<anforande>
<dok_hangar_id>2350591</dok_hangar_id>
<dok_id>GX09125</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2009/10:125 Tisdagen den 25 maj</dok_titel>
<dok_rm>2009/10</dok_rm>
<dok_nummer>125</dok_nummer>
<dok_datum>2010-05-25 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 2009/10:371 om konsekvenser på arbetsmarknaden på grund av kompetensbrist</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>AD3F44F1-33D4-4E32-9170-FB7F1EB37D48</anforande_id>
<anforande_nummer>96</anforande_nummer>
<talare>MARIE NORDÉN (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Jag måste säga att jag blir väldigt förvånad när jag hör ministern försvara karantänen för de unga. Det är ingen annan grupp som sitter i karantän i tre månader och väntar på att det ska hända någonting. Dessutom väljer man att ha kvar karantänen. Tre månader är en otroligt lång tid för just den grupp som faktiskt behöver snabba insatser. De kanske till och med har svårast att få ett jobb, att vara anställningsbara, för de har minst erfarenhet. Det är inte heller så att det så fort de här tre månaderna är över kommer att bli en snabb åtgärd. Det är inte så att allt sätts i rullning och att det kommer att hända saker. Så ser det inte ut.
Prata med de arbetslösa ungdomarna! Jag förutsätter att ministern gör det, men det känns inte som att han har lyssnat och tagit in hur det är att vara arbetslös och vara 18 år och vänta på att någonting ska hända.
Vi vet att de flesta som är arbetslösa i dag deltar i någonting som kallas för garantier som regeringen har hittat på. Det är varken garantier för jobb eller för utbildning, utan snarare tvärtom. Man göms in i någon statistik i passivt tillstånd.
De här ungdomarna - jag pratar främst om de unga människorna - behöver hjälp till en bättre chans, en bättre start. Det handlar om att de faktiskt får ett stöd i stället för att puttas undan.
Ministern säger att det aldrig har varit så här stora arbetsmarknadssatsningar. Det stämmer inte. Det är inte sant. Arbetsmarknadsutbildningen har skurits ned. Det var 13 000 platser 2006. De har pytsat på några stycken efter vårpropositionen, men i januari 2010 var antalet platser 6 500. Det är inte vi som har hittat på de här siffrorna, utan det är andra siffror.
Ministern måste stå till svars för att man inte utbildar dem som behöver utbildning. Ministern måste också ta ansvar för att möta näringslivet och förklara varför man inte är beredd att lyssna på dem. Problemet med att rekrytera har inte uppstått nu. Det fanns även under den högsta arbetslöshet som har varit i modern tid. 
Man har många skitår framför sig. Vi kanske nöjer oss med de här skitåren, men unga som inte får hjälp nu har många skitår framför sig.
</anforandetext>
<intressent_id>0291542732518</intressent_id>
<rel_dok_id>GX10371</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-06-09 18:28:42</systemdatum>
<systemnyckel>266448</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GX09125/#anf96</protokoll_url_www>
</anforande>
