2350596 GX09130 Riksdagens protokoll 2009/10:130 Onsdagen den 2 juni 2009/10 130 2010-06-02 00:00:00 Fokus på kunskap - kvalitet i den högre utbildningen val F44B8F79-D48A-47ED-9D7E-D1D4D0A3C851 105 MIKAEL DAMBERG (s) s Fru talman! I dag debatterar vi utbildningsutskottets betänkande UbU20 om regeringens proposition Fokus på kunskap - kvalitet i den högre utbildningen , ett förslag - så har Sveriges universitetslärarförbund, Sulf, beskrivit regeringens förslag - som är olämpligt, olyckligt, otydligt och delvis obegripligt. Dagens debatt blir på sätt och vis slutpunkten i en beredningsprocess för en proposition som är under all kritik. Fru talman! Ni börjar redan förstå att vi i oppositionen inte är särskilt imponerade av vare sig regeringens förslag eller processen fram till i dag. Om detta kommer debatten i dag att handla. Men skulle det verkligen behöva vara så? Mitt svar är enkelt: nej, faktiskt inte. Regeringen har på egen hand och helt oprovocerat kört över hela högskolevärlden och dessutom på egen hand och - som det har sagts - amatörmässigt lekt högskoleverk genom att knåpa ihop ett eget, detaljstyrt kvalitetsutvärderingssystem. Egentligen är det obegripligt. Förutsättningarna har nämligen aldrig varit bättre än i dag. Det finns en bedövande enighet i Sveriges riksdag om behovet av ett nytt resursfördelningssystem som främjar kvaliteten. Det var den socialdemokratiska regeringen som först tillsatte den utredning som skulle titta på ett nytt resursfördelningssystem. Det var den borgerliga regeringen som efter en del turer gav Högskoleverket i uppdrag att föreslå ett nytt kvalitetsutvärderingssystem baserat på kvalitet. Detta skulle göras i nära samarbete med landets lärosäten, SUHF och studenterna i SFS. När arbetet var klart och förankrat hoppade regeringen likt en elefant i en glasbutik in och röjde runt. Den tog fram ett nytt förslag, som presenterades med hjälp av OH-bilder på ett möte med sektorn bara 20 dagar innan propositionen lades fram på riksdagens bord. Problemet för regeringen nu är att regeringens egen expertmyndighet är oerhört kritisk till delar av propositionen. Problemet för regeringen nu är att många lärosäten känner sig överkörda och funderar över varför de över huvud taget ska delta i processer om man inte lyssnar på deras åsikter. Problemet för regeringen nu är att studenterna också tycker att det nya förslaget är sämre än det förra. Man kan fråga sig vad regeringen egentligen har uppnått och vunnit på detta annat än att skapa turbulens och politisera en fråga där högskolesektorn själv hade varit med och tagit ansvar. Jag tycker naturligtvis att det var oklokt men också att det visar på en enorm misstro mot Högskoleverket och mot landets lärosäten. Vad handlar då debatten egentligen om? Ja, ytterst handlar den om ifall vi i framtiden ska ha en nationell och oberoende granskning av högskoleutbildningarnas kvalitet eller inte. För oss i den rödgröna oppositionen är det självklart att mäta och granska kvaliteten inom den högre utbildningen. Staten, som finansierar utbildningarna, måste veta om skattemedel används på bästa sätt och därigenom höjer kunskapsnivån och bidrar till utvecklingen i samhället. Studenterna har rätt att veta vilken utbildningskvalitet de har att välja mellan och också att veta att de får goda kunskaper oavsett vilka högskolor de studerar vid. De har också rätt att få veta hur användbar utbildningen är på arbetsmarknaden. Arbetsgivare har rätt att veta vilken kompetens en anställd med examen från högskolan har. Också internationaliseringen och den så kallade Bolognaprocessen ställer krav på ett väl utvecklat system för kvalitetsgranskning. I denna debatt kommer säkert en del av diskussionerna att bli lite teknisk. Jag vill redan inledningsvis säga att det finns delar i dessa förslag som liknar varandra. Regeringen kommer att säga att den vill granska de självständiga arbetena och kvaliteten och resultaten i dessa, och då säger vi att det är bra. Det säger Högskoleverket också. Men man kan inte bara sätta fokus på de självständiga arbetena. När regeringen säger att den ska ha alumnienkäter för att titta på vad studenterna har tyckt om sina utbildningar är det bra. Även detta finns med i Högskoleverkets förslag. Men det som också finns i Högskoleverkets förslag är att studenter som går utbildningen ska få tycka till om utbildningen där och då. Det tror vi också är en viktig kvalitetsindikator för högre utbildning. Konsekvenserna av regeringens förslag är som jag ser det tre. Nummer ett är att pratet från regeringens sida om autonomi, som säkert kommer att återkomma flera gånger i denna talarstol senare, blir alltmer innehållslöst för varje gång man kör över högskolesektorn och från regeringens sida detaljstyr förslag. Nummer två är att vi får ett system där utbildningskvalitet inte kommer att utvärderas nationellt. Studenternas åsikter om sin utbildning kommer inte att ingå i den nationella kvalitetsgranskningen. Nummer tre är att vi riskerar internationalisering av högre utbildning eftersom studenter kan få svårare att få sin examen erkänd i andra länder. Högskoleverket riskerar att förlora sin ackreditering som utvärderare. Detta är tre möjliga konsekvenser av regeringens förslag - helt i onödan. Näst sist vill jag säga att ett nytt system, oavsett hur det utformas, inte kommer att lösa alla kvalitetsproblem i högre utbildning. Vi i den rödgröna oppositionen har i andra sammanhang presenterat konkreta insatser för att höja kvaliteten i högre utbildning. Vi har levererat ett kvalitetspaket på 400 miljoner kronor årligen som ska gå framför allt till de utbildningar som har störst behov av extraresurser. Det är viktigt för att studenten ska få en närmare koppling till sina lärare och för att den akademiska utbildningen ska hålla en hög kvalitet. 400 miljoner kronor är en viktig kvalitetssatsning som vi är överens om. Vi är överens om att vi måste ha en tydlig arbetsmarknadskoppling. Det kommer att diskuteras av Björn von Sydow här senare. Det handlar om hur vi ska minska glappet mellan universitet och arbetsmarknad och hur vi har föreslagit insatser för att hjälpa studenterna att välja rätt och senare hitta rätt på arbetsmarknaden. Jag tror att diskussionen om högre utbildning och kvalitet också borde ha ett element av diskussion om mångfald och breddad rekrytering. I går i den här kammaren debatterade högskoleministern och jag breddad rekrytering och snedrekrytering till högre utbildning och att vi i dag förlorar mycket begåvning och kompetens på vägen till högre utbildning. Vi slösar med kunskap och begåvningar. Denna debatt måste också finnas när vi pratar om kvalitet i högre utbildning. Avslutningsvis gör vi socialdemokrater tillsammans med våra vänner i både Miljöpartiet och Vänsterpartiet bedömningen att det behövs ett nytt resursfördelningssystem för högskoleutbildningar som premierar kvalitet. Eftersom detta inte åstadkoms med regeringens förslag yrkar vi avslag på propositionen. Vi delar i huvuddrag förslagen till det kvalitetsgranskningssystem som Högskoleverket har tagit fram i samråd med lärosäten och organisationer som representerar både lärare och studenter. Jag yrkar därför på att regeringen ska återkomma med ett nytt förslag till system för utvärdering av kvaliteten i högskolan där Högskoleverkets förslag ska utgöra grunden. Med dessa ord yrkar jag bifall till reservation 1 och reservation 2. I detta anförande instämde Lage Rahm (mp). 014744660015 GX03139 N 2010-06-09 18:28:58 266950 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GX09130/#anf105