<anforande>
<dok_hangar_id>2350593</dok_hangar_id>
<dok_id>GX09127</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2009/10:127 Torsdagen den 27 maj</dok_titel>
<dok_rm>2009/10</dok_rm>
<dok_nummer>127</dok_nummer>
<dok_datum>2010-05-27 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Uppföljning av riksrevisionsreformen</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>1A470729-5537-458A-AABA-62F312B627B3</anforande_id>
<anforande_nummer>2</anforande_nummer>
<talare>INGVAR SVENSSON (kd)</talare>
<parti>kd</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Det är ett intressant ärende vi har att diskutera, och det har varit en lång process. Jag tillhörde en gång i tiden en av dem som motionerade om att skapa ett oberoende revisionsorgan. Sedan fick jag vara med om att i KU:s beredningsdelegation hantera hela problemet med uppbyggnaden av den nya myndigheten. Det blev främst jobbigt därför att vi var oense. Det var sex partier, och ett parti var emot reformen. Man ingick så småningom en kompromiss; det blev tre riksrevisorer i stället för en, och det blev en styrelse med vissa funktioner. Det var ett tungt arbete.
Jag har sedan varit med i Riksrevisionsutredningen, som ligger till grund för det här betänkandet, och har varit med och analyserat de problembilder som uppstod. I och med att man ingår den här typen av kompromisser som egentligen är ordentligt beredda bygger man dess värre in problem i systemen. Det är ofta en politisk nödvändighet att ingå den typen av kompromisser. Det var därför vi fick tre riksrevisorer. Det är många som i dag kan säga att de inte är riktigt nöjda. Problemet är att när man väl har skapat en institution med tre riksrevisorer är det svårt att återgå till en modell med en riksrevisor, bland annat infasning. Det finns problem i att förändra en sådan reform.
Däremot har vi lyckats hitta en bra lösning att styrelsen ersätts med ett insynsråd. Vi har också försökt bygga ut den administrativa riksrevisorns roll genom att i någon mån likna den vid chefs-JO:s roll hos justitieombudsmännen. I förslaget har vi också vissa synpunkter på inriktningen av effektivitetsrevisionen.
På det hela taget är det en bra reform. När det gäller förhållandet mellan Riksrevisionens rapporter och riksdagen hade jag velat se en annan inriktning, men jag ville inte skapa en ny konfliktyta som ledde fram till konstiga kompromisser. Därför nöjde jag mig i Riksrevisionsutredningen med att lägga fram ett särskilt yttrande. Jag tror att det i längden hade varit bättre med en särskild revisionsnämnd, inte revisionsutskott, det vill säga en nämnd av den typ som till exempel EU-nämnden är i riksdagen. I många andra parlament har man satt tunga politiker i den typen av nämnder.
Det gäller att hitta en bra form av enighet i sammanhanget. Därför har vi också kommit överens om att skicka rapporterna till utskotten. Förhoppningsvis leder det till ett aktivt agerande i utskotten, men det får framtiden utvisa.
Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.
</anforandetext>
<intressent_id>0575413157004</intressent_id>
<rel_dok_id>GX01KU17</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-06-09 18:28:48</systemdatum>
<systemnyckel>266569</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GX09127/#anf2</protokoll_url_www>
</anforande>
