2350593 GX09127 Riksdagens snabbprotokoll 2009/10:127 Torsdagen den 27 maj 2009/10 127 2010-05-27 00:00:00 Uppföljning av riksrevisionsreformen föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 32A2CA52-7172-4D26-A6D3-99D171B5E89B 3 ANNE-MARIE PÅLSSON (m) m Fru talman! Den 1 juli 2003 bildades Riksrevisionen. Det var för svenskt vidkommande en unik händelse. För första gången på nästan 200 år bildades en konstitutionell myndighet. Riksrevisionen är vårt kontrollorgan. Det ingår i vår grundlagsstadgade skyldighet att granska makten. Det är alltså ett redskap som vi i den här kammaren ska använda oss av för att klokt och effektivt granska regeringen. Riksrevisionens första år blev kanske inte helt lyckade. Det var kritik om allt, från den interna styrningen till granskningsrapporternas kvalitet och inriktning. Egentligen är detta inte så märkligt. Riksrevisionen var i grunden en sammanslagning av två institutioner, Riksdagens revisorer och Riksrevisionsverket, med två helt olika kulturer. Alla som har försökt sig på att slå samman två så olika institutioner vet att det uppstår problem, och det tar tid att lösa problemen. I stället för att låta Riksrevisionen i lugn och ro finna sina arbetsformer tillsattes redan fyra år efter Riksrevisionens tillblivelse en parlamentarisk utredning med uppgift att utvärdera riksrevisionsreformen. Utredningen har i två rapporter presenterat sina förslag. Stort och smått blandas. Jag har i två motioner haft synpunkter på förslagen. Den ena av mina synpunkter handlar om hur riksdagen ska ta emot Riksrevisionens rapporter. Där förordar jag att det bildas ett separat revisionsutskott, som man har gjort i nästan alla andra länder. Men av någon egendomlig anledning väljer man i betänkandet, som går på utredningens linje och riksdagsstyrelsens linje att förorda att de olika fackutskotten tar emot granskningsrapporterna. Jag tycker att detta är en olycklig lösning, och jag tycker att det är egendomligt att Sveriges riksdag så sticker ut från vad som är norm i nästan alla andra länder. Jag tänker inte uppehålla mig mer vid just den aspekten eftersom jag tror att nästa talare kommer att fördjupa sig i den. Jag tänker i stället ta upp den andra aspekten, den som vi inte i dag ska besluta om men som jag menar är egentligen oerhört mycket mer central att begrunda. Det handlar om Riksrevisionens uppdrag som sådant. Enligt utredarna ska Riksrevisionens granskning begränsas till att huvudsakligen gälla effektivitetsrevision med betoning på de tre så kallade e:na, efficiency, effectiveness and economy - med ett tillbakasättande av regelefterlevnaden. Det som är utredningens förslag blev också riksdagsstyrelsens förslag och har blivit konstitutionsutskottets förslag. Det är det förslaget vi skulle ha beslutat om i dag men som man skjuter upp till hösten. Jag tycker att det är ett egendomligt förslag att snäva in Riksrevisionens granskningsmandat. Om inte Riksrevisionen ska granska compliance, regelefterlevnad, vilket organ ska då göra det? JO, kanske någon säger. Fel säger jag. JO granskar inte regler. JO granskar juridik och lagar. Om Riksrevisionen ska befrias från denna granskning av regelefterlevnaden blir detta en fråga som kommer att bli helt hängande i luften. Fru talman! Frågan om vad som ska ingå i Riksrevisionens mandat är extremt viktig. Här tangerar vi den centrala målkonflikten mellan demokrativärden och ekonomivärden. Om bara de ekonomiska värdena granskas kan det lätt bli att man upphöjer principen ändamålet helgar medlen till norm, underförstått att om bara de ekonomiska utfallen blir tillräckligt bra spelar det ingen roll hur de har uppnåtts. Ska vi tolka detta som ett uttryck för att mutor faktiskt är okej bara de ökar den ekonomiska måluppfyllelsen? Så skulle faktiskt den yttersta konsekvensen bli om man rätt ska förstå och läsa utredningens, riksdagsstyrelsens och konstitutionsutskottets förslag. Hur ska vi tolka en svag måluppfyllelse av de ekonomiska värdena om samtidigt de andra värdena har uppfyllts med bred marginal? Världen är inte så enkel att allt kan mätas längs en ekonomisk måttstock. I politiken inkluderas regelmässigt fler parametrar än de ekonomiska, nämligen jämställdhet, jämlikhet, solidaritet, rättvisa, regional balans, klimatansvar - för att nämna några. Det är inte sällan runt just dessa parametrar som de politiska striderna utkämpas. Hur mycket, fru talman, får rättvisa kosta? Hur mycket får regional balans kosta? Hur ska det ena målet mätas mot det andra när det är bara den ekonomiska dimensionen som ska få ingå i Riksrevisionens mandat? Allvarligare är det dock om Riksrevisionens mandat begränsas till den extrema form av effektivitetsgranskning som föreslås i betänkandet. Då kan regeringen, regeringsmajoriteten eller regeringsunderlaget i riksdagen underkänna granskningar med argumentet att Riksrevisionen har överskridit sina befogenheter. Därför behöver man då inte fästa något avseende vid de rekommendationer som granskningen givit upphov till. Detta vore mycket illa. Slutligen är det värt att notera att utredningens förslag, som riksdagsstyrelsen och konstitutionsutskottet därefter har gjort till sitt, bygger på en missuppfattning. I utredningen drivs linjen att Riksrevisionens granskning i alldeles för ringa grad har handlat om effektivitet utan främst gällt regelefterlevnaden. Som stöd för detta hänvisas till en enda rapport - Anders Grönlunds. Det är en utmärkt rapport, kära kolleger. Läs den! Då kommer ni att finna att i motsats till vad utredaren hävdar och skriver visar Grönlunds rapport i själva verket att huvuddelen av Riksrevisionens granskningsrapporter ligger inom vad som traditionellt betraktas som effektivitetsrevision - låt vara att en merpart av granskningarna därutöver också innehåller ett moment av teknisk-juridisk granskning. Men vad är det för fel på det? Är inte det i själva verket mycket bra? Och vad ska man då säga om finansutskottets yttrande, som KU lutar sig mot? På ett nästan orwellskt sätt konstaterar finansutskottet att om granskningsmandatet snävas in till att handla främst om de ekonomiska aspekterna innebär det i själva verket en vidgning av mandatet. Det ska tolkas som att effektivitetsrevisionen inte ska snävas in mot regelefterlevnad. Men var står det att läsa någonstans i de lagar och förordningar som styr Riksrevisionens arbete? Den tolkningen finns inte någonstans utom möjligen i finansutskottets fantasivärld. Nej, den dag dessa formuleringar kom på pränt var inte en av finansutskottets bästa dagar. Jag undrar om någon ledamot i utskottet över huvud taget har läst Grönlunds rapport. Fru talman! En enda rapport som därtill har missuppfattats - med detta underlag ska riksdagen nu ge upp en del av sin kontrollmakt. Detta är någonting alldeles oerhört och djupt beklagligt. Riksrevisionen är ett av de redskap, kanske det viktigaste, som står till riksdagens förfogande för att fullgöra vår kontrollfunktion. Därför kan det aldrig ligga i riksdagens intresse att begränsa Riksrevisionens mandat ty då försvåras automatiskt vårt arbete. Varför ska vi ledamöter i den här kammaren aktivt och frivilligt delta i detta? Vilka signaler skickar det till våra väljare att riksdagens ledamöter helst ser att det egna uppdraget urholkas? Det ligger i vårt demokratiska uppdrag att hålla uppsikt över den verkställande makten. När vi kapitulerar inför detta öppnar vi i stället för maktmissbruk. Alternativt överlåter vi kontrollfunktionen till någon annan. Vem kan det vara - medierna kanske? Vilken blir då vår uppgift i den här kammaren - vi som har valts av det svenska folket för att företräda dem? I betänkandet har det konstaterats att vi inte i dag ska besluta om Riksrevisionens mandat. Det ska skickas över till nästa riksmöte efter sommaren. Med dessa ord, fru talman, kan jag bara uppmana ledamöterna att under sommaren i lugn och ro begrunda vad man nu har föreslagit att vi ska göra. Förhoppningsvis kommer man då på andra tankar och stryker förslaget om att begränsa Riksrevisionens mandat. Därutöver yrkar jag bifall till motion 2009/10:K6. Eva Flyborg och jag har två motioner med lika lydelse, och vi har bestämt oss för att yrka bifall till endast en av dem. Det är onödigt att låta dessa ställas mot varandra i kammaren. 0906365922712 GX01KU17 N 2010-06-09 18:28:48 266570 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GX09127/#anf3