2350591 GX09125 Riksdagens snabbprotokoll 2009/10:125 Tisdagen den 25 maj 2009/10 125 2010-05-25 00:00:00 Svar på interpellation 2009/10:366 om lönebidrag i ideella organisationer interpellationsdebatt 19B0EFF1-7EEE-468E-92D6-080FBDCAF7D3 64 LARS LILJA (s) s Herr talman! Att arbetsmarknadsministern inte avser att vidta några ytterligare åtgärder är kanske lite signifikant för den arbetsmarknadspolitik som har bedrivits den senaste tiden. Vi har debatterat lönebidrag i ideella organisationer ett antal gånger, och jag fick i början av mandatperioden en känsla av att vi hade ungefär samma uppfattning. Men tyvärr har det inte hänt så mycket som man skulle kunna önska. Ministern säger i svaret: "Lönebidraget får inte vara en subvention till ekonomiskt svaga företag eller organisationer, då detta kan leda till undanträngningseffekter." Det är i någon mening sant, men samtidigt ska man ha klart för sig att en arbetsmarknadspolitisk åtgärd per definition utgör en undanträngningseffekt. Det handlar egentligen om att de som står långt ifrån arbetsmarknaden ska kunna ta ett kliv framåt och få ett arbete. Den argumentationen har jag lite svårt att köpa. Det jag egentligen är ute efter i den här interpellationen är den ideella sektorn och de allmännyttiga organisationerna. De har under många år tagit ett stort ansvar för att anställa personer med lönebidrag. Det som har hänt och som var glädjande är att vi i början av mandatperioden höjde taket för lönebidraget. Vi hade en förhoppning att det skulle ske ytterligare en takhöjning under mandatperioden för att de här personerna skulle få möjlighet till en drägligare ersättning och framför allt att det bidrag som skulle betalas ut till organisationerna skulle vara större så att de hade möjlighet att anställa fler eller ha kvar de lönebidragsanställda. Tyvärr har den takhöjningen inte blivit av. Det som många gånger händer och som jag refererat till i tidigare interpellationer med ministern i den här frågan är att de här personerna anses ha nått ett visst mått av rehabilitering under ett antal år. Arbetsförmedlingen sänker bidragsdelen, vilket innebär att kostnaden för organisationerna höjs. Samtidigt är de här personerna anställda i någon form av riktigt arbete där de många gånger har kollektivavtalsmässiga löner. Det betyder att i den andra änden av utgiftssidan stiger lönen och bidraget sjunker. Det blir ett problem för många av de här organisationerna. Därför hade vi en diskussion tidigare om att man kanske skulle se lite annorlunda på allmännyttan jämfört med övriga företag och ha en lite generösare hållning i fråga om bidrag till de här organisationerna, just av den anledningen att det är ett slags vinn-vinn-situation. Den ideella organisationen får hjälp att göra en större samhällsinsats, och den här personen har möjlighet att ha kvar sitt arbete i stället för att riskera bli uppsagd på grund av arbetsbrist, som det blir om organisationen inte längre har råd att ha den här personen anställd. En lönebidragstagare som blir uppsagd hamnar åter ganska långt bak i kön för att få ett nytt arbete. Jag tror inte att någon är betjänt av att vi har den situationen. Jag är lite besviken på att vi inte kunnat nå längre i den här frågan. Jag skulle vilja veta varför vi inte hittat någon bättre lösning för lönebidragsanställda inom allmännyttiga organisationer under de här fyra åren. 0115057914316 GX10366 N 2010-06-09 18:28:42 266416 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GX09125/#anf64