<anforande>
<dok_hangar_id>2350595</dok_hangar_id>
<dok_id>GX09129</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2009/10:129 Tisdagen den 1 juni</dok_titel>
<dok_rm>2009/10</dok_rm>
<dok_nummer>129</dok_nummer>
<dok_datum>2010-06-01 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 2009/10:480 om resurser till yngre universitet och högskolor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>58BF09A6-80E6-435A-9501-CC3E80234F02</anforande_id>
<anforande_nummer>39</anforande_nummer>
<talare>Statsrådet TOBIAS KRANTZ (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Jag vill tacka samtliga meddebattörer för en bra och viktig debatt i ett angeläget ämne. 
Sverige står inför en mycket tuff internationell utmaning. Som flera debattörer varit inne på befinner vi oss i en internationell miljö där vi inte bara kan diskutera hur det ser ut beträffande förutsättningarna i Sverige. Vi lever i en global värld där ett antal länder nu satsar stenhårt på utbildning och forskning. Man räknar med att exempelvis Indiens och Kinas forskningssatsning i relativa tal kommer att fördubblas under de närmaste 20-30 åren.
Trots ett mycket tufft budgetläge ökar man i USA sina forskningsansträngningar med 6 procent. På alla andra områden fryser man utgifterna, men på forskningen satsar man. Många andra länder gör också det, med rätta. 
Det är alltså den miljön vi lever i och som vi måste anpassa oss till. Därför tror jag att det är viktigt att öka resurserna till svensk forskning generellt sett. 5 miljarder extra går till traditionell fri grundforskning och till ett antal strategiska områden som är viktiga för Sverige - områden där vi har stora möjligheter att göra forskningsgenombrott och som är viktiga för näringslivet och näringslivets behov. Det är också viktigt att forskningsresurserna används på ett bra sätt och stimulerar till kvalitet och utveckling. Då är det betydelsefullt att vi har ett system som leder till att vi premierar de bästa forskningsresultaten och det som regeringen har infört. De universitet och högskolor som verkligen presterar bra resultat får mer pengar än de som inte är riktigt lika bra.
Det finns både högskolor och universitet som får betydligt mer pengar, och det finns både högskolor och universitet som inte får riktigt lika mycket pengar. Själva poängen med regeringens politik är att vi inte bryr oss om vad som står på skylten, om det står Universitet eller om det på skylten står Högskola. Det är prestationer i termer av goda forskningsresultat som räknas. En viktig sak som jag tycker att vi måste lära oss av de senaste 10, 20, 30 årens forskningsdebatt är att vi ska strunta i den gamla uppdelningen i universitet och högskolor och att vi ska premiera kvalitet. Det är det som räknas och det enda som räknas i den tuffa internationella miljö som vi lever i.
</anforandetext>
<intressent_id>099373212513</intressent_id>
<rel_dok_id>GX10480</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-06-09 18:28:55</systemdatum>
<systemnyckel>266827</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GX09129/#anf39</protokoll_url_www>
</anforande>
