<anforande>
<dok_hangar_id>2350591</dok_hangar_id>
<dok_id>GX09125</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2009/10:125 Tisdagen den 25 maj</dok_titel>
<dok_rm>2009/10</dok_rm>
<dok_nummer>125</dok_nummer>
<dok_datum>2010-05-25 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 2009/10:371 om konsekvenser på arbetsmarknaden på grund av kompetensbrist</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>76457417-B708-4325-9865-2E84D06D31A6</anforande_id>
<anforande_nummer>100</anforande_nummer>
<talare>Arbetsmarknadsminister SVEN OTTO LITTORIN (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Oppositionen ska naturligtvis granska och ifrågasätta. Interpellationsdebatterna är ju instrumentet för det. Men det sker inte i ett vakuum. Kontrasten är det som i politiken blir livsluften. Det märks tydligt under ett valår.
Jag vill tacka Maria Stenberg för att hon har pekat på det rödgröna förslaget, även om det är för kort tid för att helt redogöra för det.
Vi vet från tidigare debatter min inställning till att till exempel göra det dubbelt så dyrt att anställa ungdomar eller höja transportskatterna med 11 miljarder. Det är kirurgiskt träffsäkra sätt att tvinga bort jobben från svensk arbetsmarknad, vilket leder till ännu större problem än dem interpellanterna tar upp.
När det gäller vårdnadsbidraget ska inte valfrihet för föräldrar behöva stå i motsats till arbetslinjen. Interpellationsdebatten vi hade förut handlade om hur man ska kunna kombinera ett aktivt föräldraskap och valfrihet för föräldrar med att kunna ha ett arbete. Därför ser jag ingen omedelbar motsatsställning. Då är det skillnad att konsekvent föreslå åtgärder som syftar till att vi ska arbeta mindre över hela livscykeln. Det är ett betydligt större problem, och jag vet att ni egentligen inte gillar det.
Slutsatsen, om vi kommer tillbaka till interpellationen, är naturligtvis att det är en viktig fråga som interpellanten ställer. Det är viktigt för funktionen på arbetsmarknaden att vi utbildar rätt och ser till att människor så snabbt som möjligt kommer i arbete. Vi vill ju hemskt gärna att både arbetslösheten och vakanstalen ska vara så låga som möjligt. Det är naturligtvis när de två sakerna uppträder tillsammans som vi har en bättre fungerande arbetsmarknad.
Vägen dit går inte bara genom arbetsmarknadspolitik, och det var lite grann poängen i mitt svar. Det handlar väldigt mycket om att ha en i grunden väl fungerande utbildningspolitik, en skola som fungerar, lärlingsutbildningar och alla möjliga saker som är vettiga för att öka kontakterna mellan skolan och arbetslivet och se till att det blir lättare för ungdomar att komma in - inte svårare.
</anforandetext>
<intressent_id>0263862488414</intressent_id>
<rel_dok_id>GX10371</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-06-09 18:28:42</systemdatum>
<systemnyckel>266452</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GX09125/#anf100</protokoll_url_www>
</anforande>
