2350592 GX09126 Riksdagens snabbprotokoll 2009/10:126 Onsdagen den 26 maj 2009/10 126 2010-05-26 00:00:00 Tillgängliga elektroniska kommunikationer föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 038070FE-DD84-4DF2-BF8C-CB18C5D29224 52 DÉSIRÉE LILJEVALL (s) s Fru talman! Jag inleder med ett citat. "Det går inte att lära mormor något." 78-åriga Gun Nydahls barnbarn slet sitt hår när hopplösa mormor ställde femtioelva varför-frågor om Internet och han till slut varken kunde eller orkade svara. Men mormor Gun Nydahl lät sig inte nedslås. Hon hade både vilja och nyfikenhet och visste att hon också skulle kunna lära sig att använda dator och Internet precis som sina barn och barnbarn. Därför vände hon sig till kommunens bibliotek, Mjölby bibliotek, och fick hjälp av personalen att öka sitt digitala självförtroende. I dag mejlar hon ett par gånger i veckan och håller nu på att lära sig Skype, där hon kan se och tala med sina nära och kära på nätet. Barnbarnet har för övrigt fått äta upp det där med att det inte går att lära mormor något. Gun Nydahl i Mjölby är bara en av de äldre som introduceras i den digitala världen. På biblioteken i Östergötland pågår nu flera satsningar på att utveckla bibliotekens möjligheter att stödja östgötarnas digitala kompetens, bland annat med hjälp av projektmedel från Internetstiftelsen Punkt SE. Liknande satsningar görs på andra bibliotek i landet. Genom det nationella projektet IKT-lyftet utvecklas samverkan, metoder och resurser mellan folkbibliotek och folkbildning för att minska de digitala klyftorna i samhället. Men även andra initiativ utanför den offentliga förvaltningen växer fram. Min kollega och jag var nyligen och besökte en av Seniornets filialer, den i Roslagen, och hälsade på några av de 8 000 seniorer runt om i landet som är knutna till nätverket och nu tar sina första steg in i det digitala samhället. På Vuxenskolan i Nybro har man under ett par år framgångsrikt arbetat med studiecirklar som bygger på ett upplägg där deltagarna bland annat får lära sig att sköta bankärenden via nätet och beställa biljetter. Cirklarna heter Data för skrämda nybörjare och har lockat alla möjliga, även deltagare födda på 80-talet. Stiftelsen för Internetinfrastruktur, Punkt SE, har i sitt projekt Internet för alla gett bland annat hemlösa i Stockholm digitala färdigheter. De har också riktade insatser till ungdomar i Värmdö kommun i åldern 15-25 år som har liten eller ingen datorvana. Särskild hänsyn tas till de ungdomar som kommer från socialt och ekonomiskt svaga hushåll. Alla dessa exempel är lovvärda, för att inte säga jättebra. Men det räcker inte. Man behöver göra mer. Sverige brukar benämnas som en av de främsta IT-nationerna i världen, och vi har mycket att vara stolta över. Det är dock 1,7 miljoner vuxna svenskar över 16 år som inte använder Internet och så mycket som 3,2 miljoner om man räknar med dem som använder Internet i mycket begränsad utsträckning. Det är inte godtagbart att så många som tre miljoner svenskar står kvar på perrongen när det digitala tåget går, utan vare sig biljett eller någon ny avgång i sikte. Fru talman! De svenskar som inte använder Internet finns i alla samhällsklasser, men det är framför allt äldre och personer med låg utbildning, långtidsarbetslösa och andra i svag socioekonomisk ställning som saknar kunskap om hur man använder Internet. World Internet Institute visar i sin undersökning Unga svenskar och Internet , som kom förra veckan, att hälften av de yngsta i åldern 12-13 år känner att de står utanför informationssamhället. Institutet visar också att barn till välutbildade föräldrar kommer till skolan väl förberedda för att använda Internet, medan många barn till mindre välutbildade föräldrar börjar skolan utan större erfarenheter av Internet. Orsaken står säkert att finna i det faktum att det finns ganska många barn i Sverige som växer upp i familjer med svag ekonomi, där inte mycket pengar bli över sedan mat och räkningar är betalda. Om man måste kämpa för att få ekonomin att gå ihop varje månad är kostnader för kurser, datorer och bredband lågprioriterade. Om man dessutom saknar kunskapen om Internet är det svårt att se möjligheterna och att uppleva behovet av att kunna gå ut på nätet. Vi rödgröna vill ta ett ordentligt grepp om den digitala klyftan och låta alla svenskar få möjlighet att ta del av det digitala samhället. Vad behöver då göras? För det första måste det till kraftfulla åtgärder för att stärka IT-kompetensen i samhället och ge dem som står utanför en rimlig chans att ta sig in, exempelvis genom statliga resurser till folkbildningsinsatser. Särskilda åtgärder bör riktas mot skolbarn. Det finns knappast andra arbetsplatser där IKT används för stora delar av arbetet där man skulle acceptera att behöva boka en apparat, gå till ett annat rum, vänta på sin tur etcetera. Vi vill ha en modern skola för alla elever. Elevernas tillgång till IT är en central del i detta. Fru talman! För det andra vill vi påpeka att tillgången till en bra Internetanslutning är en grundförutsättning för att kunna delta i informationssamhället. Det måste därför finnas goda datakommunikationer, tillgängliga på likvärdiga villkor, över hela landet. För att främja utbyggnaden i gles- och landsbygd vill vi dessutom undersöka möjligheterna att använda mer av de medel som finns tillgängliga inom EU-programmen, inte minst inom landsbygdsprogrammet. Fru talman! Vi vill med andra ord driva en mer framåtblickande bredbandspolitik. När marknaden sviktar måste staten ta ett ansvar och styra utbyggnaden av höghastighetsnät för datakommunikation på ett sådant sätt att hela landet ges likvärdiga utvecklingsmöjligheter. Vi bedömer att den samhälleliga kontrollen över och IT-infrastrukturen skulle behöva stärkas. Det är ett välkänt problem med tillträdet till infrastrukturen på IT-området. Regeringen har försökt komma åt detta genom regleringsvägen. Det har hittills inte visat sig vara tillräckligt. Detta har nyligen uppmärksammats av EU-kommissionen som kräver att Sverige vidtar ytterligare åtgärder för att stärka konkurrensen. I veckan kom ett beslut från Post- och telestyrelsen, PTS, om tillträdesreglering av Telias nät som visar på mycket stora problem på bredbandsmarknaden. Vi kan hoppas att det kommer att betyda en bättre fungerande marknad. Men det finns en risk att vi får fortsatta juridiska processer mellan telekombolagen. Nästa regering kan behöva gå vidare. Det är mot denna bakgrund vi har föreslagit att se över möjligheterna för en strukturell separation. Vi behöver en politik för en bättre fungerande marknad som gynnar kunder och leverantörer av telefoni och bredband. Fru talman! Med de avslutande orden vill jag yrka bifall till reservationerna 2 och 4. I detta anförande instämde Christina Axelsson, Lena Hallengren och Lars Mejern Larsson (alla s) samt Peter Pedersen (v). 0767503635911 GX01TU18 N 2010-06-09 18:28:45 266511 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GX09126/#anf52