2350591 GX09125 Riksdagens snabbprotokoll 2009/10:125 Tisdagen den 25 maj 2009/10 125 2010-05-25 00:00:00 Svar på interpellationerna 2009/10:353 och 373 om regeringens arbetsmarknadspolitik interpellationsdebatt DDF4CCC7-C93F-4E8F-B83D-FDE810335C86 43 BERIT HÖGMAN (s) s Fru talman! Om det vore så att det arbetsmarknadsministern säger stämde med verkligheten skulle inte Sverige se ut som det gör. Det är antalet långtidsarbetslösa som har ökat. Regeringens politik har haft näst intill obefintlig påverkan på denna grupp. Arbetsförmedlingen förmedlar 1,2 miljoner jobb - ja, normen för medelnivån ligger någonstans på en miljon och har gjort det i flera år. Men det är inte så att det har påverkat gruppen långtidsarbetslösa. När det gäller åtgärder för de människorna står regeringen tomhänt. Merparten av de nya jobben 2006-2007 gick till nytillträdda på arbetsmarknaden, det vill säga till dem som hade en färsk utbildning, de som hade fått dra nytta av en socialdemokratisk högskolepolitik där allt fler har fått möjlighet att utbilda sig. Borde inte regeringen och arbetsmarknadsministern ha insett att utbildning är en viktig förutsättning för arbete? Statsrådet skriver i sitt svar i dag att regeringen kan vara beredd att agera. Det borde regeringen ha gjort långt tidigare. Det är väldigt många människor som har farit illa under den här tiden. Frågan blir ändå om det fortfarande är så att arbetsmarknadsministern, trots det Patrik Björck berättade och trots det vi vet, tror att en utbudsfixerad arbetsmarknadspolitik är det som ska dra Sverige mot framtiden. Riksrevisionen har gjort utvärderingar av sänkta arbetsgivaravgifter, exempelvis den regionala nedsättningen, och visat att den hade marginell betydelse. Då tog regeringen bort den men införde andra i stället och sade att just de hade betydelse. Det finns ingenting som visar att de heller har haft betydelse, därför att då skulle inte ungdomsarbetslösheten vara så hög. Det spelar faktiskt ingen roll om man säger att man har bedrivit Europas mest expansiva politik. Om det är fel politik spelar det ingen roll om den kostar. Det måste ju vara rätt insatser för att nå målet full sysselsättning. Det är det som är viktigt för oss. Slutsatsen blir än en gång, fru talman, att diagnosen är ställd: Arbetslösheten är för hög. Det är särskilt svårt för de långtidsarbetslösa. Problemet är att patienten är resistent mot medicinen Subvention för anställning, som egentligen är regeringens enda medicin att tala om. Det är inte det som avgör om en arbetsgivare anställer eller inte. Det är kompetensen hos den tilltänkta anställda. Precis som Patrik Björck sade, det visar Svenskt Näringsliv tydligt i sin senaste rapport och det har också Företagarna kommit fram till, blir vart femte jobb inte tillsatt eftersom man saknar kvalifikationer hos arbetskraften. Då är det bättre att arbetsmarknadsministern tar fasta på våra förslag, att en arbetsmarknadsutbildning faktiskt kan få vara längre, att utbildningsinsatserna måste vara flera och att arbetsmarknadspolitiken också tar ett ansvar för utbildning. De argument som ministern anförde i en tidigare debatt är rätt mycket nonsens. Det är klart att det går att ha pedagogisk kvalitet också i utbildning som är köpt av Arbetsförmedlingen. Ett konkret råd avslutningsvis: Gör det enkelt! Börja med att luckra upp det nationella regelverket i EU:s stödfonder så att det blir lättare för företagen att i företagen anordna utbildning som leder till kompetenshöjning. 0552248175312 GX10353 N 2010-06-09 18:28:42 266395 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GX09125/#anf43