<anforande>
<dok_hangar_id>2350591</dok_hangar_id>
<dok_id>GX09125</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2009/10:125 Tisdagen den 25 maj</dok_titel>
<dok_rm>2009/10</dok_rm>
<dok_nummer>125</dok_nummer>
<dok_datum>2010-05-25 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 2009/10:374 om unga funktionshindrade</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>A8AD00F6-D8EF-46F0-98E2-AD134D79A721</anforande_id>
<anforande_nummer>21</anforande_nummer>
<talare>Arbetsmarknadsminister SVEN OTTO LITTORIN (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Låt mig börja med socialförsäkringsreformen och den totala kollaps och det totala misslyckande som ni lämnade efter er med sju steg i en rehabiliteringskedja, där 70 procent av de sjukskrivna var kvar i första steget efter ett års sjukskrivning. Folk kunde gå i totalt passiva system år ut och år in utan att någon ringde, utan att någon hörde av sig. Ingen ställde frågan: Vad kan vi göra för dig? Vad kan vi göra för att du ska få bästa möjliga och snabbaste väg tillbaka?
De får nu ett sådant samtal. Svaret blir ofta en introduktion på Arbetsförmedlingen med hjälp av arbetsrehabilitering och arbetslivsintroduktion, alla de verktyg som finns för att kunna underlätta för personer som har varit borta länge att komma tillbaka. Snacka om att bita sig själv i svansen genom att ta upp just den reformen!
När det gäller personer med funktionsnedsättning av olika slag tror jag att det finns flera olika sätt som man måste angripa detta problem på. Det första är naturligtvis en vettig diskrimineringslagstiftning i botten. Det är faktiskt förbjudet att diskriminera personer som har funktionsnedsättning. 
Det behövs också en diskrimineringsombudsman som tar ett samlat grepp. Jag tror att den reform som genomfördes för ett antal år sedan att samla de olika ombudsmännen kan underlätta för personer som har flera olika potentiella problem med sig genom att man bevakar och noggrant följer utvecklingen på det här området. 
Det är egentligen bara basplattan; det behövs även andra saker. Vi var inne på några av dem. Det behövs rehabilitering, stöd och förmodligen rena subventioner, vilket lönebidrag naturligtvis är. Som jag sagt i tidigare interpellationsdebatter är jag inte alls främmande för att se över lönebidragssystemet ganska ordentligt framöver. Jag tror till exempel att taket för lönebidragen är alldeles för lågt i dag och behöver höjas framöver.
Vi behöver vidare fundera över om konstruktionen är optimal för att hjälpa denna grupp. Vi behöver fortsätta att se över till exempel Samhall och dess funktionalitet så att vi får det såsom det är tänkt att vara, ett slags utslussning, eller inslussning kanske man ska säga, in på arbetsmarknaden. 
Den fjärde punkten är något mer besvärlig men likväl viktig. Den handlar mycket om attityder, och därför tackar jag gärna Luciano Astudillo för att han väckt den här interpellationen. Det handlar om på vilket sätt man som arbetsgivare resonerar innan man anställer eller lyfter fram personer som har olika typer av funktionsnedsättningar. 
En intressant sak är att parterna har gemensamt det som heter Rådet för integration i näringslivet som framför allt arbetar med personer med utländsk bakgrund för att få in dem på arbetsmarknaden. Det tycker jag är alldeles utmärkt. Man skulle kunna hoppas på motsvarande, en breddning, när det gäller personer som har olika typer av funktionsnedsättningar för att på så sätt lyfta fram den här frågan. Är parterna intresserade av det kan vi naturligtvis vara med och hjälpa till. Det här innebär inte att jag skjuter ansvaret till någon annan utan att jag gärna stimulerar det som är komplement eller som kan hjälpa till i denna fråga på olika vis. 
Det finns enskilda företag som är intresserade. Maria Larsson och jag ordnade ett seminarium med handikapporganisationerna för någon månad sedan ungefär med sikte på att få personer med funktionsnedsättningar in på arbetsmarknaden. Där var det en lång rad företag som visade, tycker jag, en god framåtanda i hur man kan arbeta proaktivt för att utbilda både sina chefer och medarbetare i att välkomna och arbeta med personer med funktionsnedsättning. En av dem kan jag nämna snabbt. Det handlar om Ica som i sin reklam till och med lyfter fram praktikanten Jerry som ett exempel som har visat sig vara värdefullt både i Icas externa marknadsföring, vilket är helt okej om det gynnar personer med funktionsnedsättning, och i deras interna kulturarbete för att uppmärksamma chefer på möjligheten att anställa personer med funktionsnedsättning.
Vi behöver jobba på alla de här fronterna och förmodligen några till för att det ska bli något bättre.
</anforandetext>
<intressent_id>0263862488414</intressent_id>
<rel_dok_id>GX10374</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-06-09 18:28:42</systemdatum>
<systemnyckel>266373</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GX09125/#anf21</protokoll_url_www>
</anforande>
