot upphandlingsreglerna. Det gäller till exempel ett mål i länsrätten i Halland och Rüffertmålet i Tyskland. Därför måste det i dag anses olämpligt att föra in ett sådant krav. Oppositionen önskar också att Sverige ska införa ILO:s konvention 94 som säger att offentliga myndigheter vid upphandling ska ställa krav på löner och villkor som gäller för den aktuella branschen i Sverige och på orten. Domar som i dag har avkunnats enligt EG-rätten talar emot detta, och det finns ett osäkert rättsläge i frågan. Fru talman! Statliga myndigheter, kommuner och landsting har under en lång tid försökt hitta sätt och former för att bedriva sin verksamhet, precis som tidigare har påtalats. Bolagisering är ett sådant sätt där en enhet inom förvaltningen blir självständig och får en egen styrelse. I det läget har frågan uppkommit om förvaltningen kan fortsätta att köpa sina tjänster direkt av bolaget eller om man måste genomföra en offentlig upphandling där det bolaget ska kunna vara en av aktörerna. I betänkande FiU33 föreslås nya bestämmelser som innebär att statliga och kommunala myndigheter inte behöver tillämpa lagen om offentlig upphandling när de anskaffar varor och tjänster från en leverantör som är en juridisk person som de äger eller är medlemmar i, till exempel ett aktiebolag, eller en gemensam nämnd. Det finns dock två kriterier som måste uppfyllas. Det är Teckalkriterierna. De säger att man måste ha kontroll motsvarande den som man själv har i den egna förvaltningen. Och det finns ett verksamhetskriterium som säger att man ska bedriva huvuddelen av sin verksamhet tillsammans med den eller de myndigheter som innehar den. För närvarande pågår det en utredning. I avvaktan på den är bestämmelserna som nu förs in i LOU av temporär karaktär med ett slutdatum i januari 2013. Fru talman! Med alla dessa olika möjligheter, eller inskränkningar beroende på hur man ser det, är det av stor vikt att vid offentlig upphandling fråga efter rätt saker. Som exempel kan nämnas att man ska bygga en väg. Då kan det bli lätt att sätta upp kriterier som gör att man helt plötsligt börjar fråga efter och begära att man ska säga vilka olika lager vägen ska bestå av. Börjar man gå in på sådana saker kan man förbise det som den egentligen är till för, det vill säga funktionen. Därför är det viktigt att det görs på rätt sätt från början och att det ställs krav på att man ska uppnå det man ska, det vill säga en väg som ska hålla i till exempel 20 år för en speciell trafik. Man kan förbise de material eller annat som finns. Där kommer vi in på innovationsupphandling. Med dessa ord, fru talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner och reservationer. 0810201628512 GX01FiU22 N 2010-06-09 18:28:58 266849 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GX09130/#anf4